Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Historiska Bilder. LXXXIII. Ett hugskott af drottning Christina.
- Hvad man har att iakttaga vid inköp af fönsterväxter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock sjelf i Tyskland bortgifvit furstendömen och värdigheter,
under det han i sjelfva verket kände sig stolt att såsom
svensk adelsman utöfva en sådan myndighet, följande vid alla
tillfällen den grundsats, som han uttalade en gång i ett bref
till den ifrågavarande Clas Totts fader, hvilken bad rikskansleren
förorda sig till en belöning hos hertigen af Meklenburg.
“Anginge det min egen person“ – säger han – “så ville
jag akta mitt stånd i Sveriges rike så högt och nobelt, att
jag hvarken honom (hertigen af Mecklenburg) eller någon
annan främmande för något beneficio [1] skulle göra mig
förbunden.“
Sålunda blefvo Christinas upphöjelseplaner för gunstlingen,
så väl den konungsliga, som den hertigliga kronan, idel
hugskott. Det blef icke mer talan om hvarken det ena eller
andra, men drottningen liksom bröt sig fram till den flyktiga
njutningen att i sista stunden slösa med rikets medel för att
visa sin gunst. Strax innan hon högtidligen i Upsala afsade
sig kronan, upphöjdes Clas Tott till riksskattmästare, och en
gammal fordran på 200,000 riksdaler, som Åke Tott hade
hos kronan, framletades och blef af drottningen erkänd,
hvarjemte kommersekollegium erhöll befallning att utbetala summan
till sonen.
Men hvad hon tänkte, den store konungens dotter, så
väl i denna fråga, som i många andra, om i hennes hjerta
fanns ett rum för hennes fäders land, en känsla för dess
ära och lycka, det må Gud allena veta.
St.
*
Hvad man har att iakttaga vid inköp af fönsterväxter.
Genom handelns framåtskridande har äfven blomsterkulturen
fått näring; de moderna fortskaffningsmedlen tilllåta,
att botanister och trädgårdsodlare i alla riktningar
genomforska främmande verldsdelar och uppsöka nya
skönheter åt blomstervännen. Alla jordens trakter lemna nu sina
alster, och ett år medför mera nyheter i denna väg, än hvad
förut ett århundrade gjorde. De stora trädgårdskatalogerna
hafva vuxit till böcker, och säkert har mången husmoder –
ty det är ju vanligen hon som egnar Floras barn sin tid –
då hon skulle välja nya växter erfarit sanningen af ordspråket:
“den som kommer i val kommer i qval“.
Vi tro oss derföre kunna förvärfva våra läsarinnors
tacksamhet, genom att meddela några från en skicklig
blomsterodlare kommande anvisningar, om hvad man har att iakttaga
vid inköp af nya plantor.
Ehuru katalogerna innehålla icke blott beskrifning, utan
ock afbildning af de nya växterna, är dock detta icke nog,
för att man om de samma skall kunna göra sig ett fullständigt
begrepp. Att fästa allt för stor betydelse vid beskrifningarne
är ej klokt; tvärtom torde man böra misstro dem,
i samma mån de äro storartade. Mycket ofta händer det ju
dessutom, att trädgårdsmästaren sjelf icke hunnit bilda sig
ett omdöme om den växt han lofordar, utan måste rätta sig
efter andras uppgifter. Följaktligen må man aldrig blott ur
katalog välja nya växter, utan besöka trädgården eller
orangeriet, för att med egna ögon öfvertyga sig om plantans
beskaffenhet. Och härvidlag bör man ej endast aktgifva på
blomstrets fägring, utan äfven se efter om plantan är stark
samt huru den förut har vårdats, så att ej en plötsligen förändrad
skötsel må framkalla sjukdom hos henne.
Genom flitiga besök hos trädgårdsmästare kan man lära
mycket af deras förfaringssätt. Synnerligast bör man lägga
märke till hvarest trädgårdsmästaren har den planta stående,
som han säljer; i annat fall kan köparens fröjd blifva af allt
för kort varaktighet. Såsom exempel härpå vilja vi anföra
Archimenes, Gloxinia, Cladium och andra i drifbänk eller varma
orangerier uppdragna växter. Mången gång ställas dylika
strax efter köpet i svala rum, ja till och med i öppna, dragiga
fönster, och förgås derföre hastigt.
Den som icke på ort och ställe kan göra sitt urval af
växter, må i sina beställningar se sig väl före. Man bör
först och främst alltid beställa kraftiga plantor, emedan de
svaga ganska ofta icke taga sig. Vill man spara sina penningar,
må man derföre icke vara allt för ifrig att vara den förste
som får en ny växt. Väntar man ett år eller kanske endast
en sommar, till dess den första stormlöpningen af köpare är
öfver, så får man vanligen för mindre pris kraftigare plantor,
af hvilka man sjelf kan taga aflägg.
Om man kan undvika det, bör man ej köpa plantor på
hösten, utan på våren eller sommaren, emedan under den
varma årstiden växterna bättre tåla förändringar än under
vintern. Får man i Oktober en svag planta, så måste man
lemna den åt sitt öde, under det att samma växt på våren
skulle hafva kunnat stärkas genom flera omplanteringar och i
öfrigt ändamålsenlig behandling. Dessutom kan man hinna
att under sommaren taga aflägg och sålunda ej behöfva frukta
en fullständig förlust, då den strängare årstiden inträder.
Att uppacka växter, hvilka äro inslagna i trädlårar, är
ett arbete som fordrar stort tålamod och stor försigtighet.
Spikarne böra uttagas med tång. Stå plantorna i krukor, så
lemnar man dem en tid i ro, löser blott de sammanbundna
grenarne, vattnar, skakar försigtigt af dammet och påsätter
etiketter. Hafva blommorna varit en längre tid på väg, ställer
man dem i skuggan uti ett dragfritt rum och spritar dem
några gånger.
Hafva de unga plantorna rest under köld, som väl stundom
händer på våren, ställer man låren först några timmar på ett
frostfritt, men icke varmt ställe, att tina upp. Synas dylika
plantor hafva tillräcklig näring, så må man dröja några
veckor med deras omplantering.
Äro blommorna icke satta i kruka, utan endast nedlagda
i mossa, så undersöker man först och främst den jord, i
hvilken de vuxit, för att kunna anskaffa dylik. Man packar
upp dem mycket varligt, tager vara på den vidhängande jorden,
bortskär de skadade rötterna och sätter växten i den minsta
kruka man kan få, äfven med risk att kanske om en månad
få byta kruka. Genom ett dylikt förfaringssätt vänja de
unga plantorna sig så småningom vid den nya jorden och
lida mindre skada om dess beskaffenhet skulle hindra dem
att taga rot i den samma.
Icke sällan transporteras under vintern blommande växter,
hvilka skola bortskänkas på födelsedagar o. s. v. Huru
oförståndigt personer dervid gå till väga är fast otroligt; de föra
växter ut i kölden och söka på intet sätt skydda dem.
Skola ömtåliga och dyrbara växter bortsändas, må man för
deras inpackning anlita trädgårdsmästare. Vid emottagandet
ställer man blomman på ett svalt ställe, på det att temperaturombytet
ej skall blifva för starkt. Skulle det missödet
inträffa, att krukan betäckts med is, måste man ställa henne i
ett rum der luften är endast ett par grader öfver 0.
Särdeles ömtåliga äro de under vintern drifna växter,
hvilka bringats till blomning i en fuktig atmosfer. Köper
man lökväxter, såsom Hyacinter m. fl., bör man taga dem,
hvilka stå i full blomning. Skall man hafva dem till någon
bestämd dag, bör man låta flytta dem ur växthuset några
dagar förut. I det rum, dit de komma, är det skäl att genom
vattenafdunstning m. m. söka mildra torkan. På inga vilkor
må de ställas nära kakelugnen, det bästa skyddet gifva
dubbelfönster.
Några tidigt drifna vårplantor, såsom Violer, Förgät-mig-ej
m. fl., tåla ej den heta kammarluften. Dessa måste ställas
mellan dubbelfönster. Det samma gäller om kinesisk Primula,
som i varma rum blir blek och fåblommig, äfven som under
vintern blommande Erica m. fl. plantor.
[1] Län, belöning, välgerning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0103.html
