Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 / 277 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två valplatser. Af Andersson-Edenberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

der krutet smäller för att öppna fjällens gömda
skatter, der svärdet är förvandladt till sågblad
och hyfveljern, der förpostkedjorna rödja väg för
plogbillen, der intet blod spilles, endast svett,
inga armar brottas, endast tankar, der beräkningen
går ut på icke att förstöra hvad som finnes, utan
att förstora hvad man har, icke att döda, utan att
väcka nytt lif, icke att plundra, utan att framkalla
välstånd, enskilt lycka och allmänt väl.

Nordens folk, af gammalt krigarefolk, hafva icke
försummat att med till buds stående medel storma in
på slagfälten af det nya slaget. Väl hafva de icke
kommit och
sett och med det samma segrat, väl hafva de icke,
i täflan med andra folk, på detta krigs vädjoban
kunnat tillkämpa sig rangen af stormakt; men de
hafva alltid återvändt med bibehållen krigsära och än
mer: de hafva med stor heder och med eröfrade troféer
lemnat slagfälten, nu liksom i fordna dagar.

Svenskar, norrmän och danskar, dessa tre grenar af samma stam,
hafva, begrafvande det förflutnas blodiga minnen,
med större tillförsigt till framtidens lugn, än
andra nationer kunnat hysa, slagit in på det nya,
det fredliga och välsignelserika
krigets stråt. Icke nöjda med att å de stora
torneringarne vid verldsutställningarne framträda och
häfda sin plats i den stora civiliserade folkfamiljen,
hafva de utmanat hvarandra till inbördes täflan,
till en glad strid på lif och död.

Parti af industriutställningspalatset i Köpenhamn.

Det är en liten bild från hvardera af de två
valplatser, å hvilka de tre nordiska folken i detta
syfte inför verldens ögon mötts, som vi här meddela –
ett par enkla bilder på papperet, men i verkligheten
af stor betydelse. Originalet till bilden från
Stockholm 1866 finnes icke mer annat än i de kraftiga
verkningar den i många riktningar åstadkommit;
men i Köpenhamn skall 1872 års industripalats blifva
beståndande. Det skall stå der såsom ett fredstempel,
till tecken derpå, vilja vi hoppas, att ofridens dagar
nu äro förbi i norden och att den nya tidens ljus,
som förträngt den gamlas mörka skuggor och nu strömmar
ut öfver de tre nordiska länderna och har lärt de tre
folken att känna hvarandra, att högakta hvarandra,
att älska hvarandra – att detta nya ljus, säga vi,
skall vara såsom polstjernan: aldrig bortgående!

Anderson-Edenberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>