Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett stycke Italien i Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att bäst hon ville pryda sina slott och bosatte sig
vid Göta elf för att gifva verklighet åt en göteborgsk
millionärsnyck. [1]
John Hall hade, strax bortom den i våra
dagar så blomstrande fabriksbyn Mölndal,
inköpt ett jordområde, hvarpå inom kort uppstod
Gunnebo. Fortifikationskaptenen Carlberg utsändes
på Halls bekostnad att i utlandet studera något
arkitektoniskt mönster, hvarefter den svenske
millionärens sommarbostad kunde uppföras, och
Frulli åtog sig att pryda denna bostad med bilder
ur det skönas verld. Den förre valde till förebild
för Gunnebo en byggnad i grannskapet af Genua, Villa
Serrano, och den sednare anlade en gipsugn och började
sina arbeten, hvilka ännu i dag väcka konstkännarens
beundran. Kongl. sekreteraren Jonas Carl Linnerhielm
(sedermera riksheraldicus) skildrar i sina, om en
mer än vanligt odlad konstnärlig smak samt fin blick
för det sköna så väl inom naturens som konstens
område vittnande, "Bref under nya resor i Sverige"
Gunnebo sådant det befanns i början af århundradet. Vi
meddela här nedan denna skildring, emedan den samma,
i synnerhet hvad Gunnebos yttre beträffar, är giltig
äfven för våra dagar.
"Man far öfver en bro, råkar åter på svår mark, och
är ändtligen vid Gunnebo ägor. Genast emottages man
der af naturens med konsten förenade fägring. En
liten byggnad, kallad Lilla Gunnebo, förbifares,
och kort derefter kommer man på en rund plan,
hvarifrån vägen går rät uppföre en sluttande
höjd, åtföljd å ena sidan af en mur med balustrad
under täta skuggor, å den andra af en häck och
parkens der bakom yfviga trän. Man framkommer då
vid ena sidan af hufvudbyggnaden, utmed flera
eller ända till fem afsättningar, som utgöra
blomster-parterrer. Ofvanföre dem står boningshuset,
fritt och ledigt, af lika täckt som ovanligt
utseende. Det framvisar en vacker façad med 6 Joniska
fristående kolonner, så ställde, att de bakom sig
lemna ett stort utrymme till peristil. I byggnaden
är, efter Arkitekternas språk, mycken mouvement. Den
äger sexton ut- och ingående hörn, och äfven flera
brytningar, jemväl på taket. Dess bredd medger de
många rum den innehåller vid dess ringa längd af
blott 36 alnar. Genom läget på starkt sluttande höjd
äger den åt nedra eller trägårdssidan tre våningar,
hvaraf den understa eller i höga stenfoten utgör
kök, skafferier och källare. Hufvud-façaden äger
blott tvenne. Vid instigande genom stora entrén
kommer man ur förenämda öppna rum eller peristil i
en rund vestlbul, som i sina fyra nicher prydes af
statyer. Derifrån i en stor och hög salong af mycket
anseende, sirad af kannelerade Joniska pilastrer och
öfver dörrarna med allegoriska bas-reliefs. Plafonden
är arbetad i haut-relief, och så med omtanka, att en
der sväfvande ängel tyckes hålla det snöre, hvarpå
ljuskronan hänger. Denna tanke är täck: upplysningen
kommer ifrån höjden: en ängel framräcker den, eller
Geniet, lyftadt på ängla-vingar. Fyra statyer,
föreställande de fyra Årstiderna, intaga salongens
hörn. Till venster om densamma är ett skönt förmak,
der bas-reliefs behagligt upptaga speglarnes ställe
mellan begge fönstren och öfver spiseln. På bordet
mellan de förra var en vacker liggande bild af
hvit marmor. Innanföre detta rum är sängkammaren,
och vidare ett par kabinett, hvilka nästan alla
prydas öfver dörrarna af vackra bas-reliefs. Till
höger inom salongen är en matsal med lika omsorg på
pelarna mellan fönstren. Så väl bas-reliefs som bilder
äro ganska vackra; lyckligt uttänkte af Arkitekten
Hr. Kapitenen vid Kongl. Fortifikationen Carlberg,
åt hvilken hela byggnaden gör utmärkt heder; och
väl exeqverade på stället af en Italienare Frulli.
– – Med mycken smak, omsorg och kostnad är allt
arrangeradt; men inga förgyllningar, intet
prål. Fägringen ligger i den goda teckningen och
välarbetningen. Stolar, bord och öfriga möbler äro
alla utvaldt vackra. Man glömmer marmorskifvornas
dyrbarhet vid åsynen af den fot som bär dem: möblernas
klädsel för den ovanliga och goda smaken i deras
former. Bildhuggeriet på dörrar, bord och stolar är
allt ovanligt och täckt: och alltsammans härrör
af Arkitektens omsorg vid den kostnad, som
utan beräkning blef använd af Ägaren, framl.
Hr. John Hall i Göteborg. Bland annat kan
anmärkas huru äfven i små omständigheter är visad
utmärkt omtanka. Dörrarne t. ex. gå ned
till golfvet utan trösklar. På det de ej
må skrapa på golfvet, äro gångjernen så inrättade,
att de vid dörrens öppnande höja den, men sänka
den åter när den stänges, så att den
då slutar jemt till. Öfra våningen är låg, med många
täcka och små rum, i hvilka sängställena till
en del äro så väl anbragta, att de, såsom
inbyggda i nicher med dörrar före, icke synas eller
misskläda. Åt trägårds-sidan [2] ses utvändigt öfver
salongens fönster en stor bas-relief af 12
alnars längd, föreställande landtmannagöromål
och nöjen. Den är gjuten af bly, en del nyss före
Danska anfallet i Bohus Län år 1788, hvarföre
ock det då färdiggjutna nedgräfdes i jorden,
för att bevaras ifrån förvandling i fiendtliga
kulor. – – Nedanföre trappan är en parterr, sedan
häckar, som utgöra lefvande kabinett:
derefter en vattenkonst, omkring hvilkens
bassin och sandplan går en häck i halfcirkel.
Der vidtager parken. – – Ur Gunnebo hufvudbyggnad
utgör utsigten åt gårdsidan, öfver parterrerna,
ett perspektif emellan bocager, slutadt med en blick
af nämda sjö och kala berg på dess andra
sida, hvilka höja sig till stark kontrast emot det
frodiga och ljufva af boskéerna. Åt trägården
åter ser man dess parterrer, vattenkonst,
häckar och öfriga anläggningar, samt slutligen
parken, bakom hvilken annan löfskog höjer sig,
och deröfver en sträcka af berg. Äfven här
röjes en vik af sjön vid sidan af parken,
lifligt brytande sin klarhet emot dess skuggor."
Efter Halls död öfvergick Gunnebo
till hans arfvingar, hvaribland var hans beryktade olycklige son,
den så kallade Skägg-Hallen, hvilken under sin
korta lyckotid ibland vistades på Gunnebo, i hvars
park ännu visas en ihålig alm, deri den egendomlige
mannen ofta om sommarnätterna brukade krypa in
för att sitta och filosofera om allehanda ting,
dock säkerligen icke om, att han, som "aldrig
kunde blifva fattig", en vintermorgon i Stockholm
skulle hittas ihjelfrusen och ihjelhungrad på en
spiselhäll i en af Ladugårdslandets uslaste kojor.
Äfven Gunnebo blef en af spillrorna vid Hallska
förmögenhetens bekanta skeppsbrott, och den
herrliga egendomen köptes af en slagtare i Göteborg
för en summa, hvilken han lärer tagit igen ensamt
genom försäljningen af takets kopparbeklädnad. Nu
började Gunnebos mångåriga förnedringstillstånd.
Allt som kunde flyttas från stället och
säljas – marmorstatyer, vaser, fontäner, balustrader,
orangerier, möbler, m. m. – realiserades. Det
enda som skonades var haut- och bas-relieferna samt
träsniderierna, hvilka lyckligtvis ej utan mycket
besvär läto bortflytta sig, några möbler samt
Frullis mästerverk, de fyra statyerna i stora
salongen: "Årstiderna", hvilka ännu stå på sina
gamla platser och hvilkas stora konstvärde i hög
grad ökas derigenom, att de äro unika.
Men äfven dessa stodo långt ifrån säkra; man
berättar, att slagtarfrun alltid då det var kalas
under hennes värdinnetid på Gunnebo med en helig
Filipstadsrysning för sina gäster visat på de
fyra statyerna och sagt: "Herrskapet får
vara go’a å ursäkta, att vi ha dessahäringa
barbenta otäckingarna qvar. Uschianamejtadå!
Men i mår’n da’ sk’a di ut på sopbacken!" Som
man ser, var dock ödet de stackars "årstiderna"
nådigt. Sedermera kom visserligen Gunnebo
i andra, bättre händer; men synnerligt mycket
gjorde de nya ägarne ej för att återgifva den
plundrade skönheten hennes förra glans.
Detta blef förbehållet den nu varande, sedan år 1869,
innehafvaren af Gunnebo, apotekaren J. G.
Cavalli, den bekante konst- och konstnärsvännen.
Med betydliga kostnader och med arkitekten V. v.
Gegerfeldt till rådgifvare, skyndade sig herr
Cavalli att restaurera byggnaden, så väl till
det yttre som till det inre, så mycket som möjligt
återkallande den gamla prägeln. Det inre af
byggnaden erbjuder nu, prydt som det är med taflor
af svenska och tyska mästare samt andra, dyrbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
