Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De små förvärfskällorna. A.-E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt kommande slägten skall gifva skörd på skörd och
alldeles omskapa trakten.
Följa vi de olika näringsgrenarne till deras ursprung,
så förvånas vi öfver huru obetydliga de från början
varit.
Det var en gång en man, för hvilken en grushög stod i
vägen. Han började bära bort sanden och stenarna med
händerna. Det var odlingens början. Och från detta
lilla frö växte upp så småningom, alltsom behofvet
framträdde, spaden, korgen, skottkärran, stenvagnen
och alla de verktyg, med hvilka vi nu lätt undanrödja
berg, som stå i vägen.
Moses gifver oss en antydning om den första
husslöjdens uppkomst. "Eva märkte sin nakenhet och
skylde sig med fikonalöf", säger han. Hvilka oerhörda
jättesteg från denna ringa början till våra dagars
utvecklade industri för tillverkandet af menniskans
kläder!
Icke anade den schweiziska herden, som första
gången, för att fördrifva en långsam dag, uppsökte
alpremnornas stråväxter och deraf började, utan
mening och ändamål, göra en fläta efter mönstret af
hans kärestas upplagda hår
– icke anade han, att han dermed tog första
steget till en industri, som skulle göra
tusenden af hans landsmän burgna och lyckliga och
bereda hans land en inkomst af millioner. Och likväl
har så inträffat. De schweiziska halmflätorna hafva
nu afsättning i alla länder, en betydlig äfven hos
oss, fastän hela vårt lands odlade jord producerar
lika bra halm som edsförbundets och i betydligt större
mängd!
Den fattiga bondqvinnan i södra
Westergötland, som i Göteborg på kredit köpte
den första bomullsbundten för att med tillhjelp
af en ofullständig spinnrock förvandla den till
garn och på dettas försäljning förtjena en
mycket knapp arbetslön, grundlade, genom
att oupphörligt fortsätta härmed och efter hand
utvidga verksamheten, den handslöjd, som nu i dessa
naturtorftiga trakter sysselsätter femton à tjugu
tusen menniskor och dessutom framkallat
fabriker, hvilka tillverka tusendubbelt mot
hvad genom hemfliten kan åstadkommas.
Flera sådana exempel – ehuru ej så många som de borde vara –
skulle kunna anföras, vittnande om hvilka
ofantligt små medel det i sjelfva verket
behöfves för att frambringa en förut gömd
och okänd förvärfskälla. Det är endast
den första väckelsen, gifven i rätt tid och med
tillbörligt eftertryck,
som erfordras, samt hjelpandet på trafven, för att
det sedan skall gå med stora steg.
Ett exempel härpå frän de senaste dagarna är det oss
en sann tillfredsställelse att slutligen anföra.
I en af socknarna i Westmanlands skogsbygder,
Öster-Wåla, har sedan i början af detta århundrade
möbeltillverkning, isynnerhet stolmakeri,
bedrifvits och utgjort en liten inkomstkälla för
befolkningen. Uti omkringliggande trakter och på
närgränsande städers marknader afsattes dessa stolar,
som länge bibehöllo ett klumpigt och föga tilltalande
yttre. Först 1843 inhämtade en Wålabonde, kyrkovärden
Per Jönsson i Tönjesbo, i Stockholm konsten att fläta
stolsäten af rotting. Dermed inträdde stolmakeriet i
ett nytt skede och utvecklades allt mer, ty det dröjde
ej länge innan rottingflätningskonsten var allmän i
socknen. År 1846 började en annan stolmakare använda
svarfningskonsten vid tillverkningen af stolbenen. För
närvarande tillverkas i denna sockens 70 byar
af 300 stolmakare öfver 30,000 stolar årligen,
hvaraf inkomsten, som man lätt kan finna, är ganska
betydlig. Den förra marknaden för denna industrigren
har nu naturligtvis äfven blifvit alldeles för trång.
Under de tre senaste åren har stol snickeriet i
Wåla tagit ett nytt jättesteg framåt, hvarigenom
för dess alster också öppnats andra och obegränsade
afsättningsorter. En för hemslöjdens utveckling
varmt nitälskande man, ornamentsbildhuggaren Carl
Ahlborn i Stockholm, besökte Öster-Wåla socken för
att inhämta kännedom om de förhållanden, under
hvilka stolmakeriet der bedrefs. Han fann der
en i många fall högt uppdrifven skicklighet, ej
blott i sjelfva stoltillverkningen, utan äfven i
träskulpteringskonsten, men tillika stor brist
i afseende på verktyg och nästan ingenting i
mönsterväg. Han började då lemna undervisning,
han anskaffade modeller och ritningar. Framgången
af hans bemödanden var snabb och fullständig. Redan
nu tillverkas i Öster-Wåla stolar, som kunna täfla
med hvilka som helst och hvilka också tilldragit sig
stor uppmärksamhet i utlandet, i synnerhet Ryssland,
dit hr Ahlborn förskaffat dem inträde.
Närstående illustration, framställande en skulpterad
Wålastol af ek, tillverkad af Anders Andersson i
Fogelsta, efter ritning af hr Ahlborn, torde utgöra
ett talande bevis för hvad svenska allmogen kan
åstadkomma, när dess vilja väckes och dess omdöme
och medfödda smak få en klok ledning. Stolmakeriet i
Öster-Wåla är också ett bevis på huru lätt en enkel
och blygsam husslöjd, ett husbehofsarbete, kan växa
ut och blifva en inkomstkälla af stor betydelse.
 |
Skulpterad stol af ek. (Svensk husslöjd i Öster-Wåla socken.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
