Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En moders små föreläsningar för sin nyss gifta dotter. Av D. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ganska ringa vigt och värde. Ett för litet i
den vägen är onekligen mindre farligt än ett för
mycket. Vår tid har ej brist på "underbarn", som kunna
slå en hel verld af församlade vänner och anförvandter
med häpnad, men en sorglig erfarenhet vittnar,
att dessa i förtid ansträngda krafter också snart
förbrukas, så att de, när de borde börja begagnas,
redan äro utslitna. Det lilla underverket slutar
derföre ofta som en stor medelmåtta. De kunskaper,
hvilka ett barn under denna tid inhämtar genom
samspråk med en förståndig moder, äro af mera nytta
för dess utveckling på hufvudets och hjertats vägnar,
än all regelbunden undervisning.
Af det anförda torde framgå, att det är en olycka för
barnet att vid de första stapplande stegen på lifvets
väg sakna det trogna stödet af en moders hand, den
kärleksfulla ledningen af en moders vaksamma öga. Må
hvarje qvinna då klart fatta denna uppgift och, så
vidt möjligt är, söka bereda sig för den samma, på
det hon ej i något hänseende skall behöfva frånsäga
sig den ljufva rättigheten att vara sitt barns första lärarinna!
*
II.
Den oförstådda.
Hvem är den der bleka, unga frun, som, hänsjunken i
smärtsamma drömmar, sitter inkrupen i ett soffhörn
i den ensamma kammaren?
Hon är klädd i en drägt af mörkt siden och en
spetsmössa betäcker det svarta håret, från hvilket
tvenne långa lockar falla ned på hennes bröst. Utom
ett armband af guld på högra armen bär hon ingen
prydnad. En mörk skuggning omgifver de stora vackra
ögonen; ett drag af djupt svårmod hvilar öfver den
intagande munnen.
När du ser denna qvinna, griper dig ett innerligt
medlidande. Du frågar dig, hvilka bittra qval, som
hafva mördat den arma varelsens själsfrid, hvilken
storm, som bräckt den späda blomman, hvilket hjertlöst
vidunder krossat den olyckligas hjerta?
Du får veta, att hon är gift. Du väntar då att i
hennes make finna antingen en verklig tyrann, hvilkens
blotta anblick väcker fasa, eller en modern Don Juan,
som ej tror på qvinlig dygd och fräckt bespottar de
heligaste känslor. Slutligen lärer du känna honom,
som din inbillningskraft målat med de svartaste
färger. Till din ytterliga förvåning finner du honom
vara en gladlynt, fetlagd man på 28 till 30 år. Hans
vänliga, harmlösa ansigte och hans blonda hår tala
om godmodig öppenhet och en hjertlig önskan att få
lefva ett sorglöst lif, i frid med hela verlden,
utan minsta bekymmer för morgondagen. Kortligen: du
finner i honom hvad man i hvardagslag brukar kalla en
"hjertans hygglig och beskedlig karl".
Han behandlar sin fru med förekommande uppmärksamhet,
är ytterst rädd om hennes helsa, skaffar henne alla
möjliga nöjen – och mottager för allt detta endast
ett kallt, tvunget leende, som tyckes säga: "Din
närvaro plågar mig; jag är trött vid dina klumpiga
artigheter! Medan den djupaste sorg tär min själ,
är du glad och njuter af lifvet. Du förstår ej mitt
hjerta, vill ej förstå det, kan ej förstå det."
Blott då hon är i sällskap och på bal, der man visar
henne någon särdeles uppmärksamhet, lefver hon upp
igen. Du ser henne stödd på sin kavaljers arm med
en smäktande blick vandra omkring i salen till dess
att musikens lockande toner föra dem båda bort i
en yrande vals. Kommer du sedan i hennes närhet,
då hon flämtande hvilar ut efter dansen, och hör
hennes samtal, finner du kanske nyckeln till gåtan:
hon talar alltid, alltid om kärlek och om ingenting
annat. Hundrade gånger försäkrar hon, att männerna
icke äro värda en ädel qvinnas kärlek; att qvinnan
är skapad att lida; att hennes hjertas poesi rifves
ned af vår
tids kalla materialism; att de fleste män blott äro
trånghjertade egoister o. s. v.
Med ett ord: den unga frun har genom felaktig
uppfostran och sensationsromaner, sjuklig poesi och
andra excentriska arbeten fått sin inbillningskraft
så jagad och uppskrufvad, att hon anser sig för ett
verkligt offer. Frågar du henne om hennes hemlif och
ekonomiska förhållanden, måste hon emellertid erkänna,
att hon har allt hvad hon behöfver efter en icke för
långt utdragen måttstock; att hennes man uppfyller
alla hennes önskningar och lemnar henne oinskränkt
frihet; att hennes äktenskap är välsignadt med
en liten älsklig flicka – och derefter skall hon
tillägga, att hon är "den olyckligaste varelse på
hela jorden och att hon önskar sig hvila djupt i den
kalla grafven".
Den olyckliga försmäktar sålunda under ständig
längtan efter ett hjerta, som förstår hennes eget,
under drömmar om en kärlek, som ej finnes här nere
på jorden, tills hon under tiden blir allt mer och
mer främmande för den verkliga tillgifvenhet, hennes
make hyser för henne; – han, den beklagansvärde,
hvilkens stora fel består deruti, att han har ett
gladt lynne och en god aptit!
*
III.
Den som förstår.
Det bästa medel en hustru kan använda, för att hos sin
make framkalla godhet, rättskänsla och älskvärdhet,
är att i högsta grad sjelf förvärfva sig dessa
egenskaper. Undvik på det sorgfälligaste äfven skenet
af att vilja leda din make. Bedrag honom aldrig,
ej ens i småsaker, sträfva icke efter att vilja
påtvinga honom dina åsigter och sök icke att imponera
på honom. De förståndiga råd, du kan gifva honom, må
du aldrig uttala i en öfverlägsen ton, utan i ödmjuk
kärleksfullhet. Sätt honom aldrig på något slags prof,
utan behandla honom med öppenhet, aktning och kärlek.
Tro icke, att du i ditt äktenskap skall finna en
ostörd lycka; något sådant är omöjligt i denna
verld. Kom alltid ihåg att den man, med hvilken du
är förenad, icke är någon engel, utan en menniska,
och om du finner – hvilket du alltid måste finna – att
han har fel, så skrif dem på den menskliga svaghetens
räkning. Sök vid sådana tillfällen i ditt eget hjerta,
om du ej der till äfventyrs kan finna brister, hvilka
hafva framkallat din mans fel.
Drabbas din make af någon olycka – kanske af honom
sjelf förvållad – så låt honom aldrig märka något
missnöje. Sök att med gladt mod bära din del af
bördan och lemna så litet som möjligt qvar åt honom.
Stig hvarje dag upp med den föresatsen att vara lugn
och glad, och du skall snart finna medel att hjelpa
och undanrödja dina små husliga förtretligheter.
Var öfvertygad derom, att en ädel qvinna är lycklig
endast då hon vet sig förtjena sin makes aktning
och kärlek. Du måste uppbjuda alla dina krafter
för att ej blott behålla din makes kärlek, utan
äfven för att den måtte tillväxa. Det bästa medel
dertill är att studera hans karakter och behandla
honom derefter. Hvad som gör honom glädje – då deruti
icke ligger något moraliskt orätt – måste äfven vara
din förnöjelse. Behandlar du honom på detta sätt,
så måste han hafva ett iskallt hjerta, om du ej snart
är för honom den oumbärligaste varelse på jorden. Men
ett hjerta af is har ingen man.
Försumma ej din yttre menniska, utan vårda henne
omsorgsfullt. En angenämare anblick kan ej gifvas för
en man, än en älskad hustru, hvilkens hela utseende
och väsende bär spår af den fina, bildade qvinnan.
På korta mellantider bör du pröfva dina
handlingar! Sök då genast att aflägga de fel, du
upptäcker, och att i stället förvärfva de egenskaper,
du saknar, för att sålunda befästa din makes lycka
lika så väl som din egen frid!
D. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0094.html
