Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska bilder. LXXXII. Sammansvärjningen i Malmö 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historiska bilder.
LXXXII.
Sammansvärjningen i Malmö 1658.
Sedan efter freden i Roeskilde 1658 kriget med Danmark
utbröt på nytt om hösten samma år, uppstod i de så
nyss till Sverige afträdda landskapen, såsom man lätt
kan förstå, mycken rörelse, ej blott med anledning
af sjelfva kriget, utan äfven i syfte att återbringa
dessa landskap under Danmark. En sådan tilldragelse
i Malmö, som, emedan den är föga känd, men icke desto
mindre äger sin betydelse i afseende på bedömandet af
folkets sympatier i detta krig, icke torde vara utan
intresse för läsaren, är föremålet för vår skildring
denna gång.
I denna stad var öfverste Johan von Essen kommendant,
en tapper man som deltagit i hela det trettioåriga
kriget och derunder tjent sig upp från simpel
musketerare samt vid flera tillfällen utmärkt sig,
synnerligast vid försvaret af Oppeln i Schlesien på
1640-talet, då han befordrades till öfverstelöjtnant
och erhöll af drottning Christina hennes porträtt
jemte en guldkedja. Det var tydligt, att den
bepröfvade öfversten skulle göra allt hvad på honom
ankom för att bevara den honom anförtrodda staden
och fästningen, men det hade utan tvifvel blifvit
honom ganska svårt, om icke slumpen på ett alldeles
oväntadt sätt dervid kommit honom till hjelp.
Smygande fram i det tysta, men med mäktigt understöd
så väl från Seland och Köpenhamn som från Skåne,
bildade sig i Malmö en sammansvärjning med syfte att
återställa Malmö stad och slott i den danske konung
Fredrik III:s händer. I spetsen för sammansvärjningen
stod ägaren till Limhamns kalkugn Bartholomäus
Mikelsen, en ansedd man, som var besvågrad med
Selands biskop och den lärde professor Bartholin i
Köpenhamn. Efter att hafva brefvexlat med slägtingar
och vänner i Köpenhamn, började Bartholomäus så
småningom att värfva anhängare för sin plan bland
borgerskapet i Malmö.
Detta lyckades honom. Flera borgare förenade sig
med honom i största hemlighet, och man afhandlade
så sakta, huru man skulle vinna sitt mål. Den ene
af borgmästarne syntes icke heller vara omöjlig
att vinna. Man uppenbarade väl icke för honom hela
anläggningen, men man visste, hvar man hade honom,
och att, om något oförmodadt skulle inträffa, han
icke skulle träda hindrande emellan. Hans namn var
Wiltfang. Han hade fått del af de privilegier, som
Köpenhamns borgare förvärfvat, och han yttrade sin
önskan, att Malmö borgare måtte vinna samma friheter
och framför allt slippa den svåra tullen. För
Bartholomäus och de sammansvurne förklarade han,
utan att närmare inlåta sig med dem eller ens känna
till deras hemliga arbete, "att han vore beredvillig
att tjena konungen af Danmark".
Fredrik III sjelf synes hafva varit medveten af hvad
som föregick i staden på andra sidan Sundet, att döma
af hans skrifvelser. I en sådan af den 2 November 1658
förbinder han sig, "att, när Malmö stad och slott
blifvit till honom återställda, hålla borgmästaren
Hans Henriksson och tre hans ämbetsbröder skadeslösa
för en försträckning af 20,000 rdr, som de lemnat
till svenska kronan". En annan var ställd till sjelfva
kommendanten, hvaraf synes, att man i Köpenhamn måtte
alldeles hafva tagit miste om denne mans skaplynne.
Ingendera af dessa skrifvelser blefvo
framlemnade. Borgmästaren Hans Henriksson umgicks
mycket med de svenske officerarne och föreföll derföre
de sammansvurne alltför misstänkt, för att de genom
den kungliga skrifvelsen skulle i förtid för honom
uppenbara hvad som föreginge. Den sednare skrifvelsen
undanhölls af samma anledning. Det var en skånsk
adelsman, som kände Johan v. Essen och fruktade,
att han, om han finge konungens bref, skulle röja
allt. Denne adelsman hette Owe Tott och var icke den
ende, som fått del af hemligheten.
Denne Owe Tott är en för denna tid märkelig man,
ingalunda genom sin kraft och duglighet, utan, snart
sagdt, genom motsatsen till dessa egenskaper. Han
var son af Skånes rikaste man på sin tid, herr Tage
Ottoson Tott, som för sin rikedom och makt allmänt
kallades "den skånske kungen". Denne, som på sin
tid hade Malmö slott i förläning, berättas en gång
hafva anställt en måltid för sin konung och efter
dess slut bedt honom mottaga bordsfoten som gåfva.
Vid närmare efterseende befanns denna bestå af fyra
tunnor, fyllda med speciemynt, en gåfva, hvarigenom
flera klagomål mot den myndige herr Tages förvaltning
nedtystades. Han öfverlefde icke Skånes afträdande
till Sverige, utan dog, medan man ännu som bäst
underhandlade om Roeskildeska freden, och begrofs i
Malmö, det var i April 1658.
Men hvad fadren förvärfvat, gick bort under sonen,
den nämde herr Owe. Han synes af de om honom långt
efter denna tid gängse berättelserna hafva varit en
obändig, slösande och på sinliga njutningar begifven
man. Vanligen förde han med sig på sina färder i
Skåne ett välförsedt flaskfoder, hvarur han rikligen
förplägade sig. Han berättas hafva bytt bort Barsebäck
mot en vagn och ett par hästar, en annan egendom,
Snogeholm, mot en alongeperuk, en tredje, Markie,
gick bort till en köpman i Malmö för att betala dennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
