Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Violblommans födelsedag. S. - Till lands och sjös. Resebeskrifning af E. Sehlstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Violblommans födelsedag.
"Nu vänder tillbaka den ljufliga tid –
Det "våras" på mark och i sinne,
Och dagen är solljus, och natten är blid
Och ren som ett barndomens minne;
Maj kommer med kransar och sippor i by
Och lägger sin hand öfver såren;
Nu ondskan och sorgen och skuggorna fly,
Och alltid du god är om våren."
Nybom.
Solen går upp, snöhöljet smälter, den skarpa nattvinden
bytes till ljumma fläktar och groende ängar småle
i ljusgrön doftande fägring. Det är vår, – Bäckarne
sjunga högljudt och gladt, ila ned öfver höjderna och
locka småsten, grässtrån och qvistar att följa med i
en yster lek – nu hvila de sorlande vattenmassorna
stilla i dalen, de svälla, de yfvas af frihet och
lif – framåt!
Regnskurar vexla med solsken, stormen far
lössläppt öfver jorden. – Se, huru böljorna
hoppa i fräsande dans; hör, det brusar som
orgeltoner i skogen; men hyddans dörr står öppen
och man säger leende hvarandra: – det är vår!
Ett bi ilar brummande in och ut mellan några
krusbärsbuskar, myggen har börjat sitt societetslif
och håller luftiga danssoiréer, insekter hvimla,
hvitglänsande fjärilar fladdra framåt, de gunga på
grässtrån och snöklockor bjuda dem daggstänkta
kalkar.
Flyttfåglarne komma skarvis fjerran ifrån, jullen
sättes i sjön, metkrokar kastas från strand och
mullvadar och näbbmöss börja sin outtröttliga jagt. –
Solstrålar leka mellan trädens grenar, ila glittrande
öfver gräsmattor och sjöar, och likt svanor gunga
seglare på vågen.
I skog och i mark, hvilken vaknande kraft! Hör huru
lärkan sjunger i guldstänkt sky, se huru björkarne
skaka svällande knoppar, ur hvilka glänsande hjertblad
bryta sig fram!
På åkerrenen, som från morgon till qväll smekes af
värmande sol, – huru blommor och blad der spirat
upp! En blåsippa lyfter i aningsfull väntan sitt
hufvud och några gullvifvor hafva skyndat fram, ty i
dag firar naturen en fest. Se der, mellan skyddande
bladverk framträder blygsamt en knopp – den spritter
till, den öppnar sig och violblomman doftar – och
denna vårens ljufvaste budbärerska firar i denna stund
sin födelse. – Nu nicka blommor och blad, vinden ger
kyssar och åkerknarren ropar: välkommen, välkommen!
Violblomman ler af sällhet, hon vet att stormarne
komma, men de bryta henne ej, och fastän de kanske
tvinga henne kyssa jorden, så reser hon sig ständigt
– och hennes djupblå kalk vidgar sig full af trogen
tillförsigt och vårliga aningar – en betecknande
bild för det från menniskohjertats skäraste grund
uppspirande, saliga hoppet, hvilket, en själens
ljufvaste budbärerska, under stormens dagar städse
hviskar om solglänst himmel, om ... evig vår.
S.
Till lands och sjös.
Resebeskrifning af E. Sehlstedt.
I.
Att börja ifrån början är det rätta
I allt som skrifs i prosa som i sång;
Och se’n beror det, om man vill fortsätta
I större eller knappare omfång.
Och har författarn något att berätta
Från skeppsdäck, jernväg eller per ballong,
Så bör han ej för mycket snål och sniken
Med visdomsskatten knussla med Publiken.
Sjelf tycker jag ofantligt om Publiken
På rama landet eller uti stan.
Man utaf honom aldrig blir besviken,
Om man blott sättet vet, hur man skall ta’n;
Och slår han sig ibland uppå kritiken,
Så gör det blott att man blir pigg som fan.
Och låts man ej sig bry om misshumöret,
Så kan till slut man komma upp i smöret.
Nå ja! Det der vet man förut kanhända,
Jag också sagt det blott i parentes.
Till andra ämnen låtom oss nu vända:
Min garderob behöfde genomses;
Ty garderober taga också ända,
Och utan byxor ingen aktning ges.
Jag skulle resa: det var just på våren,
Då man på bete brukar släppa fåren.
Min gamla koffert måste nu deran:
Snagghårig var han och behöfde dammas.
Från någon ädel häst-ras stammar han
Och färgen rödgul är liksom en flammas.
En nattsäck bör man ha’ som gentleman:
Jag hade ingen, men jag lånte mammas,
En kolossal, med skinn i alla hörn,
Från någon auktion i Södertörn.
Ordentligt packades nu i den ena,
Se’n jag först synat foderväf och lås,
En mängd effekter, allesammans rena,
Kalsonger, strumpor och en filt, förstås!
Och deremellan för min hufvudbena
Två sorts pomador i vanilj och rose,
Kristallblanksmörja, borstar och för resten
En flaska aseptin och yllevästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
