Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 / 228 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tigern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Såsom bevis för det sagda, anföra vi, att då en gång
en talrik trupp indiska ryttare passerade en skog,
rusade en tiger fram ur buskarne, som begränsade
vägen, kastade sig öfver en af de ridande, ryckte
honom från hästen och grep honom med sina förfärliga
käftar samt begaf sig åter in åt skogen, hvarest han
i all beqvämlighet frossade af sitt byte. Djurets
olika rörelser utfördes med en sådan hastighet,
att man knappt fick tid att varseblifva det, förr än
tigern lika hastigt var försvunnen.

Indisk ryttare, öfverfallen af en tiger.

Tigern vågar ännu mer. Han går ända derhän i djerfhet,
att han griper soldater midt på deras lägerplats
under skildtvakternas ögon. En händelse af detta
slag har berättats af en trovärdig engelsk soldat,
som var åsyna vittne dertill.

Man har sett en tiger komma och välja ett offer
midt i en oerhörd menniskosamling. Den händelsen
tilldrog sig på marknaden i Hurdwar, dit en ansenlig
menniskomassa sammanströmmat från alla delar af
Indien. Djuret kastade sig från en buske, belägen
midt å ett sädesfält, och nästan under
den af häpnad slagna hopens ögon dödade det en
inföding, som var fredligt sysselsatt med att plocka
några ax.

Dessa händelser och ännu många andra, hvilka det
skulle blifva allt för vidlyftigt att uppräkna,
rättfärdiga fullkomligt den fruktan, tigern ingifver
i Asien. Hvarje år betecknar han sin närvaro med
hekatomber af menniskor. Enligt en statistik, som
förlidet år offentliggjordes i en engelsk tidning,
hafva under ett enda år etthundrafyratioåtta personer
blifvit uppätna af tigrarne på Java, under ett annat
år etthundratrettioen personer.

Tigerjagten är också af ganska stor vigt bland de
indiske naboberna och de högre engelska officerare,
som hafva befälet i Indien. Denna jagt verkställes
medelst elefanter, dresserade ad hoc, och på
hvilka skyttarne taga plats. Elefanterna inträda i
dschunglerna, trampa dem i alla riktningar och tvinga
tigern att visa sig. Eldvapnen göra då sin tjenst.

Det händer ofta, att den vilde röfvaren hoppar upp på
elefantens länd och söker att neddraga ryttaren. I
sådana fall vet elefanten ingen annan utväg till
befrielse, än att skaka
sig häftigt, och lyckas han nästan alltid; men genom
sina våldsamma rörelser afkastar han stundom mannen
tillika med tigern. Stundom kastar sig tigern på
elefantens ben, men då ve honom: han söndertrampas på
stället, eller slungas han långt bort i den ömkligaste
belägenhet,

Liksom lejoninnan hyser tigrinnan en stark
tillgifvenhet för sina ungar och försvarar dem mot
alla, äfven med fara för sitt eget lif. Hon döljer
dem till och med för att undandraga dem hanens
rofgirighet. Kullarne bestå i allmänhet af tre till
fem ungar.

Hvad man än må säga, är tigern läraktig och kan blifva
fullkomligt tam; han är till och med mottaglig för
en viss tillgifvenhet. En tiger, som år 1835 fanns
i menageriet uti botaniska trädgården i Paris, hade
blifvit förd från Indien på ett skepp, på hvilket han
ströfvade omkring i fullkomlig frihet. Det förtroende,
han ingaf, var så stort, att skeppsgossarne lade sig
mellan hans ben och sofvo, stödjande hufvudet mot
hans sidor.

En tigrinna, som hade blifvit transporterad till
London, under samma förhållanden, utan att på skeppet
visa något
elakt lynne, blef knarrig, då man ville inspärra henne
i menageriet. Men då, någon tid derefter, en af hennes
reskamrater, en matros, kom för att bese menageriet
och erhöll tillåtelse att inträda i tigrinnans bur,
igenkände denna honom genast, visade honom tusentals
ömhetsbevis och jemrade sig hela dagen, sedan vännen
lemnat henne.

Nero ägde en tigrinna, kallad Phoebe, som han ofta
hade hos sig i sina rum, och åt hvilken han, mer
än en gång, till och med uppdrog utförandet af sin
personliga hämd. Vid slutet af en bland dessa orgier,
hvarvid de mest framstående patricier, för att behaga
herrskaren, aflade all värdighet, betecknade kejsaren
en af sina gäster för djuret, och strax störtade
ett blödande offer till fötterna af detta vilddjur
i menniskogestalt. Se här, den verklige tigern –
det var Nero!

Då Heliogabalus upphöjdes på kejsartronen, höll han
sitt intåg i Rom på en char, dragen af fyra tigrar
och fyra pantrar, hvilka sedan tillätos gå fritt
omkring i hans palats.

Hvem har icke i våra dagar sett åtskilliga djurtämjare
behandla tigrar såsom beskedliga pudlar? I detta
hänseende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>