Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logogryf. - Charad - Stafningsgåta. - Bokstafsgåta. - Palindrom. - Rebus. - Uttydningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Logogryf.
Jag kommer och går, men jag vet icke hvart;
jag har ej mitt hem der jag gästar,
far stundom på jernväg med ilande fart
och stundom med vagnar och hästar.
På gungande bölja till obekant strand
jag vaggar ibland öfver hafven;
när ensam jag vandrar, då söker min hand
ett stöd i den bräckliga stafven.
En obekant gäst i ett obekant land
jag ofta begapas och hånas ibland
på vägen från vaggan till grafven.
De vänner, jag finner, mig sällan förstå,
fastän jag ju är deras nästa.
Låt vara från fjerran – jag kom ju ändå
att fredliga nejderna gästa,
men hvart jag mig vänder, hvarthän jag vill gå,
af vänliga anleten finner jag få,
ty okända äro de flesta.
Dock – skulle min väg blifva aldrig så lång,
den väg, som till hemmet mig leder,
så skall jag dock hinna till målet en gång,
med jubel instämma i frihetens sång
och lägga min vandringsstaf neder ...
Af talande tungor du finner i mig
en summa af två gånger fyra;
och vill du dem använda rätt hvar för sig
och tyda dem riktigt, så gifva de dig
nu litet att dermed bestyra:
En lukt och en smak, som du säkert försmår;
och det, hvari intet bör göras;
hvad gerna till redliga vännen du går,
om du dig ej låter förföras;
ett djur som är listigt; ett längdmått i stort;
ett verktyg för handen, som finnes,
snart sagdt, på hvar civiliserade ort,
så långt man tills dato derom har försport,
om icke för orätt jag minnes;
hvad gör jag så länge jag lefver – hvasa’?
– förhasta dig icke, jag beder! –
hvad lefver jag sedan, om allting går bra
och hoppet ej spårlöst gått neder?
hvad funnos i Norden i fädernas tid,
som fruktade ej för en hårdnackad strid
och gjorde sitt fosterland heder?
– de finnas väl än, gudbevars, det förstås,
för det vill jag visst icke neka! –
en växt, hvaraf kläder i Norden kan fås;
hvad ingen jag tillåter smeka;
en önskan att blifva, för oss en och hvar,
som känner sig bunden och lust icke har
att låta i slikt med sig leka;
för allvarligt anlet’ en vanprydnad stygg,
som ej borde få existera;
sak samma igen, som på annor mans rygg
är fult och förkastligt än mera;
hvad sprätten så yfvig gör anspråk uppå
att vara och tycker sig nobel också
som allra minst två, om ej flera;
symbolisk försäkring på löfte och tro,
– säg, flicka, hvad månde det vara? –
en plats, der det sådda med ogräs får gro;
hvad bad jag för tant lilla Clara?
hvad var den, som lugnast och säkrast gick fram
och tyngd på sitt samvete icke förnam
och mötte helt öppet hvar fara?
hvad fins på hvar rock men ej hör till en väst?
hvad nyttjas att söndradt förena?
hvad nämnes den väg, som man anser för bäst,
om deraf man sig kan betjena?
hvad månde jag kalla den hemlighet här,
som aldrig förråda så heligt jag svär
och ärligt dermed velat mena?
hvad får understundom helt enkelt man se
och stundom så skiftande pråla?
i hvad plär en trätgirig ofta sig ge,
som aldrig jag har kunnat tåla?
hvad ärQdet som säges försvinna så fort?
hvad månde det vara som hviner
tätt invid din knut och igenom din port,
ej skonande gamla ruiner?
hvem – gissar jag orätt! – plär likasom jag
med rätta här finna långt bättre behag
i goda än dåliga viner?
till sist ett pronomen – och nu ett farväl,
– förstås till härnäst – utaf hela min själ:
så kunna vi skiljas förutan allt gräl,
som vänner och "såta kusiner".
A-st.
Charad.
Älska mitt första af Bacchus jag lärde
först sedan saknaden af mig begärde
det som en gärd utaf vänskap och tro.
Förd af mitt andra på svallande vågor,
gungande fram som i gyllene lågor,
längtar jag likväl igen till mitt bo.
Kommer så sorgen att objuden gästa
och en mitt hela af mig få till bästa,
ville jag ge honom detta besked:
Gå, käre vän, till en annan i orten,
och om ej han kan dig köra på porten,
gerna för mig må du der slå dig ned.
A-st.
Stafningsgåta.
Uppgif tvenne adj. (svenska) i neutr., som
hafva hvardera en vokal och sex konsonanter.
Erik Stolt.
Bokstafsgåta.
Följande bokstäfver och stafvelser,
riktigt sammansatta, bilda 11 ord, hvaraf
begynnelsebokstäfverna beteckna namnet på en af
Sveriges konungar och slutbokstäfverna det namn,
hvarmed hans fiender i söder kallade honom.
sam, bol, jou, mbe, oir, eme, aru, nge, a, a, io,
an, j, alu, on,
o, r, f, rn, l, e, g, f, cc, n, rn, gl, ö, o, s, sk,
u, t, d, s.
De 11 orden äro:
1. En kanton i Schweiz. 2. En del af Österrike. 3. En
ö i närheten af Lilla Bält. 4. En stad i
Sibirien. 5. En stad på Corsika. 6. En
stad i Dalarne. 7. En provins i vestra
Frankrike. 8. En flod i södra Ryssland. 9. Ett
berg i Östergötland. 10. En af de större
floderna i Frankrike. 11. En ö utanför Holstein.
U. T.
Palindrom.
Ett djur jag är, ett muntert djur, som men’skan kläda
kan och föda. Vänd mig, och jag en jordfläck är,
som kostar henne svett och möda.
Rebus.
 |
| (Rebus) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
