Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 / 37 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Victor Rydberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framtidsstaden Göteborg, helst arla, då österns rosor spricka
ut mellan de lätta skyarne på himlahvalfvet, ser
du säkert en man, med smärt, ungdomlig växt, öppen
panna, tillbakastruket hår och stora mustascher,
lustvandra under trädens kronor. Möter du hans blick,
öfverraskas och tjusas du af det på en gång drömmande
och magnetiska deri.

Har du under dagens lopp något ärende upp till
Handels- och Sjöfartstidningens redaktionsbyrå, ser du
samme man sitta nedböjd öfver ett bord, betäckt med
tidningar. Han egnar dem alla sin uppmärksamhet, men
du kan ej undgå märka hurusom hans ögon med förkärlek
hvila på "Newyork-Herald", eller "Observer", eller
hvad de nu må heta, dessa bud från det fria fjerran
landet på andra sidan verldshafvet. Han gör tecken
i dem, hans penna flyger öfver smala pappersark,
han ringer på en klocka, och strax bringa beskäftiga
händer dessa ark till våningen en trappa lägre ned,
till det vidunder, som några kalla våra dagars
välsignelse, andra en gengångare af draken i Babel:
tryckpressen; och under allt detta har han ett artigt
och vänligt ord till dig eller till hvilken annan,
som vänder sig till honom.

Är du nog lycklig att få tillbringa en afton i
någon af Göteborgs många älskvärda familjkretsar,
ser du honom ånyo. Männen trycka hans hand, de unga
tärnorna småle mot honom och barnen rycka "farbror"
i rockskörtet – han är tydligen allas gunstling. Öfver
hans anlete ligger nu endast solsken och han är den
främste, vare sig det gäller allvarsord eller höfviskt
skämt.

Men vid midnattstid ser du genom ett fönster vid
en af de mindre gatorna i stadens nordvestra del
ljus lysa. Kunde du blicka genom muren, såge du
åter mannen, men nu belyst af studielampans sken,
hvilket ovisst faller på de bilder ur grekiska
skönhetsverlden, som pryda rummet, och de höga
bokhyllor, som omgifva väggarne, och kanske du blefve
vittne till en af dessa strider, hvilka kämpas under
nattens tysta timmar och hvarur man ofta först vid
morgonväkten utgår genom att

"tända upprorsfacklan vid hjertats lågor,
fatta svärdet, slipadt i tankens verkstad,
störta ödet, egna åt Gud sin fria,
        manliga hyllning".

Hvilken du i den stora staden frågar kan säga dig
mannens namn: Victor Rydberg.

Victor Rydberg.

Victor Rydberg föddes den 18 December 1829 i Jönköping
af fattiga föräldrar. Hans fader, underofficer vid
något af de småländska infanteriregementena, var en af
veteranerna från 1813 och 14 års fälttåg. Vid mycket
unga år inskrefs
Rydberg i Jönköpings skola, bland hvars flitigaste
lärjungar han räknades. Redan som skolgosse började
han syssla med litterära försök: han skref stora
skådespel, med ämnen ur fornnordiska hjeltesagorna,
som sedan af honom och hans kamrater spelades inför en
vald publik af stadens pensionsflickor, han utgaf en
skrifven tidning, kallad "Odins korpar", hvari hvarje
dumhet från skolgossarnes sida, hvarje kittslighet
från lärarnes var säker om att blifva framhållen och
gisslad. "Arten röjes hos den unga!" Efter genomgången
skolkurs dimitterades han till Wexiö gymnasium, hvars
inspektor Tegnér då ännu var. Ett besök på Östrabo
hos den gamle siaren är ett af Rydbergs skönaste
ungdomsminnen, och hvarom han alltid med förtjusning
talar. År 1848 afgick han till Lunds universitet. Hans
kamrater från den tiden skildra honom såsom ytterst
flitig, tillbakadragen samt kämpande med ekonomiska
bekymmer. Han var inom studentkåren ej känd af många,
men desto mera uppburen af de få, hvilka slöto sig kring
honom. För att uppehålla sig, gaf han lektioner samt
skref korrespondenser till och följetonger i ett par
tidningar.

Inom kort finna vi Rydberg hafva helt och hållet
egnat sig åt litteratörens kall. Han inträdde först
i redaktionen af Jönköpingsbladet, hvilken tidning
då utgafs af Sandvall, och då denne öfvertog Handels-
och Sjöfartstidningen i Göteborg, följde Rydberg honom
dit. Då Sandvall lemnade fäderneslandet och Hedlund
öfvertog Handelstidningen, blef det hans första
göromål att fortfarande vid redaktionen fästa en
så lofvande talang som Rydberg. Såsom medarbetare
i Handelstidningen har Rydberg äfven allt sedan
qvarstått och i väsendtlig mån medverkat till den
högt aktade ställning, denna publicistiska organ
innehar.

År 1857 utgaf Rydberg tidningen Tomtebissen. Hans
medredaktörer voro den bekante humoristen Jonas
Philipsson och Fr. Hedberg, den sistnämde då blott
en <I>novus homo</i> inom vår litteratur. I första numret af
denna tidning förekom "En dröm", en i skämtsam drägt
klädd djupt allvarlig uppmaning till svenska folket
att sjelf värna om sin frihet och sitt bestånd. Den
var skrifven af Rydberg och så att säga ett preludium
till hans två år derefter, först i Handelstidningen
och sedermera i broschyrform, utgifna artikelserie:
Huru kan Sverige bevara sin sjelfständighet? hvilken,
som bekant, högst väsendtligt bidrog till den något
år senare uppstående frivilliga folkbeväpningen.

Efter att under de sednare åren på 1850-talet ha
utgifvit två större romantiska berättelser: Singoalla
(2:dra uppl. 1865) och Fribytaren på Östersjön (2:dra
uppl. 1867), begge spelande på historisk grund,
den ena under Digerdödens, den andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>