Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indianerna och deras fångar. (Ur morbror Barkmans berättelser vid toddyglaset.) - Reseminnen från Rhen 1866. Af Emil von Qvanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språkmästare m. fl. Jag lemnade dem alla och
förfogade mig till fartygsfören, der man hade en
för soltält, hjulhus m. m. fullkomligt fri och
oskymd utsigt. Rundt omkring mig fördes ett lifligt
samtal af brunstekta nassauska vingårdsmän, arbetare,
qvinnor och barn. Kriget, det tyska inbördes kriget,
som just då börjat, var allmänna samtalsämnet. En
gammal vingårdsägare, till hvilken jag vändt mig med
några frågor, anmärkte att en mängd preussare ägde
vingårdar på nassauska sidan. "Och huru skall det nu
gå?" fortfor han. "Skola den ena strandens bebyggare
anse den andras såsom fiender?
Skola vinfälten blifva vanskötta och tusende menniskor
förlora bergning och egendom? Och så tager man på
preussiska sidan ende sonen från den fattiga enkan
och gör honom till soldat, och så får han en kula
i bröstet och dör! Det är förfärligt, min herre",
tillade han med en grämlig suck.
Detta var icke enda gången jag erfor att förvirringen
i sinnena var gränslös. Traditionelt, i synnerhet hos
en mängd katoliker, gällde ännu österrikiska kejsaren
såsom en symbol af
tyskhet och tysk enhet, och hos den råa, under
presternas inflytelse stående massan uppdök
föreställningen om ett nytt religionskrig,
som kejsaren nödgades föra, angripen af den
protestantiska, preussiska kungen. Så resonerade också
till slut min gamle vingårdsman och råkade derigenom
i brinnande gräl med en tidningsbeläst sjöman, som
förklarade alla sådana påståenden för bara dumt prat
och käringsladder. Katolik ville han förblifva, så
länge han lefde, men åt Preussen önskade han seger,
ty detta vore Rhenländernas kommersiela och sociala
lycka. Till all lycka för lugnet om bord på
"Kronprinsessan af Preussen", steg vingårdsmannen i land
vid Nieder-Kostert, der han ägde värdshuset "Kronan",
fordom mycket besökt, men nu mera öfverflygladt af
grannen "Stjernan", såsom han berättade mig. Också
fanns Stjernan antecknad i Baedeker, hvaröfver han
öfvermåttan förundrade sig. Vi skildes åt i all
vänskap.
Färden var förtjusande. Ofvanför det gamla
Königsstuhl vidgade sig flodbädden. Borgen
Marksburg, den enda vid
 |
Den fångne Thompsons skalpering. (Tillhör art. "Indianerna och deras fångar".) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
