- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 /
268

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlek och arbete. Sylvia. - En färd i jordens inre.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visade med handen på en rad karlar, hvilka en bit
ifrån dem mejade af det höga, doftande gräset, som för
aftonvinden sakta vältrade sina gröna vågor. »Och nu
äga vi fyratio acres jord. Ja, om allt går väl, Livia,
så kunna vi sednast om tre år fara öfver hafvet igen,
och de våra skola se att kärleken har kunnat lära
oss arbeta. Den konsten hade vi nog kunnat
lära oss hemma, om jag betänkt, att staten just är
lik en myrstack och att om hvar och en samvetsgrannt
och outtröttligt drager sin börda, så skulle stacken
snart bli stor. Likväl är jag rätt nöjd öfver de
erfarenheter jag hemtat här och jag beklagar mig
visst inte, ja: borta är bra, men hemma är bäst.»

Sylvia.

En färd i jordens inre.

Det förra häftet innehöll en kort skildring
af Mammuthgrottornas utseende, sådant detta af
nya upptäckare blifvit beskrifvet. Vi fortsätta
nu framställningen härom med en redogörelse för
undersökningen utaf en af dessa grottors största
märkvärdigheter, ’Malströmmen’, ett oerhördt svalg,
hvars hemlighetsfulla inre länge var okändt och
naturligtvis utöfvade en stark retning på alla
besökandes nyfikenhet. Försök
att erhålla kännedom om Malströmmen hade flera
gånger af olika personer blifvit gjorda, men utan
framgång.

Så hade Mammuth-grottornas ägare, m:r Preetor,
erbjudit sex hundra dollar åt en vägvisare, vid namn
Stephen, känd för sin oförskräckthet, i fall han ville
nedstiga till bottnen af svalget och sedan afgifva
berättelse om sin farliga färd. Oaktadt det lockande
i denna summa – utomordentligt stor för en man utan
andra tillgångar, än dem, som hans ej särdeles lönande
yrke förskaffade honom – vägrade Stephen.

En professor Tennessee, en lika beslutsam som lärd
man, företog för några år sedan hvad ingen före honom
vågat. Han gjorde långa förberedelser. Då den bestämda
dagen kom, lät han nedhissa sig i afgrunden medelst
ett starkt rep och nedsteg sålunda omkring hundra fot;
men hunnen till detta djup, kände han tankekraften
svika, bröstet sammanpressas och en obetvinglig fasa
angripa sig – han trodde, att han skulle blifva rubbad
till förståndet och gaf den öfverenskomna signalen
att åter uppdraga
honom. Väl uppkommen till öppningen af bråddjupet
svimmade han och tillstod sedermera, att han erfarit
en sådan fasa, då han kom i beröring med det första
galleriet, att han, hellre än att åter börja denna
underjordiska färd, föredrog döden.

Sedan denna
tid var fortfarande en stor summa utlofvad åt den,
som försökte vågstycket; några djerfva forskare hade
börjat, men ingen hade fullföljt det samma

En ung man från Louisville, med en för fruktan
fullkomligt otillgänglig natur, tillkännagaf slutligen
sin afsigt att nedstiga ända till afgrundens
botten. Som han, oaktadt de föreställningar, som
gjordes honom, vidhöll sitt beslut, ordnade man allt
för detta nedstigande. Man hämtade i Nashville ett
rep af tillräcklig längd och tjocklek, och man begaf
sig till stället för undersökningen, d. v. s. till
bråddjupet, som är beläget en och en half svensk mil
från ingången till grottorna.

Man fastade först en tung sten i ändan af repet och
nedsänkte den, tills den berörde bottnen, hvartill
åtgick en temmeligen lång stund. Man bemödade sig
att med största möjliga kraft stöta stenen mot
svalgets väggar, för att derifrån lösslita de lösa
klippstyckena, hvilkas fall skulle hafva kunnat
mer eller mindre svårt såra resenären under hans
dystra färd. Flera klippstycken föllo. Det vid fallet
åstadkomna bullrets genljud uppsteg till afgrundens
mynning med ett rullande, som liknade åskans. Vid
dessa hemska ljud ryste de


illustration placeholder

I Mammuthgrottorna: Stjernkammaren.

(Se förra häftet, sid. 240.)


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:27:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1871/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free