Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXVIII. Pär Aron Borg. Af Axel Krook.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beundrade man denna hittills oerhörda, sällsamma
företeelse, och något deltagande väcktes för
saken, hvilket likväl icke sträckte sig längre,
än att Borg af regeringen erhöll i understöd 450
riksdaler. Följande året höll Borg å börssalen
i Stockholm en ny examen, hvilken bevistades af
hofvet, ständerna och en mängd åhörare, samt hade till
resultat, att Borgs nybildade "Institut för döfstumma
och blinda" fick i drottningen en hög beskyddarinna
och att en kunglig proposition afläts till ständerna
om ett statsanslag för det samma.
Men Borgs förut nämde förman inom det kungliga
kansliet hade icke glömt sitt agg, hvilket ej
heller mildrats vid åsynen af Borgs menniskovänliga
sträfvanden på en ny och knagglig bana, som dock
skilde sig så långt ifrån den andres stjernbelysta
kungsväg. Han utvecklade inom riksdagen hela sin
energi, framkom med föreställningar om att hela saken
ännu var för opröfvad, att det, som hade ett vackert
sken, kanske likväl blott hade en humbug till kärna,
med mera af dessa kyliga perlor ur vattenpytsen,
med hvilka så mången andlig dverg sökt att släcka
glöden på resens härd, och lyckades verkligen att
få det begärda anslaget nedsatt med hälften eller
till 5,000 riksdaler i stället för 10,000 riksdaler,
hvarförutan han i sin välvilja för Borg fördröjde
anvisningens afsändande till statskontoret i mer än
tvenne år, eller till den 8 Juli 1812, under hvilken
tid Borg endast med den största svårighet och genom
ansträngningar, som skulle synas otroliga, förmådde
hålla sin nya inrättning vid lif och verksamhet.
Med riksdagens anslag hade varit förenadt det
vilkor, att 1 döfstum eller blind från hvarje
stift samt 1 från Stockholm skulle afgiftsfritt vid
inrättningen upptagas. Elakheten tog nu okunnigheten
och fördomen till bundsförvandter, och menliga rykten
sattes i omlopp om institutet samt om elevernas
behandling derstädes, hvarföre allmogen tvekade om
att dit uppskicka dem af sina barn, som härtill
utsetts. Borg valde det rätta sättet att nedslå,
en annan S:t Göran, förtalets drake. Han företog
nämligen en vandring till fots med sina elever
genom åtskilliga landskap, hvaraf följden blef den,
att flere ansökningar om barns emottagande inkommo,
än som kunde beviljas.
Vältaligt skildrar Borg också
uti en predikan, intagen i hans samling "De döfstumme
i templet", förtalet, i det han med värme, talande
om egna lidna oförrätter, yttrar: "Förtalet är en
last, ett brott, som består deruti, att vi missbruka
vår tunga till att beröfva en frånvarande like hans
heder och ära, det vill säga: andras goda tankar om
dess värde, och på detta sätt fråntaga honom allt
förtroende, all verksamhets kraft, allt lugn och
all sällhet. Denna last är gröfre och afskyvärdare,
än stöld och röfveri; detta brott är jemnhögt med,
om icke högre, än mord. Högre än stöld och röfveri;
ty genom dessa fråntages mig en del af min jordiska
egendom, den jag dock med lagarnes hjelp kan återfå,
eller med flit, arbete och penningar återvinna;
men genom förtalet beröfvas mig en egendom, den
icke lagarnes makt, ej arbetets omtanke, ej guldets
glans och vigt kunna återskaffa, nämligen mitt rykte
och min heder, på hvilka min verksamhets vidd,
min utkomst, mitt lugn och min jordiska välgång
bero. Jemnhögt med mord är förtalet; ty liksom
mordet fråntager mig mitt kroppsliga lif, så beröfvar
mig förtalet det borgerliga lifvet: äran, eller det
medel hvarigenom min tillvarelse skall uppehållas
eller med nöje njutas. Högre än mord är detta brott,
ty mördaren slutar sitt offers lidande i ögonblicket,
men förtalaren utsträcker smärtan i sina dödshugg
öfver åratal och lifslängder."
År 1816 hopade sig motgångarne så, att Borgs institut
hotades med fullständig undergång och upplösning,
föranledd af något missförstånd med drottningen. En
sjelfständig natur som Borg var, tvekade han ej nu att
bryta den höga förbindelsen, då man genom den ville
belägga hans verksamhet med en gyllene boja. Han tog
afsked och upprättade ett eget institut å Manilla
på Djurgården, hvilken lägenhet han år 1813 inköpt
för 2,225 riksdaler af en traktör O. Sundberg. Den
höga drottningen deremot, som i sin furstliga vrede
trodde sig kunna vara den envise och sjelfrådige
mannen förutan, ville bibehålla under egna auspicier
det offentliga institutet. Det gällde således här en täflan mellan makten
med alla dess hjelpkällor och det lefvande nitet, den
varma öfvertygelsen, den lågande anden. Borg ingick
i kampen med oförtrutet mod, hans styrka växte i
täflingen: det är blott de små karaktererna som vid
sådana tillfällen förtrampas.
Borg ställde sitt nya institut på aktier och började
bebygga sitt Manhem, med lif och kraft biträdd af sina
lärjungar, hvilka under hans ledning hunnit en hög
grad af skicklighet äfven i slöjder och handarbeten,
den der nu kom väl till pass. Redan följande året
stod det nya institutet färdigt, och läraren der
inne hade den glädjen att se dess salar fyllas med
bildningssökande. Det offentliga institutet deremot
sjönk. Drottningens vredesnyck var ej tillräcklig
för att hålla det uppe; det fördes allt närmare sin
upplösning, så att man slutligen måste beqväma sig
till att bita i det sura äpplet och vända sig till
Borg med begäran, att han måtte, såsom för saken
oumbärlig, åter öfvertaga ledningen. Missämjan
bilades, och år 1819 inflyttades det offentliga
institutet i det enskilta, som nu hugnades med
upprepade anslag, men likväl måste tills vidare
inskränka sin verksamhet till de döfstumma och indraga
den ursprungliga afdelningen äfven för blinda.
Borg stod nu på höjden af sitt anseende och hans
namn blef kändt äfven utom rikets gränser. År 1823
fick han anbud från Portugal att der stifta ett
institut. Han löd maningen och qvarstannade der i
sex år. År 1829 vände han tillbaka hem, qvarlemnande
sin bror, kapten Borg, hvilken sedan omkom under
en revolt såsom offer för pöbelns fanatism, och
portugisaren Da Cunha, såsom vårdare af denna sin
stiftelse.
I Sverige hade Borgs institut alltjemt
utvecklat sig och började äfven omfatta svagsinta
och idioter, dock endast betalande sådana. För
att kunna utsträcka stiftelsens välsignelse äfven
till sådana obemedlade olyckliga, begärde Borg och
erhöll rättighet att utskicka en så kallad stambok
kring hela riket för insamling af medel – hvilket
system då stundom anlitades, ehuru det sedan, och
med all rätt, kommit ur bruk. Man ville dock ställa
såväl förvaltningen af de sålunda inflytande medlen
som äfven hela den blifvande stiftelsen under den
särskilta styrelses omedelbara uppsigt, som blifvit
tillsatt. Detta ville Borg likväl icke underkasta sig,
kanske med skäl befarande, att det nya företaget
skulle lida af den maktdelning, som måste häraf
blifva en följd. I likhet med alla kraftiga naturer,
var Borg en anhängare af centralisationen och satte
enheten i ledning framför allt. Den stora idé,
som ensamt genom hans kraft och värme utvecklat sig
till något imponerande i verkligheten, var ännu
jemförelsevis ny i vårt land, och Borg fruktade,
att den möjligen skulle lida af att många viljor
kifvades om en halffärdig sak. Han drog sig derföre
undan ifrån all befattning med ärendet och hänsköt
afgörandet emellan sig och styrelsen till regeringen.
Men innan denna afkunnade sitt afgörande, afled Borg,
den 22 April 1839, sedan han dock haft den glädjen att
få sin äldste son, medicine kandidaten Ossian Borg,
utsedd till sin efterträdare. Under dennes ledning
har institutet, äfven åter omfattande de blinda,
utvecklat sig beundransvärdt och blifvit en statens
tillhörighet, liksom det städse väl omhuldas af
allmänhet och myndigheter.
Palatslikt reser sig nu det för några år sedan
nybyggda institutet, sjelf ett storartadt monument
öfver den man, hvars ande först utsådde senapskornet,
som sedan blef ett träd och burit tusenfaldig
frukt. Men ej nog dermed, i allt flera landsändar
inom vårt land ser man afläggor af det frodiga trädet
i dessa "tysta skolor", hvilka uppstå än här, än der
och, äfven de, äro föremål för allmänhetens och det
allmännas sympati och omhugnad.
"Allt hvad som verkar i sitt rum och gagnar på
sin punkt på jorden, det uppfyller Guds vilja
och bestämmelse och bidrager till det helas
sammanhållning; den daggdroppe, som glänsande
dallrar på blommans blad, har sin stora och
nyttiga bestämmelse, lika så väl som den stjerna,
som strålande glänser på himlahvalfvet; det bi,
som obemärkt surrar på ängens fält öfver tufvornas
blommor, har fått sin nyttiga och stora bestämmelse,
lika så väl som, om intet mera än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
