Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett vaknande samvete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett vaknande samvete.
Vår tid är en tid som lider af sina egna tankar.
Geijer.
Blicka vi tillbaka några årtionden och anställa
en jemförelse mellan hvad som då var och hvad som
nu är, och se vi från det närvarande bort till det
som kommer och tänka oss det som en verklighet,
hvilket nu arbetar sig upp till form och frihet,
så framstår den omständigheten alldeles oförtydbar,
att det tidehvarf, hvars barn vi äro, framför alla
andra historiska perioder hittills kan kallas ett
brytningens tidehvarf.
Var blick träffar allestädes strid och brytning. Det
kan sägas, att inom det menskliga samhället gifves
knappt ett enda område, som nu mera är fritt från
förr okända undervattensklippor, vid hvilka till
den dagliga ordningen hör det ena
skeppsbrottet efter det andra; knappt en enda
rymd, inom hvilken en rensande storm icke brusar
fram. Det kokar och jäser i hvarje vinkel och vrå;
starka krafter vilja bryta sekelgamla fängsel, och
de efter hand än här än der inträffade utbrotten
visa så tydligt som möjligt, att det icke längre
kan sättas i fråga om det nya, som vill fram,
skall segra, utan när denna seger, som förbereddes
den minnesvärda natten till 4 Aug. 1789 af franska
nationalförsamlingen, skall blifva fullständig. Gamla
förhållanden, i synnerhet sådana, hvilka sammanväxt
med ett samhälles hela organism, äro sega och kunna,
liksom den murkna pilen, ännu stå starka och se friska
ut, fastän de hafva endast barken i behåll. Men äfven
för det segaste gäller den för alla jordiska ting
gemensamma lagen: "hvad förmultnadt är skall ramla".
Strängt taget har denna brytnings- och
jäsningsprocess endast en orsak; det är endast en
kraft, som åstadkommit all
denna omstörtning och skall förorsaka de omstörtningar
som otvifvelaktigt förestå – en enda kraft, det
är sant, men en jättekraft, nämligen den politiska
personlighetsprincipen.
Menniskan är verkligen ett "sent begrepp" i
historien. Den hedniska slägtförfattningen,
hvars hufvudidé utgjort kärnan i de sednare
olika samhällsförfattningarne, ville ej veta af
personlighetsprincipen. Menniskan för sig sjelf fick
gälla litet eller intet, hennes medborgerliga värde
berodde uteslutande deraf, att hon var en del utaf
ett helt. Som medborgare tillhörde hon ett stånd
eller en klass; som yrkesidkare ett skrå. I förra
afseendet var hon en slaf, som ej fick hafva någon
sjelfbestämningsrätt; i sednare fallet måste hon
uppträda som tyrann, oblidkeligt fasthållande vid
skråordningen, som dödade all sjelfverksamhet. Det
behöfdes århundraden innan man fick ögonen öppnade
för det bakvända i dessa förhållanden, innan
man insåg, att detta system hindrade all både materiel
och andlig utveckling.
Sedan den ofvan antydda natten i franska
nationalförsamlingen, då i ett ögonblick
af beundransvärd entusiasm, som utgör ett
stort och manande exempel, alla, som hade några
företrädesrättigheter, offrade dessa på fosterlandets
altare, – adel, prester och borgare sina privilegier,
så att alla blefvo liksom bröder i samma familj –
sedan denna natt har tiden våndats under ett oafbrutet
födsloarbete, och ännu har icke förlossningens timma
slagit.
 |
Parti af Stockholms stads cellfängelse. (Teckning af C. S. Hallbeck.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
