- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 /
136

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charles John Andersson. Axel Krook. - Sol och sommardag. Sylvia.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppstod inom honom. "Ändtligen löd jag", säger han
sjelf, "mitt samvetes varningar och tog med en suck
för alltid afsked af alla förhoppningar om ära och
rykte. Det skulle vara gagnlöst att förneka, att
denna handling af sjelfförsakelse beledsagades af det
djupaste själslidande. Man kan lätt föreställa sig,
att, efter sådana mödor, sådana ansträngningar,
sådana uppoffringar och då hoppet om slutlig
framgång ändtligen hägrade framför mig, jag skulle
med nedslaget mod och tungt hjerta vända ryggen åt
mitt förlofvade land."

Den 6 Juni anträddes derföre återfärden från den
intressanta trakten. Ovambos, hvilkas misstankar
väckts, förföljde nu på allt sätt de resande och
bland annat omgåfvo dem på ett ställe med lågor,
så att deras undergång syntes oundviklig och endast
afböjdes genom en nyckfull omkastning af vinden.

Omsider återkommo de dock till Cap, hvarest
Andersson kort derefter, eller år 1861, gifte sig
med miss Aitchison, en syster till sekreteraren
vid poststyrelsen i Capstaden. Med sin unga fru
och smakande all den sällhet, som en besvarad
kärlek erbjuder ej blott det fredliga paret vid
den stilla härden, utan äfven den i ödemarkerna
kringströfvande jägaren och landupptäckaren, begaf
sig Andersson nu tillbaka till Damaralandet, der han i
Otjimbinque samlat en betydlig förmögenhet i landets
produkter. Från denna plats ämnade Andersson idka en
fördelaktig handel genom att förse elefantjägare med
deras behof och deremot skicka boskap, elfenben och
strutsfjädrar till Cap. Allt gick i början bra, och
mer än en hjord nedsändes till Cap öfver Orangefloden,
eller Garip, såsom den kallas af infödingarne – hvilken
till en del segelbara flod genomskär den stora
kontinenten från öster till vester och då utgjorde
engelska koloniens gräns på vestkusten.

Men ett nytt krig utbröt åter mellan stammarne
Damaras och Namaquas. Andersson, som var bosatt inom
de förras område och af dem åtnjöt gästvänskap, slöt
sig till dem, försåg dem med eldvapen och ammunition,
inöfvade dem i ordentlig krigföring och blef slutligen
utropad till deras krigshöfding. Damaras
slogo nu Namaquas; men dessa upptändes, såsom helt
naturligt var, af hat till den "hvite", hvilken
på det sättet hulpit deras fiender. De uppsnappade
den ena efter den andra af hans hjordar, så att han
ifrån ett surt förvärfvadt välstånd bragtes ned till
en bitter fattigdom. Ja, Namaquas angrepo till och
med hans boning i Otjimbinque. De otacksamma Damaras
öfvergåfvo fegt Andersson, som likväl stred med en
äkta nordmans mod, lik carolinerna i Bender, mot
öfvermakten, tills en kula råkade honom och krossade
hans ena ben. Vi känna ej, huru Andersson lyckades
undkomma ur denna farliga strid. Hans trogna hustru
vårdade honom ömt och sorgfälligt, så att han kunde
öfverlefva sårfebern. Någorlunda tillfrisknad begaf
han sig ned till Capstaden, der han fick af läkare
emottaga den hårda domen, att han skulle förblifva
krympling för lifstiden.

Andersson vistades nu ett par år i Cap, sysselsatt
med ett nytt arbete, som skulle blifva ett praktverk,
kalladt "Syd-Afrikas Fåglar". Med möda fick han ihop
de 3000 pund sterl., som hans förläggare i London
fordrade såsom garanti för öfvertagande af förlaget,
och verkets tryckning börjades. Men han kunde ej
förhålla sig stilla. Fastän sjuk och nästan utfattig,
begaf han sig i Maj 1866 tillbaka till Damaralandet,
der han åter ordnade en ny byteshandel. Men hans
gamla fiender Namaquas voro snart ånyo på benen emot
honom och uppsnappade hans sändningar, så att han
måste nedlägga sin handel. Han beslöt nu att tränga
nordligare och i stället öppna en handel mellan
jägarne söder om floden Cunene och de portugisiska
besittningarne norr om samma flod. Han åtföljdes
härvid af en landsman Axel Eriksson, genom hvars bref
till en annan svensk, G. T. Een, en barndomsbekant
till Andersson, man vet, att han den 6 Juli 1867
bortrycktes af döden, som dermed beröfvade Sverige
en son, hvars mod och oförskräckthet alltid skola
tillförsäkra honom ett framstående rum bland de många
martyrer som för sin vetenskap ljutit döden på Afrikas
töckenhöljda jord.

Axel Krook.



illustration placeholder

Lavéns grafvård på Solna kyrkogård.

(Tillhör art. "Sol och sommardag".)



illustration placeholder

"Skaldevrån" på Solna kyrkogård.

(Tillhör art. "Sol och sommardag".)



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free