Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 / 172 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett kejserligt fängelse. Af B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nationalkänsla, som kläder folken i harnesk mot
hvarandra och offrar deras bästa blod för samvetslösa
herrskares och omenskliga statsmäns äregiriga planer.

Dessa tankar väckas utaf den leende bilden af det
lustslott, som en blifvande kejsare efter
slaget vid Sedan lät anvisa till uppehållsort
för en för detta kejsare. Wilhelmshöhe äger
i sig sjelft ingen annan märkvärdighet,
än att ligga i en af Tysklands skönaste nejder.
Men den omständigheten, att det hyst en fången
kejsare inom sina murar, var nog för att
skänka det historisk ryktbarhet – och nog för
att rättfärdiga det intresse, hvarmed millioner
menniskors blickar och tankar varit fästade på detta
ställe, förut för de flesta alldeles obekant.

Wilhelmshöhe hette ända till slutet af förra
århundradet Weissenstein och var ursprungligen
ett nunnekloster, der mången högättad
dam dolde sig under de sida kåpor, hvilka då
ofta skymtade fram i de vida parkerna.
Landtgrefven Filip, kallad "den ädelmodige", som
sjelf utgaf sig för en af reformationens gynnare,
men egentligen blott sysselsatte sig
med galanta äfventyr och dyrbara fester, upphäfde
klostret och indrog dess inkomster. Klostret förföll
sedan efter hand och prydde slutligen trakten såsom
ruin, till dess en ny landtgrefve kom och lade
grundstenen till det nu varande slottet. Det var år
1606.

Wilhelmshöhe.

Till Wilhelmshöhes största skönheter räknas dess
svandammar och vattenledningar, hvilka lära täfla
med de italienska vattenkonsterna i Frascati och
Tivoli. De anlades under landtgrefven Carl, som var
en så ifrig konstälskare, att han sålde sina egna
soldater till Amerika för att skaffa sig medel till
sina storartade byggnader. Han medförde från sina
resor italienaren Guerneri, och under dennes ledning
anlades kaskaderna och uppfördes den pyramidartade
byggningen i parken, som synes i bakgrunden till
venster å vår illustration. På denna felades en
couronnement de l’édifice. Landtgrefven kom då på
idéen att låta uppställa den farnesiske Herkules på
spetsen af pyramiden, och denna idé blef satt i
verket af kopparsmeden Küpper. Bilden är ihålig, och
kan man om dess storlek göra sig en föreställning,
då man hör, att sex eller åtta personer kunna få rum
ensamt i jättens klubba!

Uppsättandet af denna kopparjätte, som i folkets mun
fick namnet "den store kurfursten", var förknippad
med en episod, som har sin betydelse äfven för
oss. Bilden gaf nämligen anledning till en tvist
emellan landtgrefven och hans son Fredrik. Fadrens
omåttliga slöseri hade upptändt sonens vrede,
och han påstod, att i stället för den farnesiske
Herkules borde man der uppe hafva rest en galge
åt den italienske byggmästaren. För detta yttrande
erhöll Fredrik en faderlig tillrättavisning i form
af en dugtig örfil, hvarefter han lemnade landet
samt begaf sig till Sverige, der han, som bekant,
fick både hustru och krona, ty han blef förmäld med
Karl XII:s syster och besteg omsider svenska tronen.

Slottet blef först riktigt fulländadt år 1798, och
namnet Weissenstein utbyttes ungefär samtidigt mot
Wilhelmshöhe, men genom ett slags ödets ironi blef
detta namn under sju års
tid undanträngdt af namnet Napoleonshöhe. Det var
medan prins Jerome Napoleon residerade här såsom
konung öfver Westfalen, upphöjd till denna värdighet
af den store Napoleon. I några rum på slottet finnas
ännu målningar qvar till förherrligande af Jerome
och hans familj, bland andra ett porträtt af Louis
Napoleons mor, den sköna drottning Hortense. Säkert
har fångens oroliga blick mången gång stannat på
detta uttrycksfulla anlete, kanske har han då sagt
sig sjelf: skulle jag på detta sätt återse dig!

Under Jerome gick det ganska lustigt till på
Wilhelmshöhe, och många berättelser från den tiden
lefva ännu på folkets läppar, men de äro öfver hufvud
taget icke af beskaffenhet att kunna här återgifvas –
"la mère en défandrait la lecture à sa fille".

Ofvanpå slottet är byggd en kupol, som bildar en
sal, uppburen af tolf korintiska pelare. Mellan
dessa finnas anbragta porträtter af alla hessiska
landtgrefvar och kurfurstar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>