Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXVII. Carl Gustaf Rehnsköld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underrättelsen, att ryska armén under Menschikoff ilat förbi
den svenska och redan intagit Baturin, i södra
Sewerien, samt bemäktigat sig de massor af artilleri,
materiel och lifsmedel, som Mazeppa der samlat för
upproret. Ryssarne fortsatte sitt härjningssystem, så
att Carl måste lemna äfven södra Sewerien och kasta
sig in i Ukrajne, för att der taga vinterqvarter
omkring Romne, hvarest han erhöll nya sorgebudskap,
hvilka underrättade honom om, att hans stora
operationsplan öfverallt strandat, i det att Lybeckers
försök att taga Petersburg misslyckats och konung
Stanislaus icke kunde få bugt med polska kronohären
och derföre icke heller kunde undsätta honom.
Carl, hvars mening delades af Rehnsköld, fann
vinterqvarteren vid Romne snart olämpliga och beslöt att i
stället förlägga dem till trakten kring Hadjatsch. Den
17 December bröt hären upp – men för att mötas af nya
olyckor, liksom om det tragiska ödet ville drifva
sitt spel till slut, för att i grund nedbryta den
hjeltemodige konungen och hans tappra här. Då största
delen af denna anlände utanför Hadjatsch
den 18 December på aftonen, utbröt en så förfärlig
köld öfver Ukrajne, att man på mer än 100 år ej
försport något liknande. Illa klädda, utan lifsmedel
och tvungna att till stor del ligga ute på fältet,
fröso hopar af soldater och djur ihjäl, och den redan
sammansmälta svenska hären förlorade på detta sätt
ytterligare flere tusen man.
En mil från Hadjatsch låg kosackborgen Weprik, hvilken
ryska trupperna redan tagit till sin stödjepunkt
för att derifrån operera mot svenskarne. Carl
beslöt att genom ett iltåg dit befria sig från
denna förargelseklippa. Sjelfva julaftonen uppbröto
svenskarne. Dervarande ryska härafdelning drog sig
undan för att icke bli innestängd, men qvarlemnade
ett par tusen man som besättning för att försvara
fästet. En så ohygglig köld utbröt, att svenskarne
icke kunde företaga någon stormning förr än den
7 Januari i olycksåret 1709, hvarvid Rehnsköld
blef svårt sårad af en från vallarnes isklädnad
återstudsande kanonkula. Stormningen misslyckades,
men fästet gaf sig sedan. Denna krigsrörelse hade
emellertid ytterligare minskat den svenska hären,
hvars friska återstoder nu fingo under hela vintern
göra ströftåg för insamlande af lifsmedel, derunder
läggande i dagen oräkneliga bevis på ett mod, en
tapperhet och en förmåga i att försaka, hvartill väl
intet folks armé kunnat uppvisa motstycke.
Men man tröttnade vid detta krigföringssätt
och blickade med dyster oro hän mot framtidens
förlåt. Piper och Rehnsköld rådde konungen att
draga sig tillbaka öfver Dniepern för att komma i
förbindelse med Stanislaus och Crassow. Men konungen
framlade en annan plan: han ville stanna i Ukrajne,
taga Pultava till stödjepunkt samt der afvakta
Stanislaus och Crassow. Pultava! detta olycksnamn
blef här för första gången uttaladt.
Våren kom. Carl befallde, att den till 18 à 20,000
man hopsmälta svenska hären skulle bryta upp för att
belägra Pultava, hvilken plats dock förstärkts af
czaren, som låg der i närheten med den mångdubbelt
större ryska hufvudhären. Några säga, att Rehnsköld
var för, andra, att han var emot
denna plan. "Kan", frågade Gyllenkrook honom,
"eders excellens säga mig, hvarföre Pultava
skall belägras?" Rehnsköld svarade: "Konungen
vill hafva en amusement, tills konung Stanislaus
kommer." Helt visst dolde Rehnsköld en allvarligare
tanke bakom det lätta ordet, och så planlös var väl
icke heller denna belägring å Carls sida. Flere
sednare historieskrifvare och äfven framstående
militärskriftställare säga, att belägringen helt
säkert endast var en krigslist af Carl, som ville
derigenom draga ryska armén ut på fältet för att kunna
med den leverera ett slag och låta vapenlyckan ännu
en gång fälla utslaget. Skulle detta falla till Carls
förmån, så kunde han åter upphjelpa sin ställning.
Den 1 Maj börjades belägringen. Rehnsköld trodde,
att fästningen skulle gifva sig utan svärdslag,
men den förstärktes från ryska hufvudhären och höll
sig. Carl sårades en morgon illa i foten och måste
hålla sig några dagar i sitt tält samt kunde sedan
endast forslas omkring på bår. Ryska hären
 |
Bogesund. (Tillhör texten å nästföljande sida.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
