Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ur telegrafens historia. Af K. T-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledningen, bragtes tvenne andra elektromagnetiska
telegrafer till stånd, den ena af Charles Wheatstone i
England, den andra af professor Steinheil i Tyskland,
utan att någon af de tre uppfinnarne känt den andres
idé. De engelska och tyska systemen befunnos snart
så underlägsna Morses, att de blefvo undanträngda,
och den sednares system är med större och mindre
förändringar det i de flesta länder antagna. Utom de
hedersbetygelser, som från furstar och lärda samfund
i många länder kommo Morse till del, erhöll han af
tio europeiska stater, hvilka år 1860 på begäran
af kejsar Napoleon sändt representanter till Paris,
för att öfverlägga om en hedersgåfva åt telegrafens
uppfinnare, en summa af 400,000 francs. Sverige befann
sig bland de tio staterna – det länder vårt folk
till glädje och heder. England och Tyskland hade ej
hörsammat uppropet från Frankrike. Den 10 Juni 1871
aftäcktes hans staty i Central Park i Newyork.
Samuel Morse föddes i Charlestown i Massachussetts
den 27 April 1791 och lemnade redan vid tjugu års
ålder sitt fädernesland, för att i England egna sig
åt målarkonsten. Efter några år återvände han till
Amerika, reste omkring och målade porträtter samt
slog sig slutligen ned i Newyork med målarkonsten
till lefnadsyrke. Tillgångarne hade mången gång varit
knappa nog för den kringresande konstnären, men blefvo
något förbättrade sedan han bosatt sig i Newyork,
der han bildade en konstförening, hvilken några år
derefter utvecklade sig och erhöll namn, heder och
värdighet af konstakademi. Morse begagnade sina lediga
timmar att åhöra de offentliga föreläsningarne öfver
elektriciteten och galvanismen, och då han år 1829 för
konstnärliga studier ånyo företog en resa till Europa,
der han då vistades tre år i England, Frankrike
och Italien, tog han noggrannare kännedom om de nya
vigtiga upptäckterna inom nämda vetenskapsgrenar. På
hemresan till Amerika sammanträffade han med
en landsman, professor C. T. Jackson, och då
denne omnämde de i Paris pågående försöken med
elektromagnetismen, väcktes hos Morse tanken på
dess användande för telegrafering, och innan han
landade i Newyorks hamn hade han i sitt hufvud
klart uppgjort för sig såväl signaleringssystemet
som apparaten. Åtskilliga år förgingo derefter för
den verkligt praktiska lösningen, men, som vi ofvan
nämt, han lyckades och hade den glädjen att få skåda
hvad ej många dödliga "stora" sett – sin egen staty
resas af ett tacksamt folk. Morse dog den 2 April
detta år i en ålder af åttioett år. Stoftet hvilar
i hans fädernejord. Att minnet af honom alltid och
öfverallt skall hållas i ära och helgd, detta har
han sjelf sörjt för genom sitt snille och sin kraft.
*
De män, som hos oss förnämligast och kraftigast
verkat för den elektriska telegrafens införande,
äro öfverstelöjtnanten J. F. v. Heland och majoren
A. L. Fahnehjelm, hvilka först nyligen lemnat de
befattningar, de innehaft såsom intendenter vid
telegrafverket. Ett godt och välvilligt understöd i
sina bemödanden erhöllo de äfven af telegrafverkets
förste styresman, aflidne generallöjtnanten Carl
Akrell, som med upplyst förstånd, oväld och kraft
organiserade den nya inrättningen.
Telegrafstyrelsens och Stockholms hufvudstations
lokal, som från verkets första organisation varit
belägen vid Stora Nygatan, blef i April månad
nästlidet år förflyttad till den för de samma
nyuppförda byggnaden N:o 2 vid Skeppsbron. Som detta
hus blifvit enkom bygdt i och för telegrafverket, har,
på samma gång ett behöfligt ökadt utrymme ernåtts,
inredningen af de många olika lokalerna kunnat ske med
en komfort, öfverensstämmande med tidens fordringar,
utan att någon nämnvärd högre kostnad derigenom
förorsakats och med iakttagande af att det nödvändiga
i alla delar blifvit tillgodosedt. Bottenvåningen
upptager kassaexpedition eller lokal för
afgående telegrammer samt budsändningslokal
för ankommande telegrammers försändning eller
afhämtande. Källarevåningen utgör förrådsrummet för
den elektriska kraften med dithörande attiralj samt
för liniemateriel. En trappa upp är apparatrummet,
ett så väl för sin vackra belägenhet som storlek och
utseende i öfrigt
särdeles prydligt rum, gående i vinkel och upptagande
en längd af etthundratrettio fot. Utefter rummets
norra och östra sida löper en bordsräcka,
å hvilken apparaterna äro uppställda och vid
dem sitta den rad af unga tjenstemän, åt hvilka
vi anförtro våra stora och små hemligheter. I
samma våning ligga telegrafdirektörens embetsrum
samt revisionsrum. Våningen två trappor upp
innehåller lokaler för styrelsen samt de båda
telegrafintendenterna, hvarjemte der äfven förvaras
verkets samling af modeller, prof m. m. Öfversta
våningen är upplåten till lokaler för krigshofrätten
och skogsstyrelsen.
Bland annat som i samlingarne förekommer ser man
äfven ett stycke af Öresunds-kabeln, med hvilken följande
rätt egendomliga historia är förknippad. En af de rikaste
men sannolikt också snålaste bönderna på ön Hven gjorde
upp för sig den något korttänkta spekulationen, att om
han sjelf först åstadkomme skada på undervattenskabeln
och sedan ginge vederbörande till hända med upplysning om
hvar skadan skett, skulle han för detta sitt välförhållande –
det sistnämda nämligen – erhålla en rik belöning. Sagdt och
gjordt. Bonden uppfiskade en natt kabeln, högg med en mejsel
ett hål i beklädnaden och borrade derefter igenom
ledningstrådarne. Tjenstemän ankommo till ön och bonden var icke
sen att anvisa stället, der kabeln var skadad. Som det genast
misstänktes att våldsverkaren och upptäckaren var samma
person, blef bonden åtalad för brottet, hvilket äfven så godt
som genast bevisades, då mejseln och borren vid visitation
funnos i hans bostad. För att undandraga sig såväl lagens
straff som kostnaden för ett örlogsfartygs utrustande till
kabelns uppfiskande och iordningställande, samt framför allt
för att åt sin familj rädda sin vackra förmögenhet, gick
bonden åstad och hängde sig.
Då denna uppsats, till följd af det lilla utrymme, som
för detta ämne kunnat i tidskriften upplåtas, måste begränsas
inom en viss ram, återstår blott att med några ord hänvisa
läsaren till de illustrationer, hvilka pryda den kortfattade
texten. I detta afseende vilja vi först nämna angående Samuel
Morses porträtt, som, jemte Örsteds, är anbragt vid den lilla
skildringens början, att då utan tvifvel ett stort antal af
Journalens läsare i andra illustrerade tidskrifter haft tillfälle se i
Morses porträtt en gammal gråskäggig gubbe, som han väl i
sjelfva verket också var när han lemnade oss, har redaktionen
trott sig bereda sina läsare ett ökadt nöje genom att lemna
ett porträtt af den utmärkte mannen sådan han såg ut vid
den tiden han gjorde sin stora uppfinning och då han ännu
var i sin ålders fulla kraft.
Om den exteriör, som lemnas af Stockholms
hufvudstations telegraflokal med Gustaf III:s
staty i förgrunden, hänvisa vi till teckningen, som
fullt åskådliggör dess vackra belägenhet, åtminstone
för dem hvilka äro något förtrogna med hufvudstaden.
Hvad interiören beträffar lemnar denna begrepp om
det här ofvan omnämda apparatrummet i våningen en
trappa upp, det hela taget från telegrafdirektörens
i vestra ändan af denna sal belägna embetsrum.
Vi se utåt hela ena sidan den rad af samvetsgranna
och arbetsamma unga män, om hvilka vi ofvan
talat, alla sysselsatta vid dessa Morses
apparater, hvilka till verldens alla hörn
försända ena dagen ordres om våra affärer och andra
angelägenheter, en annan dag lika väl en helsning i
glädjens ögonblick, som ett farväl till eller från
en dödsbädd. Den attiralj, som vi se å
motsatta sidan, är dels, invid första hvalfvet,
det skåp der åskledarne äro uppställda, dels
en visaretelegraf, som användes vid våra
jernvägsstationer och polisvaktkontoren i hufvudstaden,
jemte åtskilliga apparater, afsedda för
undersökning af sammanhängningar och mindre fel på
de olika telegraflinierna.
Såsom ett afslutande af denna uppsats, tillägga
vi, med i tanken på Örsteds och Morses förenade,
fullbordade verk följande sanna ord, dem svensk man
nyligen nedskref till Morses minnesruna: Ihärdighet,
uppoffring, kärlek fordras det, för att skänka en
snillrik tanke tillvaro i verkligheten – och sedan,
ja sedan fordras det ännu mera ihärdighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0183.html
