- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
7

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En karolin till sjös. Med teckningar af C. S. Hallbeck. Birger Schöldström.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt utnämde honom två år senare till kommendör
vid flottan. Karl XII gynnade honom på flera andra
sätt, skänkte åt honom ett skeppsvarf i Göteborg –
Gathenhielm hade äfven ett sådant i Onsala, med
tillhörande repslagarebana, hvilken senare en
söndag, då Gathenhielm och hans folk voro i kyrkan,
uppbrändes af den danske sjöhjelten Tordenskiold –,
lånade honom flera örlogsfartyg samt tog in, vid sitt
besök i Göteborg år 1716, hos honom i hans hus – ännu
qvarstående – i Masthugget och bodde der, hvilket sist
nämda lärer högeligen förtrutit Göteborgs borgerskap,
som väntat, att konungen skulle gästat någon af dess
främste män. Han föll dock i början af 1718 i onåd,
då han, mot konungens förbud af utförsel ur riket
af guld och silfver, sökte utsmuggla en del af sin
förmögenhet, för att i Holland eller England sätta den
i säkerhet; saken blef dock nedtystad och Gathenhielm
återfick både sin konungs nåd och det i beslag tagna
guldet och silfret.

Omkring år 1717 hade Gathenhielm blifvit så svårt
sårad, att han måste begagna krycka och ej mer kunde
personligen deltaga i ströftågen till sjös, men han
fortsatte dock att genom
sina underbefälhafvare uppsöka och kapa det ena
främmande fartyget efter det andra. Hans lif blef ej
långt: redan den 25 April 1718 dog han, troligen i
Göteborg, i en ålder af ej fyllda 29 år.

År 1711 hade han gift sig med Ingela Hammar,
skepparedotter från gården Hammarkulla i
Onsala[1].
Hennes porträtt finnes ännu i förvar på
gården Gatan[2],
och att döma af detta konterfej,
måtte fru Ingela varit ett barskt, morskt och
resolveradt fruntimmer.

illustration placeholder

Gathenhielmska sarkofagerna i Onsala kyrka.



I ett grafkor, tillbygdt Onsala kyrka, stå två i
hög grad dyrbara kistor af hvit italiensk marmor,
i hvilka, enligt inskriptionerna derå, Lars
Gathenhielm och hans hustru hvila. Dessa kistor
förvärfvade han sig genom ett sjöäfventyr, hvarom
en ännu i Onsala qvar lefvande sägen vet att tälja
följande: En dag – det lärer varit i början af hans
fribytaretid – rapporterades till herrn på Gatan,
att ett stort danskt örlogsfartyg
måst söka hamn i Kongsbacka-fjärden samt der
ankrat. Detta fartyg kom, visste man, från Italien,
der det hämtat två dyrbara marmorkistor, hvilka voro
ämnade till, att det då varande danska konungaparet
i dem skulle en gång sofva den sista sömnen. Genast
rodde Lasse i Gatan jemte ett par af hans bussar, alla
förklädda till fiskare, ut till fartyget och utbjödo
färsk fisk till salu. Sedan den danske skeppskocken
handlat det nödiga förrådet, anhöllo de föregifna
fiskrarne, att de måtte få lägga sig med sin båt i
lä om det stora fartyget, för att kunna upptända eld
och koka litet fisk åt sig sjelfva. Detta medgafs,
men Lasse passade nu på att lägga sig strax akter ut
och lyckades, obemärkt af besättningen på skeppet,
stöpa bly i rodrets gängor. Då han sedan på natten med
flera bemannade båtar angrep fartyget, lydde detta ej
rodret, och under den deraf föranledda villervallan
eröfrades fartyget med dess dyrbara last. Förgäfves
sökte danska regeringen under flera år att mot
lösen återfå kistorna; endast mot andra dylika,
ämnade åt skepparesonen och skepparedottern och med
deras förvärfvade adliga vapen på, ville Gathenhielm
utlemna dem. Till slut gick man i Danmark in härpå:
lika dyrbara kistor
beställdes och aflemnades, och då först
återfick danska konungen de eröfrade.

Hvad af detta kan vara grundadt
eller ej, är nu icke
godt att veta; nog af, i Gathenhielmska grafkoret i
Onsala stå dessa två marmorkistor, hvilkas fullkomliga
motstycken – med undantag af att å ena parets
kistor synes Gathenhielmska sköldemärket och å det
andra danska riksvapnet samt att inskriptionerna,
naturligtvis, äro olika – äro till finnandes i
Roeskilde domkyrka, der de omsluta konung Fredrik
IV:s och hans drottnings jordiska qvarlefvor.

Kistorna i Gathenhielmska grafkoret äro, som sagdt,
af hvit italiensk marmor och mycket dyrbara, ej minst
genom det konstnärliga arbete, som nedlagts på deras
så väl förfärdigande som smyckande. Att ett dylikt
arbete vid den tiden ej kunnat göras annorstädes än
i Italien, derom äro konstkännarne eniga. Så väl de
på locken liggande Kristusbilderna


[1] Hon blef sedan omgift med en öfverste Isak Browald,
men begrofs i Gathenhielmska grafkoret och i den
kista, hennes förste man förvärfvat henne.
[2] Vår tecknare har här nedan lemnat en afbildning
af gården Gatan, sådan den nu befinnes. Den venstra
delen af byggnaden är ännu i samma skick som den
var under Gathenhielms och hans faders tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:25 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free