Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. LXXVIII. Gustaf II Adolfs besök i Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historiska Bilder.
LXXVIII.
Gustaf II Adolfs besök i Berlin.
Efter hvad det berättas, var Gustaf II Adolf trenne
gånger i Berlin. Första resan, som han gjorde dit,
företogs dock så hemlighetsfullt, att det icke kan
fullt bevisas, att han verkligen varit der, huru
sannolikt det än synes. Det var nämligen om sommaren
1618, kort efter Ebba Brahes bröllop, hvilket firades
sjelfva midsommardagen, som Gustaf Adolf lemnade
Stockholm och for sjöledes till Kalmar. Det hette,
att han skulle pröfva några nya örlogsfartyg. Han
seglade också ut från Kalmar och var borta i
fjorton dagar. Endast några högst få, såsom Axel
Oxenstjerna och enkedrottningen, hans moder, hade
del af hemligheten och sväfvade i mycken oro, dels
emedan konungen var längre borta, än man väntat, dels
emedan i medio af Augusti en häftig storm rasade under
flere dagar. Den 16 Augusti anlände i Stockholmsskären
tre af de skepp, som varit med konungen och hemförde
underrättelser, hvilka Axel Oxenstjerna dagen derpå
i bref från Stockholm meddelade enkedrottningen. De
voro mycket obestämda och innehöllo blott, att trenne
örlogsskepp med svenska flaggor och rödt kläde varit
sedda på farvattnet vid Rostock. Från konungen sjelf
hade rikskanslern icke haft några underrättelser,
sedan han steg om bord i Kalmar. Tre dagar derefter
ankom konungen till denna stad.
Redan tre år förut hade man föreslagit Gustaf
Adolf att kasta sina blickar på Maria Eleonora af
Brandenburg, hvilken för honom beskrefs såsom en af de
skönaste furstinnor på sin tid. Han lyssnade icke till
förslaget, han brann då af kärlek till Ebba Brahe, men
sedan denna hans ungdomskärlek var för honom förlorad,
ändrade han sinne, och det är mer än sannolikt, att
denna hemlighetsfulla resa gällde hans blifvande brud,
hvars stora fägring han med egna ögon ville se. Han
skall derföre alldeles okänd hafva besökt Berlin och
der äfven fått tillfälle att se den så mycket omtalade
Maria Eleonora. Hvad han såg, bestämde honom.
Två år derefter företog han sin resa till Berlin för
att fullborda giftermålshandeln. Äfven denna resa
företogs i största hemlighet, så att endast några få
förtrogna vid båda hofven kände den samma. Konungen
hade i sällskap med sig, när han reste ut, sin
svåger pfalzgrefven Johan Kasimir, hvilken dock
skildes från honom strax utanför Berlin. Den 27 April
afreste konungen från Stockholm och ankom till Berlin
i Maj. Man har utkast till en beskrifning om denna
färd af Gustaf Adolfs egen hand.
Enligt den samma nalkades han Berlin vester ifrån,
tillbragte sista natten i en by, som hette Blisendorp
och red derifrån fram till Potsdam, der han mottog
ett bref från unga kurfursten. När han hade läst det,
fortsatte han vägen till Sällendorp. Der träffades
en utskickad från Berlin, med hvilken aftalades om
ankomsten till staden. Nu skildes konungen från sin
svåger och red in i Berlin.
Det var en lördagsqväll, som han red in i
staden. Men händelsen gjorde, att några engelska
legotrupper samma qväll genomtågade staden och
på det värfvade krigsfolkets vanliga vis denna
tid foro fram bullersamt och sjelfsvåldigt, och
konungen i sin enkla drägt togs för en officer
tillhörande detta krigsfolk. Konungen skrifver
derom: »oss var nämdt ett logement hos Reslow,
men när vi kommo dit ansåg han oss för engelska
soldater och ville inte låna oss hus; äfvenså hos en
annan. Ändtligen kommo vi in i Arnheimbs logement,
och der blefvo vi intagna. Arnheimb visste här intet
af, men kom ock derin och blef förfärad.» Genom
denne Arnheimb underrättade konungen kurfurstinnan
om sin ankomst och erhöll kallelse att infinna sig
i slottskyrkan följande dagen. Der infann han sig,
och hans uppträdande väckte mycken uppmärksamhet
bland hoffolket. Alla undrade, hvem främlingen i den
enkla, men rika drägten var, och hans manligt sköna
ansigte tilltalade alla lika mycket som hans höga och
majestätiska hållning. Konungen skrifver derom: »Gick
för den skull klockan nio upp på slottet. Kom rätt
till predikans begynnelse. Vid jag kom ut i förmaket,
der folket och junkrarne[1] sutto, undrade sig hvar
man, hvad jag var för en och hvad jag ville.»
Med uppmärksamhet åhörde konungen predikan, hvars
hufvudinnehåll han anför. Ämnet var: den rike mannen.
Men ännu mer stegrades hofvets förundran, då efter
gudstjenstens slut den höge främlingen inkallades i
kurfurstinnans inre rum. Det var här, som Gustaf Adolf
och Maria Eleonora sågo hvarandra första gången öga
mot öga: hon med sin fina, smärta gestalt, de mörka
lockarna kring den höga pannan och de stora mörkblå
ögonen stod vid sin moders sida i hela förtrollningen
af ungdom och ovanlig skönhet, knappt vågande lyfta
blicken till konungen, hvars yttre öfverträffade alla
de beskrifningar, hon hört om honom, och dertill var
uppburen och omsväfvad af sitt stora rykte, hvilket
redan började genljuda genom Europa. Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
