Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXV. Carl Gyllenborg. Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
premierminister) och sjelf intaga dennes plats. Genom den
nitälskan, han och hans vänner visade för handel och
industri, lyckades han äfven vinna de näringsidkande
klassernas representanter för sitt parti. Också
tillsatte detta förnämligast det Hemliga Utskottet,
hvilket skulle granska regeringens och rådets
handlingssätt. Detta fäste sig förnämligast dervid,
att Horn och hans anhängare förnyat förbundet med
Ryssland, hvarigenom förbundet med Frankrike, som 1734
års riksdag likväl ålagt regeringen att ingå, blef
om intet. Detta förklarades strida emot författningen
och vara en kränkning af riksdagens myndighet.
Franska och ryska penningar ströddes nu som
mutor rundliga omkring bland de fala riksdagsmännen,
för att vinna
dem för än den ena, än den andra
sidan. Historieskrifvaren har ej nog mörka färger
för att måla uselheten hos dessa regerande ständer.
Frankrike segrade, och Hemliga Utskottet afslöt för
tio år ett förbund med detta land, hvarigenom
Horn tvangs att taga afsked, under det
att fem af hans anhängare afsattes. Gyllenborg
intog nu Horns länge eftersträfvade plats,
deruti onekligen uppburen af den allmänna
meningen, som brann af hat till Ryssland och
onekligen gerna skulle vilja utkräfva hämd på
denne nationalfiende, hvartill Hattpartiet ansåg
tiden ej vara ogunstig i anledning af Rysslands
pågående krig med Turkiet. Denna mot Ryssland
fiendtliga stämning retades ännu mera genom
det bekanta mordet på den af Sveriges
regering till Turkiet skickade löjtnant Sinclair,
hvilken illbragd väckte stor ovilja inom hela Europa,
i Sverige stegrad till raseri. Gyllenborgs parti
begagnade denna stämning och utmanade Ryssland; nu, i
det afgörande ögonblicket, tvekade Gyllenborg sjelf,
men han tvangs dock af stämningen hos massorna,
som han satt i rörelse, att skicka trupper till
Finland. Ett svårt slag för Hattarnes planer kom:
Ryssland slöt fred med Turkiet och kunde nu vända
sig mot Sverige ensamt, England afrådde ett krig, och
Gyllenborg nöjde sig med att hålla en armé rustad och
färdig i Finland. Han inledde sammansvärjningsplaner
med storfurstinnan Elisabeth och underhandlade ifrigt
med Frankrike, som ville hafva Ryssland sysselsatt
af Sverige, för att det (Ryssland) icke skulle kunna
hjelpa Österrike,
med hvilket Frankrike låg i delo, alltjemt för
den pragmatiska sanktionens skull.
1741 års krig med Ryssland blef förklaradt. Sjelfva
Fryxell, som annars begagnar hvarje tillfälle att
framställa Gyllenborg i en skef dager, erkänner,
att han här såg klart, uppfylldes af mörka aningar
och endast af opinionen drefs in i kriget, som
han frammanat, men nu icke ville. Nederlaget vid
Willmanstrand och Fredrikshamns utrymmande utan
svärdsslag af svenskarne gåfvo bekräftelse åt hans
aningar. Det olycksaliga krigets lama förande var en
nesa för de svenska vapnen. Mer än 36,000 man svenskar
och finnar förlorades och Sveriges egna kuster hotades
åter.
 |
Alexander den store vid Darii lik. (Texten härtill återfinnes sid. 19.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
