Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meteoriten. Av E. S--dt. - Baldwin på flodhäst-jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åt vetenskapen är han dock af norden
Ur polens grafhvalf undan döden frälst,
Och som han är tillräckligt gammal vorden,
Bör han väl få ett rum bland Femti-äldst.
Ett faktum är, att han nu tillhör jorden,
Och han må se’n bedömas hur som helst,
Så tror jag, att min sats ändå är rigtig,
Att han är lika tung, som han är vigtig.
E. S-dt.
Baldwin på flodhäst-jagt.
Jägare hafva ett slags privilegium på att få skära
till i växten eller späcka sina skildringar med de
mest sällsamma äfventyr, och det tyckes nästan som
om vidstående illustrationer vore profbitar på en
dylik anrättning. Den första påminner oss mycket
lifligt om en anekdot, som för några år sedan gick
genom tidningarne och lydde ungefärligen så här:
I ett större sällskap af amerikanare föll talet på
jagtäfventyr, och en hvar sökte öfverbjuda de andre
med mer eller mindre nervskakande jagthistorier. En
ung man hade just kommit in i en hårresande
skildring, som åhördes med spändt intresse. Förföljd
af indianer, hade berättaren kommit ned till en
flod. Genom nattdimman upptäckte han framför
sig en liten holme och kastade sig genast i vattnet,
för att simmande komma dit. Endast några simtag
felades honom för att nå holmen, då han såg sig
förföljd af en ofantlig alligator. Förskräckelsen
mångdubblar den olyckliges krafter; ännu ett tag och
han är räddad ... Då uppenbarar sig en ny fara. Holmen
bevakas af en ny fruktansvärd fiende, en grå-björn ...
Berättaren tystnar.
"Nå, hur gick det?" ropar sällskapet i den största spänning.
"Ja, mina herrar", svarar mannen, "det är just det
som jag sitter och funderar på."
Den ärade läsaren behöfver ej häraf låta sig
gripas af någon misstanke, rörande trovärdigheten
af de äfventyr, som här blifvit illustrerade. Den
engelske resanden Baldwin, ledamot af geografiska
sällskapet i London, har sjelf meddelat dem i sina
dagboksanteckningar från en färd mellan Port Natal
och Zambezekusten, der han berättar som följer:
"En dag jagade vi flodhästar i S:t Lucie-viken. Mina
följeslagare hade landsatt mig på en sandbank,
beklädd med
vass, hvarifrån jag skulle hålla utkik. Värmen var
tryckande, jag hade känningar af en annalkande feber
och var ytterligt matt. Sedan jag valt en lämplig
plats bland vassen, satte jag mig med fötterna i
vattnet, och det dröjde icke länge förrän jag försjönk
i ett tillstånd af dvala.
"Under tiden hade mina ledsagare skrämt upp flera
flodhästar; de togo ofta vägen tätt förbi mig,
och mina vänner kunde ej fatta hvarföre jag icke
sköt. Plötsligen upptäckte de några ofantliga
krokodiler, som figurerade fram och åter omkring
den plats, der jag befann mig och der jag nu satt
några alnar ifrån odjuren. Mina vänner kommo just
i lämplig tid för att skingra sällskapet och befria
mig ur mitt farliga läge. Hela den sympati som min
farliga belägenhet ingaf dem
yttrade sig i skarpa förebråelser derför att jag
låtit besegra mig af sömnen i stället för att passa på
och skicka ett par kulor genom de flodhästhufvuden,
som flera gånger dykt upp i mitt grannskap. Jag var
emellertid allt för glad öfver min räddning för att
retas af deras stickord.
"Framemot aftonen reparerade jag min försummelse,
då jag fick nöjet att skjuta en af de största och
vackraste flodhästar jag sett. När jag upptäckte
honom, satt han vid flodstranden alldeles orörlig
och liksom försänkt i sömn. Nu var det jag som var
vaken, och en välriktad kula från min bössa kom
honom att ursinnigt tumla omkring några gånger och
derpå rusa ut i floden, der han våldsamt rörde upp
vattnet och skakade det svarta hufvudet, som skummade
af blodfradga. Jag fruktade att besten skulle undgå
mig, hvarföre jag, obetänksamt nog, skyndade ned i
vattnet för att få bättre håll. I stället för att fly,
störtade sig kolossen rakt emot mig, och jag fick
blott tillfälle att göra ett enda skott. Men detta
var också tillräckligt; kulan träffade den rätta
punkten invid örat och dödade honom på fläcken.’
 |
Under jagten. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
