Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lefvande ö. - Min kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag till min negerpojke, ’tag båtshaken och hala in
bråtet, så få vi syna det litet noggrannare.’
"Job stod färdig.
"’Vänta ett ögonblick!’ ropade Constant, i det han
med ett kraftigt årtag vände båten. ’Den der kanaljen
kunde få oss att kantra!’
"I samma ögonblick fattade han båtshaken och började
att slå i vattnet.
"Till min förvåning började massan genast att
röra sig. Jag såg en triangulär stjert, ett par
fötter rörde sig och ett ofantligt gap, beväpnadt
med en tredubbel rad af väldiga tänder stack upp
öfver vattnet, men dök omedelbart derefter ned i
djupet. Vipan lemnade flaxande och förskräckt sin
plats, och växterna följde vidundret till botten.
"Jag blef förskräckt, Job häpnade, men roddaren
skrattade i mjugg.
"Det var en alligator, och en af största slaget:
han höll icke mindre än femton fot i längd.
"Constant gaf mig härefter följande upplysningar:
Då den varma årstiden inträder, så att träsken och
flodvattnet torka, insomna alligatorerna på bottnen
och betäckas derunder med sjöväxter. Två eller tre
månader tillbringa de i detta tillstånd.
När höstregnet åter kommer vattnet att stiga, vakna de ur
sin dvala och begifva sig upp till ytan; det är då,
när de icke kunna finna tillräcklig föda i de vatten
de bebo, som de besluta sig för att emigrera.
Då fylla de lungorna med luft, för att göra sig
lättare, och, fullkomligt orörliga, låta de sig
sålunda bortföras till andra trakter.
"Min sagesman var emellertid förundrad öfver att
denne, hvilken vi observerat, begaf sig ned till
saltvattnet vid Saint Jeans mynning, ty kajmanerna
undvika saltvattnet, emedan de der anfallas af
hajar; troligen tyckte sig vår alligator, på grund
af sin storlek, ej hafva något att frukta af nämda
fiender.
"Constants förklaringar föreföllo mig naturliga: jag hade
i Carolina på trettiofyra graders latitud sett hur
kajmanerna dykt till botten för att skydda sig emot
den strängare årstidens kyla. Det var derföre icke
otroligt, att kajmanerna här, under inflytandet
af Floridas solhetta, öfverlemnade sig åt en slags
dvala nere i det kyligare djupet. Under denna långa
sömn på bottnen fästa sig på deras skrofliga rygg
en mängd
maskar och blodiglar; larver bilda sig snart i deras
hudveck; så uppstiga de till ytan. Vattenfåglar,
som nära sig af dessa parasiter, komma då för att
jaga på deras rygg och släppa der gräsfrön, som gro
och snabbt skjuta upp i de gyttjeartade ämnena."
 |
En alligator i en amerikansk flod. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
