Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppsdockorna i Stockholm. -x.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skeppsdockorna i Stockholm.
(Med teckningar af C. S. Hallbeck.)
Så snart det talas om att fara till Djurgården, tänker
kanske läsaren på att komma till Hasselbacken, men
tids nog komma vi till middagsbordet på herr Davidsons
veranda, hvarifrån vi hafva den mest tjusande
öfversigt öfver den lilla täcka blomsterparken, der
eleganta grupper af herrar och damer lustvandra i de
små, i engelsk stil anlagda gångarne, lyssnande till
tonerna af herr Rosbecks orkester och småfåglarnes
qvitter under det de snatta i körsbärsträden. Det
lyster mig denna gång att taga en omväg och låta min
ärade följeslagare skåda den ädelsten i infattningen
till perlan Stockholm, som kallas Djurgården, från
en ny sida, låta dess strålglans bryta sig i andra
prismor, med nya, rika färgskiftningar.
Vi befinna oss redan vid »Räntmästaretrappan», färdiga
att stiga om bord å en af dessa tjogtals små ångbåtar,
hvilka, sedda t. ex. från höjden af Mosebacke, sväfva
fram liksom vattenflugor öfver »Strömmen». Om man med
mycket goda ögon eller ock med användande af fjerrglas
från samma höjd närmare beskådar dessa yrfän, får
man vid upptäckten af passagerarnes hufvudbonader
en föreställning om, en illustration till, hvad
enthomologerna lära om insekter, hvilka parasiter af
mikroskopisk litenhet belasta med sina ägg.
»Räntmästaretrappan, Dockan och Tegelviken» står
der måladt å ångpannan på den lilla båten med hvita
skorstenen; här gå vi om bord. Back – framåt! Det
går litet trögt i vändningen, men det är icke båtens
fel, utan kommer från de många andra småkanaljerna
och N. M. Höglunds stora skepp och rospiggarnes
skutor, som korsa och hindra passagen. Nu stampar
vår lilla farkost åstad raskare; se babord om oss
kommer en ståtlig Norrlandsångare inbrusande med
saktad fart – han tycker icke om att slå sönder
kajer af finhuggen granit – vi se redan hviftande
näsdukar från hans däck; nu komma svallvågorna
efter den simmande jätten med de starkt bakåtlutande
masterna och skorstenarne. Vi lägga icke till vid
Kastellholmen med det lilla schweizeriet på udden;
men småtrefligt ser det ut innanför staketet i
den lilla terrassformiga trädgården med de små
skeppskabysserna nere vid sjön, nätta »krypin» för
sexor och toddylag. I förbigående må endast nämnas,
att en af dessa kajutor tillhört en kronobåt och
herbergerade statsfången Crusenstolpe, när denne
fördes till Waxholms fästning. Vi taga raka vägen
fram till Beckholmen. Se der hafva vi den bolmande
svarta stenkolsröken från den höga skorstenen till
dockans ångpump – nu skola vi i land, och sedan är
det blott ett par tjog steg till dockans slussportar.
När vi »angöra» denna sida af Djurgården, är det –
redan i början antydt – en annan bild, en tafla
i helt annan karakter, än den som Hasselbackens,
öfver mörkgrön fotställning af lummiga trädpartier
upptornade byggnader upprulla för åskådarens
blickar. Här möta icke heller brusande toner från
fullstämmiga orkestrar; men ljud och ekon af annan
art, dock lika lifliga och uppfriskande; arbetets och
idoghetens hammarslag, som mana: »Ei blot til Lyst!»
Alltid hänförande är anblicken af segelfartyg,
af ståtliga tremastare, dessa gigantiska sjöfåglar,
som så stolta skrida fram öfver vattrad yta, medan de
afteckna sina hvita vingar mot himlens fria rymd. –
Staffaget i det Djurgårdslandskap, som just nu möter
oss, erinrar så lifligt om ett dylikt sceneri, ty
der, i den närmaste (den mindre) dockan reser sig
en skyhög segelpyramid, ett barkskepp, från hvars
gaffel svajar norska flaggan. »Hvar är fartyget
hemma?» – »Det är skeppet »Fauna» från Drammen,
fördt af kapten Jörgen Hansen, som gjort haveri på
»Svenska Björn». Hade på »Björnen» funnits en fyrbåk,
så hade den olyckan icke skett, eller ett fyrskepp
åtminstone, men nu bär det så till, att så tidigt på
vårsidan äro fyrskeppen ännu icke utlagda; men se der,
hvilken ironi af ödet: just mellan de båda främsta
masterna på »Fauna» synes genom vanterna toppkulorna
af ett i den större dockan intaget fyrskepp, hvilket
kunde hafva räddat vår norske broder
från hans ledsamma missöde; ja, »Död og Pine»
menar nog kaptenen, när han ser fyrskeppet stå der
i hans närhet, så lugnt och ointresseradt, som om
»Svenska Björn» aldrig funnits till.
Sedan vi nu lemnat det våta elementet och kommit
på fast botten, kunna vi taga torrdockorna i
närmare ögonsigte; dock, innan vi gå vidare, torde
et redogörelse för hvad som menas med torr- och
våtdockor vara på sin plats:
Docka är i allmänhet ett ställe der fartyg kunna
lastas, lossas samt byggas och repareras; i sednare
afseendet alltså ett slags lasarett för dessa
sjökolosser, dessa hafsmonster, som menniskoanden
framtrollat i handelns, krigets eller sjöfartens
intresse. Också är det förnämligast för detta ändamål
– att »bota refvorna» – som de skeppsdockor vi äga
i Sverige äro byggda. Emellertid lemnar »Nautisk
Ordbok» följande meddelanden: »I somliga hamnar,
hvarest är ebb och flod, händer, att den förra
är så låg, att svårt lastade fartyg, isynnerhet
om de äro skarpt byggda, möjligtvis kunde skadas,
hvarföre man inrättat vattentätt murade basiner,
uti hvilka fartygen kunna inhalas under flodtiden,
hvarefter de äfven under ebben kunna ligga flott,
sedan slussportarne blifvit tillstängda. Sådana
dockor kallas på engelska wet docks, våtdockor. Skall
något fartyg deremot repareras i dess botten eller
under vattengången, införes det med floden i en så
kallad dry dock (torrdocka), öfver stapelblock, då
vattnet utsläppes genom portarne, tills fartyget
sjunkit på stapelbädden, å hvilken det stöttas
mot dockans sidor och botten, hvarefter det öfriga
vattnet utsläppes genom portarne. På de ställen,
hvarest icke är tidvatten, som t. ex. i Köpenhamn,
Carlskrona och Stockholm, inhalas fartyget i dockan,
hvarest är lika vattenhöjd, som utanför; portarne
tillslutas och fartyget ställes i sitt rätta läge;
vattnet utpumpas till dess stapelblocken vidröras af
fartyget, hvilket då stöttas, hvarefter dockan pumpas
läns och reparationen företages.»
Men se här kommer riktigt väl till pass kapten Theodor
Werner, sjelfva dockmästaren; – hvilken bättre
ciceron kunna vi väl önska! Jaså, lilla dockan är
minsann inte så liten: 150 fot lång och 32 1/2 fot
bred. Men kasta vi en blick åt backen der vid dockans
östra ända, så se vi arbetare i gång med att spränga
klippmassan derstädes. Saken är den, att dockan skall
utvidgas till 175 fots längd och det är detta arbete
som nyligen börjats. Från lilla till stora dockan är
blott ett par steg. En. ovanlig anblick möter oss när
vi blicka ned i den 260 fot långa och 58 fot breda
afgrund, man sprängt i klippan. Tillfället har här
på en gång sammanfört trenne karakteristiska prof
på nautisk uppfinningsförmåga – fyrskeppet »N:o 8»,
kanonångbåten Astrid och pansarångkanonbåten Garmer,
hvilka så att säga i en blink låta oss uppfatta den
långt sträckta utveckling, hvartill skeppsbyggeri
och »sjömanskap» hunnit i våra dagar.
Hvilken rik och intressant tafla dessa till sin
konstruktion så olika pjeser förete. Om vi uppfatta
bilden från några trappsteg ned i djupet, hvilken
ypperlig gruppering! – då de branta klippväggarne
komma att som en sammanfattande ram omsluta
de tusen vexlande detaljerna af tacklingarnes
spindelnätlika former, skrofvens olika språng och
våglinier, alltsammans späckadt med arbetarnes
och »gastarnes» rörliga figurer, under det åt ett
håll en krans af löfträd sirar klippornas krön,
och åt ett annat framskymta de kolossala formerna
af ett på stapel varande nybygge. Lägg härtill de
flitiga och oupphörligt upprepade hammarslagen med
dess mångdubblade genljud, och man får ett intryck
af någonting på en gång fantasifullt, storartadt och
allvarligt, – ja glädtigt ock, om man så vill.
När vi närmare betrakta denna fartygsgrupp, så finna
vi snart hvilket stort afstånd ligger emellan, om vi
så få säga, skeppsbyggeriet för i går och sättet att
bygga och konstruera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
