- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 /
304

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bit konsthistoria.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Guddottern satt vid hans sida och smekte vänligt hans
febertorra hand.

"Hoppas på Gud", yttrade hon mildt, "han skall nog
hjelpa dig."

Van Huysum skakade misstroget på hufvudet.

"Nej", yttrade han med halfhög stämma, "ingen hjelper
mig. De öfriga målarne äro lyckliga, de hafva elever,
som understödja dem med sin pensel."

"Men, gudfar, du kunde ju också hafva elever, om du
ville."

"Ja visst, för att de skulle stjäla min
hemlighet, inte sant? För att man icke mera skulle
kunna skilja mina målningar från tjufvarnes! Nej,
nej, van Huysums blommor skola blifva de enda i
sitt slag."

Då öppnades dörren och juden Salomon steg in.

Flickan uppgaf ett rop och gjorde en rörelse, som om
hon velat hindra honom att inträda, men det var för
sent. Van Huysum hade redan sett honom.

"Der är han!" ropade målaren i feberaktig
häftighet. "Han kommer för att hämta sina taflor! Se,
han har till och med penningarne med sig."

"Fullgoda portugisiska gulden, mästare", sade juden,
i det han lät penningpåsen klinga.

Målaren vred sig af otålighet.

"Tag bort dem", mumlade han, "tag bort dem, Salomon,
jag vill icke se edra penningar. Det plågar mig."

"Hvad för slag", ropade juden förvånad, "vill ni
icke ha’ mina pengar?"

"Emedan jag ej kan lemna taflan. Nej!" ropade Huysum otåligt.

"Nå, det må jag säga, och ändå har er guddotter lemnat
mig en tafla af er, för hvilken jag här har med mig
tvåhundra dukater."

"En tafla af mig!" upprepade målaren.

"Ja visst; er stora blomvas med fågelnästet och
snäckan ... ett mästerverk! Jag har den just med mig,
ty jag är på väg till hertigen af Remberg."

illustration placeholder

En blomstermålning af van Huysum.



"Hvar är taflan?" ropade van Huysum, som i sin
otålighet stigit upp och nu följde juden
ut i yttre rummet. Guddottern gjorde förgäfves ett
försök att hålla honom qvar.

Juden hade lyftat upp
en tafla af medelstorlek och drog undan en grön duk,
som hängde deröfver.

Målaren igenkände vid första ögonkastet en af de
skisser, hvilka han af sjukdomen tvingats att lemna
ofulländade. Det var hans eget manér, hans egendomliga
färgglans, hans hemlighet! En noggrannare pröfning
lät honom dock urskilja penseldrag, som förrådde en
annan hand.

"Hvem har sålt denna tafla?" ropade han, vänd
till Salomon. "Hvar är den usling, som stulit min
hemlighet."

"Här, gudfar", snyftade flickan med af gråt halfqväfd röst.

Han vände sig om; Gotta hade sjunkit ned på knä.

"Du!" utropade van Huysum. "Denna målning är af
dig! ... Och huru har du upptäckt min metod?"

"Utan att tänka derpå", hviskade flickan, "jag hade
sett hur du målade."

Van Huysum såg på henne med
förvåning. "Hvarföre har du icke förr betjenat dig
af hemligheten?" frågade han.

"Så länge gudfar kunde
hålla penseln, vågade jag ej begagna din upptäckt,
den var din lycka och egendom; men när du blef sjuk
och orolig för penningarne växte mitt mod. Jag tänkte
då: det är ingen stöld, det är vedergällning – och
så målade jag så, som jag sett dig måla. Förlåt mig
derföre! När du återfår dina krafter, skall min hand
glömma hvad hon lärt för dig."

Hon lyfte sina tårfyllda ögon mot den gamle; rörd
af hennes hängifvenhet tryckte han guddottern till
sitt bröst. "Nej", sade han, "behåll din pensel
som i dag räddat oss. Gud har velat gifva mig en
tillrättavisning; han har genom ditt exempel visat
mig, att vi ej skola behålla våra erfarenheter för
oss sjelfva, utan att det fastmer bör vara vår lycka
att göra andra deraf delaktiga."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free