Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En faders testamente till sina döttrar. VI. Nöjen. - Småbitar ur lifvet och naturen i Norrland. Af Daniel Åslund. Medelpad. III. Herrar Åman-Bergström & C:ni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma språk som han, hvilka värmas af samma stora
minnen och eldas af samma ljusa förhoppningar; och
hans kärlek till hemmet vidgar sig i lika mått och
växer ut i fosterlandskärlek, detta friska, mäktiga
källflöde för manliga handlingar.
Dessa båda känslor, hvilka liksom starka
strömdrag skära sina fåror genom mannens hela lif,
äro bestämmande för hans sätt att tänka, hans
sätt att handla. Känslan för hemmet skapar goda
karakterer, känslan för fosterlandet stora. Men bland
jordelifvets spridda och brutna, dunklare eller
klarare spegelbilder, bland dess hemlighetsfulla
skuggor och tilldragelser, dess segrar och nederlag,
står hemmet såsom ett heligt rum, der liksom i en
prisma minnen och förhoppningar sammangjutas, brytas
och fördelas i tusen sinom tusen värmande strålar
af ljus, som bringa till mognad tankens kärna och
handlingens frukter.
Hemmets största klenod är qvinnan. Ett uttryck som
detta skolen j ofta få höra och det skall smeka eder
fåfänga, ty det skall framhviskas af smickrarens
röst. Men jag säger det på fullaste allvar, emedan
jag fattar denna sannings djupa
betydelse. J, som lyssnat till mig, skolen ock
lätt fatta den. Hvad är mannen utan ett hem? Och
hvad är ett hem utan qvinnan? Det lätta svaret på
denna sista fråga bör lära eder inse den omätliga
vigten af qvinnans ställning i samhället och på
samma gång fastknyta alla edra tankar och edert
hjertas alla bättre känslor vid hennes sanna och
naturliga uppgift. Med den är hon stark, inom ramen
af hemmets stilla verld är hon en klenod; derförutan
är hon svag och maktlös. Lyckliga äro de, som inse
detta, innan de, liksom Eva, stå utanför porten
af sitt paradis! I dubbelt mått lyckliga de, som,
i känslan af sitt sanna värde och sin naturliga
och lyckliga bestämmelse, vinnlägga sig om sådana
egenskaper, hvilka liksom blomster öppna sig under
hemmets sol och der sprida den trefnad, som värmer,
och den glädje, som förädlar. I dubbelt mått – ja,
hundrafallt lyckliga de, ty genom sin tysta, obemärkta
verksamhet grundlägga de den väg, på hvilken slägtet
och samhället närma sig sitt upphöjda, sedliga mål,
liksom korallen i hafvets tysta djup arbetar på
grundläggningen af nya blomstrande öar!
Småbitar ur lifvet och naturen i Norrland.
Af Daniel Åslund.
Medelpad.
III.
Herrar Åman-Bergström & C:ni.
Utom all annan »grannlåt», som 1846 års förordning om
landthandeln framtrollat i vårt goda Sverige, har den
gifvit karrikaturtecknaren de ypperligaste stoff för
sin penna. Den har skapat nya, förut nästan okända
typer inom vårt folklif. Den har ur de djupa lederna
af vårt allvarliga, jordbrukande bondestånd frammanat
åtskilliga mer och mindra lyckade originaler, hvilka,
med lättjan uti sig och vinningslystnaden framför sig,
kastat sig blindt i handelsvingleriets störtsjöar,
obekymrade om de der togo sig vatten öfver hufvudet
eller ej, och onekligen också i de flesta fall
omedvetna om betydelsen af en handelsrörelse, byggd
på erfarenhet och insigt. Det är icke vår afsigt att
här skära öfver en kam en hel korporation, som utan
tvifvel inom sig företer många aktningsvärda och i
yrket kompetenta medlemmar; vi hålla oss egentligen
till dem, som, utan alla förstudier i sak, direkte
från drängstugan eller skomakarestolen »arranscherat
ettablerat buttik», i den gyllene drömmen att detta
skulle vara den på en gång ginaste och beqvämaste
vägen till rikedom och – herrenamn. Af sådana hafva
vi åtskilliga de allra märkvärdigaste exemplar;
de utgöra handelslifvets chimpanzéer.
Der står vid stranden af elfven en liten stuga,
som, till följd af dödsfall, för närvarande
bebos af ingen. Hennes belägenhet i en folkrik
bygd invid allmänna landsvägen i sockenkyrkans
närhet har fästat tvenne spekulativa herrars
uppmärksamhet. De äro »herrar» Åman och Bergström –
den förre skomakarelärling från socknens skogsbygd,
den andre en f. d. förman vid flottningsarbetet uti en
af den stora elfvens tillflöden. »Herrarne» hafva nyss
återkommit från Sundsvall, hvarest, på förord af en
inom socknen välkänd hemmansägare och på hans borgen,
åtskilliga varor blifvit inköpta, största partiet
kaffe och socker, lyxartiklar samt åtskilliga fat öl
och vin. »Herrarne» befinna sig bland packlårar och
fastager, med en forsedel kollationerande de huller om
buller på gården uppstaplade varorna, medan snickare
hamra och spika derinne i stugan, hvilken nu som bäst
håller på att »arranscheras till buttick». Det är en
brådska ... »Herr» Åman, en lång välbildad gestalt
med rosor på kinderna och det svartglänsande håret med
hårvax fastsmetadt och i en kokett knorr uppvridet vid
öronen, träder in i »butticken», sätter gravitetiskt
händerna i sidorna och utbrister:
»Det är skam att se huru du arbetar, karl! På det
här viset få vi ej vår buttick arranscherad till
pingstaheljen.»
»Häf hit sej och spik sjolf, så få’n si hur’ godt
hä är», svarade snickaren, stött öfver »herr» Åmans
anmärkning.
»Hvasa? Du svarar ekivågt ... der har
du! ... betaldt qvitteras, Åman Bergström & C:ni!» –
och dermed tilldelades handtverkaren ett par örfilar.
Det blef uppträde, som slutligen urartade till
allmänt oväsen på gården. Detta hörde till historien
om »buttickens arranscherande».
Sedan denna väl, om inte vackert, omsider blifvit
fullbordad, pågick handeln utan vidare händelser
ett par år, hvarunder »herrar» Åman-Bergström &
C:ni utan tvifvel gjorde rätt goda affärer. Men de
visste det också och läto minsann andra få veta
det. De pöste och yfdes, reste till hufvudstaden
och »negascherade» upp förlager och pengar, de
sednare för att dermed anskaffa ett parti bjelkar
åt en stockholmsfirma, hofverade på alla vis, höllo
frukostar och middagar med »champani», och hade
sålunda ur den mera deciderade herremannaklassen
rekryterat åtskilliga bröder vid glaset, hvaröfver
de tidt och ofta läto andra höra och se deras stora
förnöjelse och stolthet.
Att dömma af denna briljanta yta skulle firman
Åman-Bergström bestå af ett par rätt kunniga
handelsmän. Men det kunde ej undgå observatörers
uppmärksamhet, att med kontorsgöromålen stod
del skralt till. Böckerna utgjordes af tvenne
s. k. kladdar, hvarest namnen på de personer, som
borgat varor, stodo upptagna till sina initialer
med bynamnets initialer efter sig. Se här ett prof
på Åman-Bergströms bokföring, med »diplomatisk
noggrannhet» återgifvet:
På ena kladden med grå makulatur-perm fanns tecknadt
följande:
 |
| S::Å:: |
|
| G:A:i ö:9 r- |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
