- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 /
67

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska bilder. LXXXII. Sammansvärjningen i Malmö 1658 - Ur qvinnans verld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svarade hon: "nej", – emedan sådant icke var brukligt
med personer af hennes stånd. "Hon vore" – sade hon –
"en af de förnämsta damer i Danmarks rike och hölle
sin ära och sitt rykte högre än gods och egendom." Hon
begärde att få svara skriftligen, men detta bestreds,
emedan det var Kongl. Maj:ts sak som förehades inför
rätten.

Då den rika och stolta frun vägrade att ingå
i något svaromål, ställdes hon under bevakning,
och hennes egendom indrogs till kronan. Hon klagar
mot slutet af året, att hon icke kunde hopbringa så
mycket penningar, som erfordrades "för att lösa henne
och hennes möbler ur arresten". Det mesta af sin lösa
egendom hade hon afyttrat, och för sin egen befrielse
påräknade hon sina inflytelserika vänner i Köpenhamn.

För hennes frände Owe Tott stod det hårdt. Han erkände
sig hafva talat med den danske general-adjutanten
Schow och yttrat den önskan, "att det måtte gå hans
konung väl och att de brandenburgska trupperna måtte
komma öfver, dock hade han aldrig förehaft några
skälmiska praktiker". Emellertid ankom befallning
från Carl X Gustaf, "att alla den danske konungens
officerare och betjente skulle ställas på fri
fot". Kommissionen tvekade, om detta skulle utsträckas
äfven till Owe Tott, efter som han var öfvertygad om
hemligt förstånd med de sammansvurne. Men då konungens
befallning icke gjorde något undantag, så blef han skickad
till konungen.

Han slapp dock ifrån denna sak, så att han, såsom
vi här ofvan hafva omtalat, kunde styra öfver bord
med sin stora rikedom. Till slut var äfven sjelfva
hufvudgården Skabersjö på väg att förloras, då hans
svägerska, den nyssnämda fru Ide Skeel inlöste denna
gård och skänkte den som faddergåfva åt herr Owes
son. Deraf synes, att fru Ide också hade till döddagar
fullt upp af detta lifvets goda. –

Sådan utgång fick sammansvärjningen i Malmö för sina
deltagare. Alltsammans är att betrakta såsom en af
dessa vanliga ryckningar vid en plötslig öfvergång,
innan förhållandena hunnit sätta sig och sinnena
någorlunda vänja sig vid det nya. Och när var
väl en öfvergång mera plötslig än här? Man hade
i Skåne icke mer än nätt och jemt hunnit erhålla
underrättelse om den svenska härens underbara
tåg öfver isen från Jutland till Seland, förr
än man fick veta, att Skåne genom ett penndrag
i fredsslutet var skildt från Danmark och måste
ombyta herrskare. Måhända hade emellertid följderna
af det plötsliga ombytet blifvit vida svårare, om
icke den svenska regeringen med klok måtta låtit det
väsendtligaste af den gamla ordningen bestå, för att
endast småningom söka åstadkomma en verklig förening
emellan de nyförvärfvade landskapen och Sverige.

St.

Ur qvinnans verld.

Spara är att förtjena och produkten af hustruns
sparsamhet och omtanka är den förtjenst hon lägger i
vågskålen för att åvägabringa jemnvigten med mannens
förvärf.

Många gamla ordspråk – och ordspråk hafva merendels
en djup, på sanning grundad, betydelse – förklara
sparsamheten som en speciel dygd för qvinnan och
hustruns slöseri som en familjelyckans afgrund,
dit den ena riksdalern efter den andra ur mannens
portmonnä nedsjunker, tills slutligen det husliga
välståndet utsinar och nöd och bekymmer träda
i dess ställe. Dygd och last gränsa näppeligen
någonstädes så nära intill hvarandra, som sparsamhet
och girighet. Den väg, som åtskiljer båda, är smal
och lätt att öfverskrida. Derföre äro dessa frågor
af vigt: Hvad är girighet? Hvad är sparsamhet? Huru
sparar man klokt?


Den girige samlar penningar och ägodelar, men icke
för att njuta af dem. Hans lycka består blott i
ägandet, ja, trots sin rikedom underkastar han sig
brist både i lekamligt och andligt hänseende. Han
erfar icke den sälla känsla, som väckes af att glädja
andra, den ljufva tillfredsställelse, som skapas af
medvetandet af att hafva mildrat armodets nöd och
aftorkat bekymrets tårar. Hans enda glädje består
deruti, att räkna sin mammon, att låta sina ögon
njuta af den blänkande metallens glans. Men till och
med detta nöje blir för honom förbittradt genom den
ständigt växande misstänksamhet, hvarmed han bevakar
sin skatt. Ingen får se den, ingen ana dess tillvaro;
derföre tillbringar den girige sina dagar i enslig
tillbakadragenhet och sina nätter utan lugn.

Den sparsamme, deremot, söker åstadkomma ett jemnt
afvägt förhållande mellan inkomster och utgifter
och inrättar derefter sina behof. Han tillser,
att han har hvad som erfordras, för att kunna lefva
anständigt för det närvarande, aflägga en behöflig
sparpenning för lifvets höst och möjligen påkommande
sjukdom och, i fall han har barn, sörja för deras
utbildning och se deras framtid till godo. Dervid
underlåter han dock icke att understödja nödlidande,
befordra allmännyttiga företag, visa välvilja mot
anhöriga, vänner och bekanta och stundom bereda dem
ett sällskapligt nöje; ty äfven gästvänskapen är en
dygd, som är värd att rekommendera och som trifves
godt med sparsamheten.

Men huru sparar man klokt?

Då denna fråga företrädesvis ställes till det
qvinliga slägtet, så tala vi här framför allt om
husmodern. Med
exemplet af den hulda modern naturen, tillser den
kloka husmodern att ingenting, som kan medföra någon
nytta, blir obegagnadt. Derföre är ett ständigt
öfvervakande öfver hennes underlydande nödvändigt,
alldenstund dessa ofta lättsinnigt förslösa, ofta
till och med oredligt förvalta, sitt herrskaps
egendom. Nyckelknippan är en dyrbar skatt för
husmodern och bör af henne endast anförtros sådana
händer, hvilka lika troget som hennes egna bevara
den. I visthusboden, skafferiet, källaren o. s. v. må
inträde ej lemnas åt hvar och en. Det erbjudna
tillfället för oärligt ingrepp i annans egendom
väcker ofta hos tjenstehjon de slumrande begären.
Dessa väckas dock ofta af behof, när man håller sin
tjenare knappt. Ingenting är emellertid oklokare,
än denna form af sparsamhet.

Arbetaren är sin lön värd, är en gammal
sanning. Dermed förstås naturligtvis icke blott,
att han skall hafva sin fulla lön; icke heller att
han skall hafva mat och dryck i tillräcklig mängd och
af njutbar beskaffenhet; utan deri inbegripes äfven
sättet, på hvilket han behandlas – och deri ligger
en antydning om en annan, ofta förgäten sanning: att
vi alla äro menniskor
och sålunda hvarandras likar.

Till klok sparsamhet hörer ock en omtänksam
beräkning vid tillredning af lifsmedel. Den rätta
måttstocken i detta fall är icke så lätt att finna,
som man tror. Erfarenhet och noggrann iakttagelse
äro härvid de bästa lärarne, hvilka en omtänksam
husmoder aldrig uraktlåter att anlita. Hon skall
ändock knappast någonsin kunna undvika en skenbar
slösaktighet. Heldre än att underkasta sig den för
henne marterande oron, att t. ex. någon af hennes
bordsgäster skulle blifva tvungen att lemna bordet
utan att hafva stillat sin hunger, tar hon till så
rundligt, att alltid något blir öfver. Att nyttigt
använda detta är åter den sparsamma husmoderns
uppgift. Många rätter förlora icke i godhet genom
uppvärmning, många kunna ock förtäras kalla. Men der
vilja och smak eller särskilta omständigheter icke
tillåta antydda användning, må man låta de fattige
njuta af öfverflödet! Man må framför allt underlåta
ett syndigt vårdslösande med Guds gåfvor!

Vidare försummar aldrig en sparsam husmoder den
rätta tidpunkten till inköp och uppläggande af till
förvaring tjenliga förnödenheter. Många lifsmedel
äro under en viss tid bättre och billigare, än vid
en annan; särskilt uppmärksamhet egnar hon åt sådana,
som lämpa sig att förvara någon längre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free