Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrköping. St. - Ett gammaldags hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ansenliga höjden af hundra fot öfver vattenytan,
räknadt från takåsen. Vid norra gafveln finnes en
tornlik utbyggnad, hvaraf vi på teckningen endast
kunna se den öfversta delen, eller den så kallade
»lyktan», men från hvilken man har den herrligaste
och vidsträcktaste utsigt öfver hela den nejd, der
Norrköping utgör medelpunkten.
Kasta vi en blick in uti detta stora hus med sina
fem eller sex våningar, så innehåller den första af
dem, utom kontors- och lagerrum, maskinväfstolar,
spolmaskiner, longitudinalskärmaskiner och hydraulisk
press, den andra maskin- och handväfstolar jemte
tvinn-, spol- och bobinmaskiner. Spinneriet, som
år 1864 hade 2,560 spindlar, är inrymdt på tredje
och fjerde våningarne, hvilken sistnämda dock äfven
användes till ram- och torkvind. Femte våningen är
plys- och nopprum. Tvätt- och torkningsmaskiner
för ull, färgeri och appreteringsverk äro
inrymda i särskilta byggnader. Uppvärmningen sker
medelst ånga från tvenne ångpannor, som tillika
tjenstgöra vid färgeriet, appreteringsverket och
torkningen. De olika verken drifvas af tvenne
sammankopplade vattenhjul. Under loppet af år
1867 anskaffades och uppställdes åtskilliga
nya maskiner, såsom tio mekaniska väfstolar, en
dubbel longitudinalskärmaskin, en plysmaskin
(échardoneuse), en valkmaskin och en sköljmaskin.
Tillverkningen steg ofvannämda år till ett värde af
936,842 riksdaler för 308,278 fot af olika slags
ylleväfnader. Råvaran måste, emedan tillgången derpå i
vårt land på långt när ej motsvarar behofvet, till en
stor del tagas från utländska marknader, från Tyskland
(Schlesien), Ostindien, Caplandet och Sydamerika.
Innan vi lemna denna storartade fabriksanläggning,
böra vi anteckna ett drag, som väl i allmänhet
utmärker våra dagars fabriksväsende, men som
jemförelsevis måhända här vunnit mer än på många
andra ställen ett berömvärdt erkännande, ej blott till
ord, utan i handling – vi mena, hvad som gjorts och
göres för den lefvande arbetskraftens, arbetarens
välbefinnande. I detta afseende må omnämnas den
välbetänkta anordningen af en sjukkassa – tillkommen
dels ursprungligen genom en skänk af bolaget, dels
ock på sådant sätt, att af arbetarnes aflöning blir
för hvarje qvartal innestående en ringa del, hvars
undvarande för den friske arbetaren icke är på minsta
sätt känbart – hvarigenom det är möjligt att lemna
den sjuke en i förhållande till hans veckoaflöning
stående sjukhjelp,
utgörande högst 10 riksdaler i veckan; vidare
uppförandet i fabrikens närhet af en prydlig byggnad,
innehållande 24 lägenheter för gifta arbetare samt 4
vindsrum för ogifta, äfvensom en större läsesal med
sitt biblioteksrum.
Åsigterna om arbetarebostäder och deras större eller
mindre lämplighet eller rent af deras olämplighet
kunna vara delade, vi vilja icke här inlåta oss på det
kapitlet; men den, som på nära håll sett förhållandena
sådana, som de hittills i verkligheten varit, den,
som sett, huru i Norrköping fabriksarbetaren af brist
på bostäder måst taga sin tillflykt till kojorna
utomkring staden på ända till 3/4 mils afstånd,
medan i de uslaste kyffen inom staden tre à fyra
arbetarefamiljer måst förena sig om ett rum, – han
måste alltid som ett förtjenstfullt företag betrakta,
hvad som här blifvit gjordt, för att bereda arbetaren
ett hem med fritt och sundt läge, snyggt och prydligt,
der han icke behöfver trängas med sina grannar,
hvarken vid förstugudörren eller i sin bostad,
och således icke heller behöfver lefva i andlig och
lekamlig smuts derför, att hans omgifning af arbetare
gör det.
Vid sidan af klädestillverkningen intager
bomullsfabrikationen ett för Norrköpings
fabriksväsende ytterst vigtigt rum, och de mest
storartade etablissementer hafva inom denna gren här
kommit till stånd.
Som emellertid denna mer öfversigtliga framställning
af Norrköpings fabriksväsende skulle växa till en
allt för stor utsträckning, om vi skulle lemna en
mer detaljerad skildring af de större fabrikerna,
anse vi oss böra här afklippa vår berättelse,
endast antydande, att vi möjligen en annan gång torde
komma att egna några ord åt en fabriksrörelse af ett
alldeles eget slag, som här på de senare åren kommit
till stånd.
I samma mån som genom Östra stambanans fullbordande
Norrköping kommer i en snabbare och fullständigare
förbindelse med den öfriga verlden, och ju mera
man hinner sätta sig in i de nya förhållanden,
som betingas af de friare åsigter, hvilka gjort sig
gällande i handel och näringar, är det att hoppas,
det Norrköpings industri skall ytterligare höjas och
skänka ökad arbetstillgång och välstånd åt sina idkare
– och med denna glada tillförsigt vända vi blicken
från det industriella inom detta samhälle, för att
i en följande artikel öfvergå till och betrakta den
andliga utveckling, som inom det samma bedrifves
och omhuldas.
St.
Ett gammaldags hus.
Teckning af Claës Joh. Ljungström.
Den, som gjort sig bekant med vårt folks
lefnadssätt under äldre och snart sagdt äldsta
tider, påminner sig väl, huru byggnadssättet
var ganska enkelt och att bostadens inredning samt
möblerande stod i samband med detta i hvad enkelhet
angår. Bostaden var en stuga i rektangelform,
byggd af några få omlag stockar, och derpå en
takresning, hvars takstolar och åsar voro
synliga i rummet. Ljuset insläpptes icke blott
genom smärre gluggar på sidorna, utan äfven genom
ett vindöga (»vindue», såsom ännu i dag på danska
fönstret benämnes), det är ett fönster på taket.
Längs väggarne i denna boning gingo träbänkar,
ofta endast af upptäljda stockar, hvarpå vid
högtidliga tillfällen utbreddes täcken.
Att en ungefär sådan stuga funnits ännu inpå
1840-talet, vill jag omnämna, ehuru jag icke
varit inne uti den sedan 1835. Den låg i Sandhems
(Wartofta härad, Skaraborgs län) östra skogsbygd,
på vestra sluttningen af Högens-ås, der denna
höjdsträckning, ytterst pittoresk med sina gårdar
och lundar, sänker sig ned mot Tidans flodbädd.
Ifrågavarande stuga var timrad af några få
stockar till en vägghöjd af ungefär fem fot,
och för öfrigt hade den en hög takresning,
hvars hela innandöme med väldiga bjelkar syntes
der inne och gjorde husets ägare icke ringa besvär,
då det skulle skuras, hvilket skedde åtminstone
till midsommar och jul. Fönstren voro små
och rutorna i dessa icke dess
mindre många, och sålunda endast ett par tum i
fyrkant. Takfönstret insläppte det hufvudsakligaste
ljuset och var således högst nödvändigt, ehuru det
förde många obehag med sig vid nederbörd, ty i regn
ville det läcka, i snö måste det sopas.
Sådana stugor funnos dock vid omnämde tid äfven
annorstädes, ehuru ytterst sparsamt – ja de finnas
troligen ännu här och der i vårt land –; men i
Westergötland åtminstone hafva de nu i det allra
närmaste försvunnit.
Men »uppredan», d. v. s. husgerådet, i denna stuga var
redan, då jag som barn såg det, enstaka, åtminstone
i den bygden.
När man inkom, hade man till höger
en spis af gammaldags stora dimensioner, och framför
denna gick utmed väggen en bänk, bestående af en
grof, fyrkantig stock, som aldrig varit utsatt för
hyfvel, men som erfarit viska med sand och vatten,
så att han var slät som en polerad bordskifva, ehuru
knölig efter skrädningen med yxa. Vid venstra sidan
var en enahanda bänk och framför denna en så kallad
»ståndsäng», det är en tvåmanssäng med skåp, som
utgjorde bakre gafveln, och för öfrigt en list eller
»krans» med hylla på långsidan, hvarifrån ett slags
sparrlakan nedhängde. Längs gafveln gick en likadan
bänk; alla tre dessa bänkar hvilande på inborrade
tjocka störändar till fötter. Framför gafvelbänken
stod utpå golfvet ett bord, hvars skifva höll vid
pass tre alnar i längd och två alnar i bredd, men
var afrundad för ändarne. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
