- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 /
282

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - forts. Thorolf Quällulfsson.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var en solblank dag. Icke långt från
stället, der konung Harald steg i land, låg det
nybyggda långskeppet, nu alldeles färdigt och
försedt med fullständig utrustning. Konungen
kunde icke undgå att se det, och som han hade
öga för allt som var utmärkt i den vägen, så
var det helt naturligt att han skulle fästa
uppmärksamhet vid något så praktfullt och på
samma gång i alla andra afseenden ypperligt, som
detta drakskepp. Men icke ett ord kom öfver
hans läppar. Det tycktes väl, som om han vid
första anblicken haft på läpparna ett ord af
beundran; han stannade plötsligt och såg först
på skeppet och sedan på Thorolf, som
tycktes njuta af konungens öfverraskning,
men i stället för det ord af beundran,
som man väntade skulle undslippa konungen,
slog han ned ögonen och sammanbet läpparna.
Det låg öfver hans anlete ett uttryck, som
gränsade till hån, och han svarade intet på
Thorolfs välkomsthelsning.

Äfven öfver Thorolfs ädla ansigte for en skugga,
men den försvann plötsligt. Dock fortsattes gången
under djup tystnad från stranden upp till den stora
till gästabudssal inredda ladan. Men var anblicken
af det präktiga drakskeppet misshaglig för konungen,
så syntes den utsökta prakt, som var utvecklad vid
utstyrseln af gästabudssalen, egnad att öka och liksom
fullborda misstämningen i konungens själ. Sådana
tapeter och sådana vapen, som här prydde väggarne,
kunde man icke någonstädes hos stormännen få se. Det
var, som om han inträdt i en konungssal.

Det stora antalet gäster gjorde ock sitt till att
göra konungen misslynt. Hvad var väl detta annat, än
ett återvaknande af det småkonungalif, som han trodde
sig hafva utrotat efter det blodiga slaget sommaren
förut i Hafrsfjord? Hvad var det väl som skilde denne
Thorolf från en af dessa många fylkeskonungar? Prakten
i hans gård och hans mäns utrustning, de många och
dyrbara skeppen vid stranden, de utsökt sköna
och ypperliga vapnen, som buros af dessa män och
som i hundradetal prydde väggarna, – var icke allt
större och präktigare än det någonsin varit hos en
fylkeskonung? Sannerligen, det var blott namnet,
som fattades, så hade han här åter framför sig en
fylkeskonung, och en, med hvilken det måhända skulle
vara svårare att brytas, än med någon af alla dem,
hvilka redan fallit i de många striderna om väldet
öfver Norge.

Konungen såg hvarken till höger eller venster, när
han af Thorolf leddes genom salen fram till högsätet.

Först när han satt sig, såg han sig omkring, och alla
märkte, huru han rodnade. Men icke ett ord kom öfver
hans läppar. Och sådan förblef han hela dagen. Men
gästabudet gick sin gång, och anrättningen stod i
förhållande till den öfriga rikedomen. Alla voro ense
derom, att det var ett ståtligt gille, rätt ett gille
som höfdes en konung, sådan som Harald.

Sådana yttranden kommo äfven för konungens öron,
som gaf dem en helt annan tydning, sammanblandande
begreppen konung och ägare, liksom om i folkets mening
en viss mäktig man bar sig upp såsom det höfdes en
konung.

Följande morgon träffades Leif och Thorgils. De voro
begge mulne att skåda. Konungens uppförande behagade
ingendera.

"Hvad menar konung Harald?" – sporde Leif. – "Det ser
ut, som om han trodde sig hafva kommit till fiender
i stället för till vänner."

"Sådant, menar jag, har ock blifvit hviskadt i hans
öra, och hvad han här har sett bär väl syn för slik
sagen!"

"Mig synes i allt detta ligga en förolämpning",
återtog Leif. "Hafva icke konungens män gått här
beväpnade hela natten, fast de icke just hafva velat
låtsa derom. Hvad säger väl Thorolf om allt detta?"

"Han säger, att ingen annan än hans ovän talar illa
om hans gäst."

Det var Thorolf sjelf, som trädde fram bakom dem. Det
syntes dock, att han lagt konungens besynnerliga
uppförande på sinnet. Hans öga blickade icke på långt
när så stolt och frimodigt omkring sig. Men han var
man att beherrska sig, och hans män kunde icke af hans tal
och uppförande sluta till hvad som föregick inom
honom. Thorgils och Leif tystnade, när de hörde hans
tal, och en stund förgick utan att någondera sade
ett ord.

"När gästen tillika är konung", afbröt slutligen
Thorgils tystnaden och såg på Thorolf, "så tänker jag,
att förhållandet blifver ett annat."

"Just derföre", vidtog Thorolf något hastigt, "just
derföre, Thorgils, är det min vilja, att icke någon
af mina män fäller ett omildt ord om min gäst."

"Dock kan en hvar läsa i hans ögon, att här icke allt
faller honom i hugen, och att underliga tankar mande
dväljas i hans sinne."

"Hvad konung Harald bär i sitt sinne, det vet jag
icke", fortsatte Thorolf, "men så mycket är visst,
att Thorolf Quällulfsson icke är den, som bryter
sin tro ... det må stå till konungen att göra,
som det honom lyster, och sedan få vi se till, huru
lotterna falla."

Dermed gick han öfver gårdsplanen fram till kornladan
att tillse, det allt derstädes var ordnadt, som sig
vederborde, för den dagens gästabud.

I tre dagar varade gästabudet, men konungens sinne
förändrades icke. Han blef väl något mindre ordkarg,
men det gällde hans egna män och en och annan af
de andra gästerna. Thorolf sjelf och hans män kunde
icke afvinna honom ett enda ord eller ett ögonkast
af välvilja.

Thorolf å sin sida var sig lik den sista dagen som den
första. Intet brast af vördnad för konungen, ej heller
i bordets anrättning och mjödhornen. Och alle med en
mun rosade det ståtliga gillet. Det talet gick också
bland männen, när de följde konungen till stranden,
då han på fjerde dagen skulle lemna Torge.

Många af de närvarande hade emellertid märkt det
samma i afseende på konungen som Thorolf, och emedan
de alla voro hans vänner, ville de begagna tillfället
och stämma konungens sinne mildare. I början lyssnade
han icke dertill, men så småningom tycktes orden
hitta vägen till hans hjerta.

En gammal rik bonde med grått hår sade slutligen, just
som de närmade sig stranden och sågo konungsskeppen
ligga färdiga att lyfta ankar:

"Visst är, konung, att sådana män, som Thorolf
Quällulfsson, äro dina bästa stöd!"

I det samma kom Thorolf fram och stannade vid sidan
af konungen.

"Föga nöjd synes du vara med ditt besök på Torge
denna gången, konung, likväl ..."

Konungen stannade och såg hastigt upp, som om han icke
saknat svar på Thorolfs tilltal, men när han fick
se dennes ärliga och trofasta, om ock något stela
blick, var det, som om orden dunstat bort i rymden,
och Thorolf fortsatte:

"Likväl har jag icke haft annat i sigte, än att
hedra dig, och till minne deraf, om slikt kan hos dig
hugfästas, vill jag att du tager detta drakskepp med
dig, som en gåfva af Thorolf Quällulfsson!"

Konungen rodnade till. Om han
fann, att han gjort
den mäktige mannen orätt, kunde dock ingen säga. Han
yttrade några ord, att han funnit sig väl och tog med
synbart nöje emot det präktiga och välbyggda skeppet.

Till utseendet var då allt godt och väl, när konungen
steg om bord och vände stäfven från Torge.

*



3.

Hilderides söner.

Den gamle Bjargulf, Bårds farfader, hade en
gång på gamla dagar vid ett gille fått se
den sköna Hilderide, en dotter af bonden Högne på Lekö.

Bjargulf hade då redan öfverlemnat alla sina egendomar
åt sin son Brynjulf och tänkte visst aldrig mera på att fästa
sig hustru. Men kärleken har nu i alla tider varit en makt
liksom utom eller vid sidan af all mensklig slutkonst. Han
blef kär i den sköna Hilderide. Hennes fader var mycket rik,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free