- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 /
270

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd i jordens inre. - Norrköping. III. Skolväsendet. St.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sedan han uppnått mynningen till ett af dessa
gallerier, lösgjorde han, för att lättare kunna
undersöka det samma i hela dess utsträckning,
repet från gördeln och inskränkte sig till att
hålla ändan deraf i handen. Detta var en brist på
försigtighet, såsom utgången snart visade. I följd af
den ansträngning han gjorde, för att intränga i det
inre af galleriet, då han hoppade öfver en temmeligen
bred remna, släppte han repet. Det var det samma
som döden, i fall han icke lyckades åter fatta det
– döden genom köld och hunger i detta förfärliga
grafhvalf! Hvar och en annan än den oförskräckte
unge mannen skulle dött af fasa. Utan att förlora
någon den minsta del af sin kallblodighet, gjorde
han en sorts hake af ringen på lyktan, i det han
betjenade sig af tänderna som verktyg; sedan ställde
han sig ytterst på en öfver afgrunden utskjutande
sten, utsträckte armen, nådde det fritt sväfvande
repet och lyckades draga det till sig. Nu var han
nog försigtig att säkert fästa det vid klippan;
sedan denna försigtighetsåtgärd blifvit vidtagen,
fortsatte han sin undersökning, som om han icke
vetat af den nyss lupna rysliga faran. Han stannade
först vid en infallen jordmassa, som spärrade vägen
för honom. Slutligen, hackande tänderna af köld,
utmattad af ansträngning och seende lyktan nära att
slockna, återvände han till grottans ingång, der han,
fästande repet omkring sig, gaf tecken till återfärd.

Uppstigningen försiggick temmeligen mödosamt,
till följd af den dåliga dispositionen af det
omkring forskarens kropp illa knutna repet, hvilket
förorsakade honom svåra smärtor. Men denna känsla
utplånades snart vid framträdandet af en ny fara,
hvars besvärjande denna gången icke berodde på den
djerfve unge mannen.

Han befann sig blott nittio fot från ’Malströmmens’
mynning, då han plötsligen fick höra utrop och skri af
fasa öfver sitt hufvud. Oaktadt det betydande djup,
hvarpå han ännu befann sig, kunde han urskilja dessa
ord: »Repet har fattat eld! vatten! vatten!»

I sjelfva verket hade repets friktion mot den långa
planka, som tjenade till stöd, antändt det samma, och
som man icke hade något vatten till hands, väntade
man hvarje ögonblick få känna repet brista och den
unge mannen nedstörta i den gapande afgrunden under
hans fötter. Lyckligtvis hade en af de närvarande en
flaska med en af vatten och bränvin blandad dryck. Man
tömde flaskan öfver det antända repet, och forskaren
uppnådde omsider, utan någon vidare olyckshändelse,
Malströmmens mynning, der han uppsteg lika lugn,
som i det ögonblick, då han begaf sig ned. Doktor
Wright kände honom på pulsen och fann honom i ett
fullkomligt normalt tillstånd.

Vittnena till äfventyret voro mer upprörde än han,
som varit hjelten i det samma och som så många gånger
hade varit nära att blifva offer derför. Sedan hvarje
fara var aflägsnad, utsträckte de sig på marken,
medtagna af trötthet och själsskakning.

Den oförskräckte unge mannen afkastade de varma
kläder, som blifvit tillverkade för expeditionens
skull, drack ett litet glas rom och skildrade derpå
med noggrannhet sin utflykt, hvars alla farliga
biomständigheter man ännu icke hade anat.

Då berättelsen var slutad, märkte man, att doktor
Wright, under afhörandet af den samma, fallit i
vanmakt.

Den djerfve forskaren hade ristat sitt namn å en
klippa i den djupaste delen af afgrunden.

*



Återvändom nu till det förut omtalade ’Döda hafvet’.

Det är här och vid floden ’Styx’ besökarne i allmänhet
stanna; men det är långt ifrån, att de här befinna sig
vid slutet af dessa fördjupningar, ty dessa sträcka
sig i andra riktningar ända till okända gränser. En
resande, som framträngt tre geografiska mil på andra
sidan ’Döda hafvet’, har försäkrat, att grottorna
sträckte sig ännu längre.

Huru det än förhåller sig dermed, har man i dessa
fasaväckande fördjupningar räknat ända till
tvåhundratjugusex gångar, femtiosex dômer, elfva
sjöar, sju strömmar, åtta vattenfall och trettiotvå
schakt eller, rättare, trettiotvå afgrunder, hvaraf
några hafva stort djup och omfång.

Utgången från grottorna befinner sig nära två
geografiska mil från ingången. Man kommer dit, efter
att hafva passerat ett trångt galleri, hvarest man
nästan tvingas att krypa.

Det är med en behaglig tillfredsställelse man
återser dagens ljus efter denna långa och mödosamma
underjordiska färd.

»Sex timmar hade vi irrat omkring i dessa hålor» –
säger en annan resande som besökte denna underjordiska
trakt; – »slutligen sågo vi en gul stråle smyga sig in
genom en remna, vi se klippväggarne skimra såsom af
guld, derefter liksom en bländande snömassa framför
oss. Grönskan, stenarne, ängen, allt utvecklar ett
skärt och öfvernaturligt ljus. Jag vacklar som en
blind; jorden, som jag trampar, utsänder gnistor;
tusen glada ljud döfva mig. Den ljumma och smekande
luften, himlens skimrande azur, fåglarnes sånger,
gräshoppornas läte, solens rika strålar öfversvämma
den öppna platsen. Jag kan icke skildra de första
minuternas glädje, hänförelse och förbländning;
det förefaller som om man uppstode från de döda
och utginge ur ett grafhvalf och åter inträdde i
kretsen af derutanför samlade vänner, för att njuta
af vänskapen och en herrlig solbelyst natur.»

Norrköping.

III.

Skolväsendet.

Om den yttre materiela välmågan och de krafter, som
bidraga till åstadkommandet af den samma, såsom en
högt uppdrifven industri, en liflig handel o. s. v.,
äro af den högsta betydelse och böra vara föremål
för så väl det allmännas som den enskiltes största
omsorg och omvårdnad, så måste detta i ännu högre
mått gälla om den andliga välmågan, hvilken tillika
är ett väsendtligt vilkor för den förra. Detta är
också något, som af vår tid så lifligt inses, att det
är ett utmärkande drag för den samma. Upplysning,
bildning äro tidens lösen, och öfver allt, inom
alla samhällsklasser visar sig allt mer ett ädelt
sträfvande att vinna del i de andeliga skatter,
som bjudas, på samma gång, som man bemödar sig om
att underlätta möjligheten för vinnandet af denna
delaktighet åt alla. Kunskaperna äro ej längre
mysterier, utan portarna till deras tempel stå
vidöppna.

Det är en glädjande företeelse att finna
kunskapsbegäret och, i sammanhang dermed, hågen för förädlande
nöjen utbreda sig inom vårt land i allt vidare kretsar,
hvarom väl alla dessa arbetareföreningar bära ett
ojäfvigt vittne. »Enighet i sträfvan efter upplysning
och odling, meddelande af vetande och sammanjemkning
af åsigter inom de särskilta yrkena samt skapande
af harmoni inom arbetarebefolkningen» – se der hvad
som Norrköpings arbetareförening uppställt i första
rummet såsom sitt syfte. Det är en inledning till
denna arbetareförenings tillvaro och verksamhet,
fullt ut lika betydelsefull, som när den franska
revolutionen af 1789 satte kapitlet om menniskans
rättigheter framför sin konstitution. Betydelsen
ligger deruti, att arbetaren sjelf erkänner vigten
och värdet af något, som ej låter mäta sig med alnmått
eller väga sig på våg; derutinnan, att han uppställer
för sig som mål andens utveckling. Det är, om man
jemför arbetarens tycken, åsigter och sträfvanden för
några årtionden tillbaka med hvad som nu visar sig,
i sjelfva verket ingenting annat, än en revolution
som försiggått och försiggår, väl icke
braskande och bullrande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:27:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1871/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free