Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska bilder. LXXXV. Holsteinska prinsessor i Sveriges Medeltidshistoria. Af St.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historiska bilder.
LXXXV.
Holsteinska prinsessor i Sveriges Medeltidshistoria.
II.
Tio år efter Birger Jarls död kom den andra holsteinska
prinsessan, Mechtilds brorsdotter, Hedvig eller
Helvig till Sverige. Hennes namn följer oss ett
halft århundrade bortåt i vår historia, en tidrymd
full af oro och strider, af sorg och tårar mera än af
fröjd och glädje, så att man med skäl om Helvig kunde
sjunga, när hon lemnade sitt fädernehem för att som
Sveriges drottning framlefva sina dagar i detta land,
att
henne var okunnig mången stig,
den hon sedan i Sverige for.
Äfven hennes och Magnus Ladulås’ äktenskap knöts
af skäl, som framflöto icke ur kärlek, utan ur
statskonst. Striden hade redan börjat mellan Birger
Jarls söner, Waldemar hade blifvit besegrad vid Hofva,
och i den förlikning, som derefter kommit till stånd
mellan bröderna, hade Waldemar måst öfverlemna åt
Magnus Svea rike, medan han sjelf, djupt förödmjukande
sig, fick behålla Götaland. Det var år 1275.
Men Magnus hade i kriget mot sin broder erhållit
hjelp från konung Erik Glipping i Danmark, och då han
gjorde svårigheter att betala den penningesumma,
som han derför utlofvat, så skyndade Waldemar
att begagna sig härutaf för att i sin ordning få
hjelp mot Magnus. Och Waldemar sökte ytterligare
förstärka sig genom en förbindelse med de holsteinska
grefvarne, hvilka på denna tid voro högt ansedda
för makt och inflytande. Der regerade då drottning
Mechtilds broder, Gerhard, hvilken börjar den
s. k. Rendsborgslinien. Waldemar trolofvade nu, det
var samma år, 1275, sin dotter Ingeborg med gamle
grefve Gerhards son, som också hette Gerhard.
Mot den fara, som sålunda sammandrog sig mot Magnus,
måste han söka reda sig genom liknande medel. Att
draga de holsteinska grefvarne på sin sida syntes
väl icke vara någon lätt sak, men de kunde åtminstone
göras oskadliga eller, för att begagna ett främmande
ord, neutraliseras, om Magnus också kunde träda i
något närmare förhållande till dem, och så upprann hos
honom tanken på att fria till gamle grefve Gerhards
dotter, systern till den Gerhard, som skulle blifva
Waldemars måg. Vi kunna med en till visshet gränsande
sannolikhet säga, att Magnus här handlade uteslutande
af statsskäl.
Han var nämligen förut trolofvad med en qvinna af
ädel slägt vid namn Sofia, och denna äldre trolofning
måste vika
för den yngre med Helvig. En påflig bulla af år 1288
upplyser härom. Hon meddelar konung Magnus apostolisk
dispensation, att han och Helvig utan hinder af
den förres förut med Sofia ingångna äktenskapslöfte
kunde fortsätta sitt äktenskap. Sofia var en aflägsen
slägting till Helvig; för öfrigt känner man ingenting
om henne. Magnus dog ett par år efter utfärdandet af
denna bulla, och det är lätt att fatta, det tanken
på hans söners betryggande mot farorna af anspråken
från Waldemars ättlingar och af de storas maktbegär,
för hvilka giftermålet med Helvig såsom olagligt
kunnat blifva en välkommen anledning till att väcka
oro i riket, – det tanken härpå sväfvat för Magnus
Ladulås, då han hos "den helige fadren" i Rom begärde
frilösning från alla kraf af sin äldre trolofvade.
Men hvilka stigar än voro den främmande furstinnan
förelagda att vandra i hennes nya fädernesland, –
när hon först satte foten på dess jord, ströddes för
henne, liksom för så många andra både före och efter
henne, idel rosor. Det var sent på hösten år 1276, som
fartyget, hvilket fört henne öfver till Sverige från
Lybeck, landade vid Kalmar. Hennes fader, gamle grefve
Gerhard, var med henne om bord och dertill ett lysande
följe af holsteinska riddare, svenner och fruar.
Ungdom och skönhet följas gerna åt, kommer hjertats
godhet dertill, så äro de tre i stånd att intaga
ett manligt sinne. Och af sådana egenskaper pryddes
Helvig. Magnus tog emot henne på stranden, omgifven
af ett lysande följe han också, och omkring staden
hade han sammandragit sin här, med hvilken han ville
tåga mot Danmark. Första anblicken af hans brud gjorde
på honom ett djupt intryck. Han tackade Gud – heter
det – och förklarade, att han genast ville låta sig
viga vid henne. Bröllopet tillreddes med hast och
firades med all den tidens vanliga ståt. Det var i
allt fullgodt, så "att intet brast" – heter det i
Rimkrönikan, den egentliga källan för dessa tiders
historia. De förhoppningar, som knöto sig till den
unga drottningen, synes hon också hafva motsvarat,
för så vidt som man kan fästa någon vigt vid det tal,
som lefde på folkets läppar, och som väl upptecknades
af rimkrönikans författare, då han säger:
"Det lofvar hvar man i Sverige bor,
att hon skulle till Sverige komma,
hon var dem allom till ära och fromma,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
