- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 /
161

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska bilder. LXXXV. Holsteinska prinsessor i Sveriges Medeltidshistoria. Af St.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Historiska bilder.

LXXXV.

Holsteinska prinsessor i Sveriges Medeltidshistoria.

I.

Holsteins fursteslägter hafva så väl under äldre som
nyare tider varit af betydelse för vårt land. Det är
ungefär samtidigt med det danska väldets förstoring
under de lysande Waldemarerne med nordkusten af
Tyskland, som Sverige kommer i beröring med den
holsteinska grefveslägt, hvars medlemmar skulle så
djupt ingripa i Danmarks öde under Waldemar Seiers
ättlingar. Det är märkeligt nog, att tvenne af
Danmarks kraftfullaste och mäktigaste konungar sett
under sin lifstid sitt rike nå den högsta glans
och så förblekna, Det var så med Christian IV,
Gustaf II Adolfs samtida, det var så med Waldemar
Seier. Efter slaget vid Bornhövd 1227 sjönk Danmark
tillbaka och blef ett rof för inre split och strider,
tills Waldemar Atterdag och hans dotter Margareta
åter höjde dess anseende, hvarpå det inför Europa
var det mäktigaste riket i norden, tills Christian IV
måste göra början till de afträdelser, som beröfvade
Danmark dess rika länder pä andra sidan sundet.

I det nämda slaget vid Bornhövd var grefve Adolf af
Holstein med. Han lefde till år 1261, och samma år
lemnade hans dotter det kloster, hvari hon ingått
efter sin första mans död, och inträdde i sitt andra
äktenskap med en man, som då gick och gällde för att
vara den anseddaste, om icke den mäktigaste i nordens
trenne riken, nämligen den svenska jarlen Birger till
Bjälbo. Hon hette Mechtild (Mathilda). För att med
ens nämna de qvinliga medlemmar af detta grefvehus,
som förekomma i vår medeltidshistoria, så blef denna
Mechtilds brorsdotter Helvig gift med den yppersta af
Birger Jarls söner, Magnus Ladulås, och ättlingarne
i andra ledet af de båda slägterna, räknade från
Helvig och Magnus, stodo i mångfaldig och liflig
beröring. Det var barnen af den i Danmarks historia så
bekante "skallote grefven" eller Gerhard den store,
nämligen Jern-Henrik och hans syster Elisabeth. Den
förres sondotter Ingeborg slutade sina dagar som
abbedissa i Wadstena kloster.

Ur ett kloster trädde den första af dessa grefvinnor
eller prinsessor, om man så vill, till hedern att
blifva den förnämsta qvinnan i Sveriges rike – ty
det var hon väl såsom den verklige regentens, Birger
Jarls, husfru, oaktadt hennes styfson konung Waldemar
var gift med den danska konungadottern Sofia – och i
ett kloster slutar den sista, nämligen Ingeborg, sina
dagar. Med hennes syster Hedvig gingo både Holstein
och Söder-Jutland eller Slesvig i arf till en annan
slägt, den
Oldenburgska, hvilken från och med hennes son
Christian I allt intill våra dagar oafbrutet innehaft
Danmarks konungakrona.

Men när den svenske jarlen tog sin förnäma gemål
ur klostret, så gick äfven hennes fader, den nyss
omnämde grefve Adolf, segraren vid Bornhövd, omkring
som barfotamunk på Kiels gator. Det berättas om honom
en egen historia, som vi vilja anföra, emedan den
tjenar att belysa tiden, ehuru den icke står rakt fram
i beröring med dottern, den nämda Mechtild. Sedan han
efter segern öfver Waldemar Seier återfått Holstein,
gaf han sin dotter till äkta åt dennes andre son Abel,
som var hertig i Söder-Jutland, och anförtrodde honom
äfven styrelsen öfver Holstein samt begaf sig sjelf
till Lifland att der strida mot hedningarne.

Efter återkomsten från Lifland gick grefve Adolf i
kloster och blef barfotamunk. Sitt land öfverlemnade
han då åt sina söner, Johan och Gerhard. Men sjelf
öfvergaf han på fullt allvar allt verldsligt prål
och egnade sig åt munklifvet, höll i sin munkdrägt
messa i Hamburg, begaf sig sedan till Kiel och
uppbyggde der ett kloster. Historieskrifvarne från
det s. k. upplysningens tidehvarf hafva gjort sig
lustige öfver detta den tappre grefvens fromma nit på
gamla dagar. Men det ligger åtminstone lika nära att
antaga, det han, som på så nära håll sett storheten
och makten, äran och anseendet falla tillsammans
och blifva ett intet, – skulle gripas af sanningen i
ordet om allt tings förgänglighet här i verlden. Hans
fromhet var icke skenhelighet, utan frukten af en djup
och allvarlig öfvertygelse, äfven om de former, hvari
tiden klädde sin fromhet, icke öfverensstämma med vår
uppfattning af en sann kristendom. Det var dock ett
frivilligt nedläggande af makten, ett uppoffrande af
denna verldens goda för Christi skull.

Det berättas vidare, att den greflige barfotamunken
en dag gått tiggande omkring på gatorna i Kiel
och burit en kruka mjölk i handen. Då skall han
hafva mött sina båda söner, hvilka kommo ridande i
all sin landsherrliga ståt, omgifne af riddare och
svenner. Sinnet rann då till på den gamle grefven, så
att han började skämmas öfver sin förnedring, och han
gömde omsorgsfullt mjölkkrukan under sin munkkåpa. Men
i samma ögonblick vaknade hans bättre jag och återfick
med ens herraväldet. Han tog fram krukan, men icke nog
dermed, han ville straffa sig sjelf för sin feghet,
och han göt ut mjölken öfver sitt hufvud, sägande:
"skäms du att bära en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free