Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 / 229 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tigern. - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXIII. Pehr Brahe, den yngre. Axel Krook.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berättar man, att en engelsman aldrig uteblef från
en enda af djurtämjaren Martins representationer,
emedan han hoppades, sade han, att en dag få se honom
uppätas af sina tigrar. Denne älskare af våldsamma
rörelser vann icke den tillfredsställelse, som en
sådan ihärdighet borde förtjena: Martin och
hans djur vägrade att gifva honom den. Efter att
hafva samlat en ansenlig förmögenhet, gjorde sig den
ryktbare djurtämjaren af med sitt menageri och drog
sig tillbaka till Holland, utan att hafva lemnat den
minsta del af sig sjelf mellan tänderna på sina gamla
kamrater.

Ett fosterländskt Bildergalleri.

XXIII.

Pehr Brahe, den yngre.

Det finnes väl få af våra läsare, som icke hört omtalas de
sällsynt stora och läckra körsbären från Grenna och
Wisingsö. Odlingen af dessa körsbär har gjort den
förra staden, som är en liten småstadsidyll i ett
staffage af yppig trädgårdsgrönska, allmänt känd
inom vårt land. Det kan väl förefalla underligt,
att börja en stor statsmans biografi med omtalande
af Grenna körsbär; men dessa bär äro den hvarje
vår återkommande erinringen om en mans verksamhet,
som räckte till för allt och med sarnma
energi vinnlade sig om »sticklingarne» i sin
trädgård, som om de stora samhällsuppdragen.
Var han genom de sednare en af de patrioter, som
höllo Sveriges namn högt och spredo inom dess
ådror en jernmängd kraft, i hvilken det kände
den stolta tillfredsställelsen, att kunna på
ett afgörande sätt kasta sitt svärd och sin makt
i vågskålen för en af dessa frihetens idéer,
som pånyttföda verlden; så blef han genom den förra
menniskornas välgörare i en inskränktare krets,
i det han skapade en inkomstbringande näringsgren.
Denna sednare verksamhet var kanske blott en
fruktsam andes lek; men sällsamt är, att,
under det stormannens stolta slott ligger grusadt,
körsbärsträden i dess ruiner hvarje vår kläda sig i
ny och rikare blomsterskrud – en dubbelbild af
det menskligas förgänglighet, då det vill vara
sig sjelft nog, och af dess fortvaro, då det parar
sig med naturens alstringskraft.

Den man, som skref sitt namn som statsman i häfdernas
blad och, såsom enskilt, förevigade sitt minne i
körsbären, var Pehr Brahe, gemenligen kallad d. y.,
under sina maktdagar rikets drots och grefve till
Wisingsborg.

Pehr Brahe, den yngre.

Det ligger ett skimmer af romantik öfver det
äktenskap, af hvars frukter Pehr Brahe var en. Under
hertig Carls och Sigismunds strider hade Abraham
Brahe, son till grefve Pehr d. ä., fattat tycke för
riksdrotsen Nils Gyllenstjernas dotter
Elsa, som äfven besvarade böjelsen, hvilken för öfrigt
gillades af föräldrarne. Det oaktadt blef bröllopet
i många år uppskjutet, emedan tiderna voro dystra
och föga egnade till
glädjefester, samt stora och kostsamma
förberedelser måste företagas till ett så förnämt
bröllops värdiga hållande. Denna väntan blef
de unga tu för lång, hvarför Abraham en dag, då
jungfru Elsa var ute och åkte, helt enkelt förde
bort henne till Rydboholm, dit de närmast boende
slägtingarne kallades och der bröllopet stod
i all hast och enkelhet. Bland dessa
makars många barn blef Pehr, som föddes år 1602,
den namnkunnigaste.

Grefve Abraham var sjelf en, i
synnerhet i matematiken kunnig man. Han värderade
derför de bokliga kunskaperna ock lät äfven gifva
sina söner en vårdad uppfostran, hvilken hos
Pehr blef till verklig lärdom. Enligt adliga
ynglingars sed, fick han ock vid sextonde
året företaga resor, i synnerhet för att vid de
främmande universiteten vinna insigter i olika,
för framtiden nyttiga saker. Sålunda förblef
han ett par år vid akademien i Giesen, der ingenting i detta
hänseende försummades. Ja, sjelfva teologien blef
ett af hans studieämnen, fastän han måste grundligt
lära sig det hebreiska språket, såsom ett medium
härför. Ifrån Giesen for den unge ädlingen, som i
juris professorn Israel Bringius hade sin guvernör,
öfver Strasbourg, hvars universitet då stod i högt
rykte, till Paris, der han, på sin fars särskilta
befallning, egnade sig åt inhemtande af fransyska
språket. Från Paris for han öfver England till
Holland, öfverallt flitigt iakttagande hvad som
stod att inhemta, och återvände derifrån till
fäderneslandet år 1621. Här kastade han sig nu
med ifver på studiet af rikets statsskick, dess
författningar samt ställningar och förhållanden i
allmänhet. Sedan han sålunda fått i fäderneslandets
angelägenheter en klar blick, beslöt han att anträda
en ny utrikes resa, för att kunna göra jemförelser
och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>