Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första ångaren på Amazonfloden. (Ur morbror Barkmans berättelser vid toddyglaset.) - Den gamles råd. Af Klippans son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammaledes och visade härmed att de deltogo i hennes sorg,
och nu störtade en tåreflod från Ri-ne-vas ögon;
men hon lyfte ej sin hand för att torka de glänsande
perlorna bort. Med nedböjdt hufvud vandrade hon
utmed flodstranden; der ville Sang-che-nan sluta
henne i famnen, för att låta hennes hufvud sakta
hvila mot hans arm, till ett tecken att han ville
för ’Sorlande Bäckens Blomma’ vara i moders ställe;
men Ri-ne-va gjorde en afvärjande rörelse.
"I detta ögonblick sköt öfver det klarblå djupet en
mörk och väldig massa, som rökande och frustande klöf
vågen. En bäfvan fyllde härvid indianernas bröst och
de stannade fulla af häpnad.
"’Sang-che-nan, den ’Sorlande Bäckens Blomma’ är din,
fäst henne vid din barm!’ ropade Ri-ne-va i det hon
hänryckt höjde sina armar mot himlen. – ’Min mor
vill jag skall bli’ lycklig! Undret på vågen är en
uppenbarelse af den store Anden!’"
Herr Barkman tömde nu i botten sitt toddyglas och
återtog:
"Ja, det var en uppenbarelse från den ’store Anden’,
ett af de under som menniskan med en ökad intelligens
blifvit i stånd att frambringa, en civilisationens
triumf öfver de råa naturbarnen, som nu för första
gången skådade en ångare på Amazonfloden."
Den gamles råd.
Af Klippans son.
Silfverhårig gubbe satt förnöjd i qvällen
Med sin pipa, stoppad nyss med "vapen".
Vid hans sida voro, ståtliga att skåda,
Söners söner, tjuguårig ungdom.
På den gamles panna, utaf tiden fårad,
Röjdes visdom och högtidligt allvar.
I det ännu klara ögat, själens spegel,
Lyste hjertats godhet, lifvets prydnad.
Öfvervunna vid hans fötter lågo redan
Åttatio år, väl mödosamma,
Men med idogheten, som sin fosterbroder,
Och förnöjsamheten, som sin herre,
Knappt han vetat af dem, förr’n de re’n försvunnit.
Nu när stafven emot grafven lutar
Och på lifvets långa vädjobana, redan
Inom synhåll, målet syn’s allt närmre,
Talar han så gerna till de unga
Mången lärdom – låt oss höra hvad han säger!
Uppå en verld med glans af gull
Vid unga år, förhoppningsfull,
Man ser och tror och tänker;
Dess löften till en tid blott tro,
Ty under rosor törnen gro,
Tro icke allt som blänker!
Näst tron på himlens milda skygd
Är hedern här vår första dygd
Och arbetet den andra.
Med det går äran hand i hand
Och utsår glädjens frön ibland
Uppå den stråt vi vandra.
Glöm ej att litet gör förnöjd,
Då mycket ofta stör vår fröjd
Och ammar upp bekymmer;
Förvalta rätt blott hvad du har
– Rik man ej mer än du får qvar,
När lifvets afton skymmer.
Rättvisans målsman alltid blif;
Ej högre värde fick ditt lif,
Än om för den du dödde:
Hon är en ram kring sanningen,
En borgmur omkring friheten,
För hvilken fädren blödde.
Skilj noga kärnan från sitt skal
Och lyssna ej till fagert tal
Af tidens falska dårar,
Men göm det ädla i din själ
Och vattna dygdens planta väl
Med känslans friska tårar.
Blir andras afund så din lott,
Stå vid dess anfall trofast blott,
Tänk på den högre friden;
Sin dolk förgäfves ondskan bär;
Ty vet, det goda evigt är
Och segrar öfver tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
