Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af de många. Teckning ur verkligheten af Ali. - En bild från vår tids Spanien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lilla Fanny hade vuxit upp till en frisk och vacker
ungmö; hon hade nyss fyllt sina sjutton år – just
den ålder då "slinkan" lemnar rum för qvinnan, då
man af den bristande knoppen kan ana rosens snara
utveckling.
Under det fru Krantz lade sista hand, som man säger,
vid inpackningen af Adolfs saker, satt denne med sin
kusin i ett inre rum, inbegripen i förtroligt samtal,
d. v. s. det fördes hviskande. Hvad de sade, anser
jag mig förbunden att tiga med; ty det var ej utan,
att det icke innebar åtskilliga
hemligheter, som allra minst läsaren, med sina
profana blickar, får genomskåda. Endast det kan jag
berätta: Då fru Krantz med hög röst underrättade,
att packningen var färdig, hördes ett besynnerligt
ljud från det rum der de unga voro – ja, det liknade
verkligen smällen af – en kyss.
Efter ett hjertligt afsked från mor och kusin,
afreste Adolf följande morgon med snälltåget
till Malmö, hvarifrån färden vidare gick
öfver Danmark och Tyskland till Frankrike.
(Forts.)
En bild från vår tids Spanien.
"Guds vicarie" gjort med himmelskt nit
ett helvete utaf den sköna jorden ...
Snoilsky.
Cordova var under arabernas välde i Spanien
en af verldens förnämsta och rikaste städer. Fjerran
sträckte sig ryktet om dess glans, dess krigare och
vetenskapsmän. Arabiska författare från denna tid
kalla Cordova för "städernas moder, sultanernas tron,
fromhetens och gudaktighetens tempel, traditionens
tillflyktsort, praktens och smakens hem".
Revolutioner, borgerliga krig och berbernas
invandringar förstörde småningom all denna glans,
och sedan Cordova år 1236 fallit i Ferdinand den
katolskes händer, blef dess underdånighet under
kristna väldet betecknadt af ett oupphörligt förfall.
Sedan dess har här vid den besjungna Guadalqvivirs
stränder, liksom i snart sagdt hela det öfriga
Spanien, det katolska presterskapet, "Guds vicaries"
anhang, sänkt folket i moraliskt elände och, en
följd häraf, äfven i ekonomiskt. Liksom de blommande
ängarne förvandlats till brända, vanvårdade fält och
de mörkgröna lunderna till glesa grupper af pilar och
aspar eller några rosenträn, hvilka angifva
Guadalqvivirs lopp, så har af den stolte, idoge
cordovanaren blifvit en liknöjd lätting, som ej blygs
att med böner, eller derest ej dessa hjelpa, med pock
och oförskämdhet beskatta främlingen.
Betecknande är ett drag, som en resande fransman berättar,
nämligen huru han i Cordova antastades af en spansk
tiggare. Fransmannen, som såg, att tiggaren var
kraftig och frisk, frågade honom hvarföre han icke
försökte att lifnära sig på ett mera hederligt
sätt. "Det är pengar, jag begär, och inga råd",
svarade tiggaren vresigt och vände honom ryggen.
Landtman från trakten af Cordova. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>