Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid ett kaffebord. Af Sylvia. (Forts. o. slut fr. sid. 171.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid et kaffebord.
Af Sylvia.
(Forts. o. slut fr. sid. 171.)
Fru Levander gjorde en paus, i det hennes
blickar långsamt öfverforo den lilla samlingen.
"Du glömmer väl inte att servera mera kaffe,
Lena! Ja, mitt herrskap! Det var just i Lördags min
nya hyresgäst kom och besåg sina rum. Han hade brunt
purrigt hår och ett rödlätt, trindt ansigte. Och hvem
kunde tro, att under denna trinda yta! ... men nog
derom, jag kommer i sinom tid också till den saken
... Denne person, med sin slokiga hatt i hand, steg
direkt fram till fönstret. ’Ja, här blir bra’ – sade
han och stirrade utåt, han såg hvarken på min
präktiga, stoppade soffa eller min stora förgylda spegel,
som, skam till sägandes, nog äro värda att taga
i ögonsigte, inte heller kastade han ens en blick
in i sängkammaren, han drog blott upp ett ur med
guldboett på båda sidor och blott ett litet rundt
hål på ena sidan, derigenom man skymtade visarne,
och jag tänkte då jag såg det ..."
"Ja, att om han inte kunde betala sin hyra, så kunde
du ju ta’ det", framkastade Marianne.
"Ungefär så der, och när man inte känner menniskorna,
så vet man inte hvad man skall hålla sig till."
"Och nu har han flyttat in och klockan var inte hans
och du har inte fått en skilling! Ja, det finnes
inte uslare varelser än karlarne!" utropade fröken
Klöfverstjerna.
"Åh nej, en sådan som han har inte ondt efter
mynt! Han betalade genast och utan att pruta; men
han såg på sin
klocka ... à propos, det är väl ingen klockstöld
nyss begången? T. ex. en klockstöld och mord? Ja,
jag frågar, ty jag har mina skäl. – Emellertid såg
han på sin klocka och sade:
’Jag har stämt möte med en person och har
litet brådtom. I morgon sänder jag hit en stor packlår och sjelf
kommer jag på qvällen. Ja, här blir just bra!’ –
åter kikade han på fönstret och derpå var han utom
dörren. Jag tänkte: han, som jag, är bestämdt nöjd
öfver att inte ha’ några grannar, som bo tvärs
öfver gatan. Jag är visst inte nyfiken, men folk
i allmänhet är det, och det är naturligtvis bra
obehagligt
när någon obehörig oupphörligen betraktar allt hvad
man ta’r sig till."
"Ja, hvem vill bo som i en lykta!" sade väninnorna.
"Min hyresgäst tror jag framför alla andra åtminstone
inte vill göra det! Nå, han flyttade hit, som sagdt,
och har nu bott här i nära tvenne dygn. Först och
främst gick jag upp och ville hjelpa honom med lårens
urpackning. ’Den får ingen annan röra, än jag sjelf’,
sade han och reglade till dörren bakom mig. I går
på morgonen, jag var ännu inte riktigt klädd, så
kommer Lena in till mig. ’Hör du, Marie’, sade hon,
’Hilda får inte städa uppe på herr Bignells rum,
han har sagt henne att hon får husera bäst hon vill i
sängkammaren, men det stora förmaket sköter han sjelf,
och hon slipper inte ens dit in, ty han bär nyckeln
på sig.’ Bäst som vi stå och tala om menniskors olika
egenheter och just om löjtnant Evert,
 |
Telegrafstationens i Stockholm "Apparatrum". (Teckning af C. S. Hallbeck.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
