Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Spökslottet. Axel S-g.
- Allmännyttigt.
- Vänligt råd till våra abonnenter.
- Renovering och rengöring af oljetryckstaflor.
- Uttydningar. (från föreg. häfte, sid. 352)
- Rättelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så hade denna nattliga envigeskamp redan länge
fortgått i det gamla slottet, der den rådande graflika
tystnaden endast stördes af de båda vapnens rasslande,
då omsider grefven vid ett häftigt utfall halkade,
föll mot bordet och, vid det han reste sig upp,
kullstötte kandelabrarne. Vid fallet mot golfvet
slocknade ljusen och rummet var försänkt i djupt
mörker.
Henrik, som hade kännt sig hårdt träffad i armen af
sin motståndares vapen, hade, för att hålla honom
från lifvet, i det ögonblick då ljusen slocknade
besvarat hans utfall. Han kände, att hans vapen i
mörkret träffade ett mjukt föremål, en varm blodström
sprutade öfver hans hand, han hörde ett tungt fall
och förlorade derefter sjelf medvetandet.
*
Förmiddagssolens klara strålar föllo in i hans
sofrum, då Henrik vaknade och befann sig liggande i
sin säng. Den förflutna nattens hemska tilldragelser
stodo lefvande för hans minne, men han sökte öfvertyga
sig om, att allt varit en elak dröm, till dess att
smärtan i hans högra arm, der motståndarens vapen
träffat honom, snart öfvertygade honom om motsatsen.
Då han räckte ut handen för att fatta klocksträngen,
föllo hans blickar på ett å nattduksbordet liggande
bref, utanpå hvilket han läste sitt eget namn. Oaktadt
många år förflutit sedan han sednast sett några rader
af brefskrifvarinnans hand, igenkände han dock
genast Ingrids, grefvinnan Ulffelts, handstil.
Med feberaktig ifver öppnade han brefvet och läste
följande med darrande hand och i största hast
nedskrifna rader:
»Den blodiga tilldragelse, som under den förflutna
natten timat inom Ulfsborgs murar och som uppfyllt
mig med den djupaste fasa, har emellan oss upprest
ett hinder mer oöfverstigligt, än det band som nyss
förenade mig med den nu döde.
Om än mer hård och egoistisk än kärleksfull, var
grefven dock min make, och om jag också aldrig älskat
honom, kan jag likväl icke öfver hans graf räcka
min hand åt hans – min penna vägrar att nedskrifva
det förfärliga ordet. Dessutom har – fyra långa
års ofrivillig fångenskap inom de dystra murarne af
detta slott så vant mig vid tysthet och enslighet,
att verlden för mig förlorat sitt behag.
Ni skulle derföre, bästa Henrik – jag vill för
sista gången kalla er så, – vid min sida gå en mörk
framtid till mötes, så mycket hellre som, jag vet det
bestämdt, den som en gång förbundit sitt öde med den
gamla ätt, som i natt utslocknade, aldrig kan blifva
lycklig och alltid måste göra andra olyckliga. Jag har
också derföre beslutat att bortskänka min förmögenhet
till fromma ändamål och sedan gå att i något kloster
i utlandet tillbringa mina återstående dagar.
När ni emottager dessa rader, har jag
redan lemnat detta förbannelsens hemvist,
der ni omsväfvas af de tysta bönerna från
Ingrid.»
»Förunderliga qvinnohjerta!» utropade Henrik och
tryckte en kyss på det papper, som, enligt hvad
tydliga spår utvisade, nyss förut fuktats af den unga
enkegrefvinnans tårar.
Derpå fattade han klocksträngen och kallade in den
gamle hofmästaren.
»Ni vet måhända ...», började Henrik en förklaring,
men afbröts af gubben, som närmade sig hans bädd.
»Jag vet allt, herr baron. Salig grefven hade för
sista gången ett anfall af den sinnesförvirring,
som periodiskt angripit honom. Fru grefvinnan, som
i morse lemnade slottet, för att vistas borta intill
begrafningen, låter helsa er, att ni må anse er hemma
här till dess ni blifvit återställd ...»
»En obetydlig blessyr, min vän», inföll Henrik, »ehuru
den första smärtan beröfvade mig medvetandet. Vill
ni hjelpa mig att kläda mig och sedermera anskaffa
ett åkdon, så skulle jag vara er förbunden, ty jag
önskar genast lemna orten.»
Med någon svårighet klädde sig baronen med den gamles
hjelp och få stunder derefter gick han att lemna det
dystra hus, der han ett ögonblick ånyo genomlefvat
sin kärleksdröm, blott för att finna uppvaknandet
derur så mycket smärtsammare.
Efter den natten öppnades Ulfsborgs portar aldrig för
någon främmande och vid början af detta århundrade
öfvergicks byggnaden af en häftig brand, som i grund
förstörde den samma, och i den dag, som är, qvarstå
blott några svartnade ruiner af det illa beryktade
»spökslottet».
Axel S–g.
Allmännyttigt.
Vänligt råd till våra abonnenter. Oljetryckstaflor,
som äro värdefullare konstalster än vanliga
litografiska bilder, böra aldrig i ramen täckas af
glas, då de förlora i utseende, ty dessa taflor
kunna, till följe af fernissningen, rentvättas
från flugsmuts, dam och dylikt. Likaledes fästes
uppmärksamheten dervid, att ju dyrbarare ram som
bestås, ju mera får taflan utseende af att vara en
verklig oljefärgsmålning. Oljetryckstaflor böra
alltid, såsom varande bästa sättet, uppfodras på
väf, som blifvit spänd öfver en lämpligt stor kilram,
s. k. "blindram", och derefter insättas i sin förgylda
ram. Den, som har råd dertill, bör aldrig låta infatta
oljetryckstaflor i ramar af vanliga förgylda lister,
emedan, som förut antyddes, taflan då icke presenterar
sig så värdefull, som om en af förgyllare gjord ram
med hörnornamenter etc. användes.
Renovering och rengöring af oljetryckstaflor. De
medelst oljetryck åstadkomna taflorna äro så till vida
särdeles varaktiga, som de skador derå, hvilka skulle
förderfva alla andra slags kolorerade eller svarta
taflor, här kunna fullkomligt repareras. Luftblåsor,
sprickor och andra felaktigheter, som orsakats af
väta, äro lättast borttagna; smärre fel, hvilka
uppkommit genom stöt, tryck o. s. v., borttager
man på det sättet, att man litet anfuktar baksidan
af linneduken; derpå slätar man ned ojemnheten och
låter taflan torka. Äro dylika skador synnerligen
stora och vilja de icke
gå bort på detta sätt, så måste sjelfva taflan
lösas från duken och spännas om, något som hvarje
bokbindare kan göra; på samma sätt behandlar man de
taflor, hvilka råkat blifva så angripna af vätan,
att de icke låta tänja sig släta, utan bågna och
blifva ojemna; efter omspänningen bör taflan å nyo
fernissas med en blandning af en tredjedel damarlack
ock två tredjedelar terpentin, hvarigenom de återfå
en jemn glans. Fuktiga oljetryck, hvilka börjat
spricka sönder, blifva vanligen bra, om de flyttas
på något torrt ställe. Sprickorna borttagas genom
lackering. Skulle hålen gå igenom sjelfva duken, så
måste taflan aftagas och spännas på nytt; om hålen
äfven derefter ej vilja gå ihop, så låter man spaktla
och öfvermåla dem hos någon fackman, hvarefter de å
nyo lackfernissas. Man måste dock före uppfodringen
tillse att duken är fri från knutar i väfnaden,
och der sådana finnas, måste de först borttagas.
Taflornas rengöring, som alltid måste verkställas
före hvarje renovation, sker genom afdamning och
tvättning med en lätt fuktad linnelapp. Alla utanpå
fernissan befintliga smutsfläckar kunna på detta
sätt aflägsnas. Befinna sig fläckarne uti sjelfva
fernissan, så
bör denna afskrapas med nageln och taflan
derefter omfernissas.
Gamla bilder, som spruckit, neddammats, smutsats,
skrynklats eller till och med fått hål tvärsigenom,
låta renovera sig genom användandet af dessa
föreskrifter. Fernissa och omspänning är nog för att
bota nästan alla skador.
Uttydningar.
Lösning af Logogryfen i föregående häfte, sid. 352:
Fortepiano, hvaraf fås: oro, noter, ort, en, Nero,
otro, reta, o, fan, fot, tron, port, Pan, tio, fort,
te, prof, rot, Arpi, rop, art, toner, rof, ren, fin, pina.
Orden till Charaderna i föregående häfte, sid. 352:
n:o 1, Tålamod; n:o 2, Fransman; n:o 3, Likväl.
Rättelser.
Sid. 5. Det der befintliga
porträttet har af misstag blifvit oriktigt, hvarföre
med andra häftet sändts ett omtryckt blad,
innehållande sid. 5 och 6 med det riktiga porträttet,
som torde på sin plats insättas.
Sid. 207, första spalten, första raden nedifr. står:
på den snöhvita mattan; läs: på snöhvita mattan. Samma
sida andra spalten, fjerde raden uppifr. står:
brochyren; läs: brodyren.
Sid. 209, första spaltens sista rad står:
besvärjelseformel; läs: besvärjelseformler.
Sid. 262. I poemet "Lotsen", andra versens sista rad
står: försmäktar i gripande ljud; läs: försmälter
etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:27:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1871/0384.html
