- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
12

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur husdjurens lif.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hundens trohet har blifvit ett ordspråk. Öfver hafven,
till fjerran verldsdelar, till aflägsna öar har han
följt menniskan och öfverallt slutit sig till henne
med lydnad och hängifvenhet. Hans intelligens,
vi ville i enstaka fall säga, hans menniskoförstånd,
lär honom att i och med sin herre äfven
älska hans egendom och omgifning. Gårdens fjäderfän
promenera ostördt omkring och han skonar dem till
och med när de blifva besvärliga och göra honom
maten stridig. Huskatten ligger systerligen bredvid,
stundom på honom, men den främmande anfaller han
med allt det hat, som han af naturen bär till hennes
slägte. Hvarje främmande besökare mottages fiendtligt
af den karaktersfulle hunden. I den aristokratiske,
elegant klädde herrns hus vänjes äfven hundens sinne
vid fina kläder och fina manér och intages derför
så mycket, att hvarje person med sämre kläder eller
plumpt uppförande uppväcker hans harm och ovilja,
som gifva sig tillkänna genom morrningar, skällande
och i värsta fall genom våldsamma bett. I bondgården
blir han demokrat genom sitt umgänge med folk af
lägre stånd och
här går det kavaljeren på modet som der borta
tiggaren.

illustration placeholder

Godt kamratskap.



Hunden känner mycket noga sitt hems gränser. Hemma
har han dubbelt mod: härifrån förkunnar han högljudt
sina utmaningar; här är han stark i medvetandet af sin
pligt såsom vaktare, vårdare och försvarare. Såsom
beskyddare visar hunden en stundom rörande
sjelfuppoffring. Han värnar sin herres hus och gård, maka
och barn, boskap och husgerådssaker. Med hästen sluter
han ofta en innerlig vänskap, sådan den framställes
för våra ögon genom vidfogade täcka bild. Tecknaren
berättar derom följande:

"Min broder ägde en skimmel och en rapphönshund,
som broderligen delade sitt läger i stallet med
hvarandra. När hästen stod, låg hunden vid hans
fötter, utan att någonsin blifva trampad; när
hästen låg, sträckte hunden ut sig tvärs öfver hans
kropp. Hästen brukade ofta på skämt fatta tag med
mulen i det mjuka skinnet i hundens nacke eller rygg
och sålunda lyfta honom i höjden. Denna behandling
måtte ej förefallit hunden oangenäm, ty han undvek
den aldrig, utan
gaf sjelf anledning dertill. Det var ett
kamratskap, som grumlades af hvarken nycker eller
häftighet. Skilsmessa mellan vännerna förorsakade
alltid förstämning och sorg både hos häst och
hund. Återseendet förvandlade ögonblickligen båda
till godlynta, muntra väsen. Städse såg man den
vackre, högvuxne och långsträckte Caro bredvid den
snabbfotade skimmeln, som under den tid då han ej
begagnades fick fritt ströfva omkring och beta i
skogen. Vid det vanliga ropet kommo de oskiljaktiga
kamraterna i starkt galopp springande bredvid eller
efter hvarandra."

Djurets dagliga umgänge med sina likar under
menniskans tukt och ledning förmår till en del att
mildra och tillbakatränga den eljest så okufligt
herrskande naturdriften. Om staren och domherren
dela föda med katten ur samma fat, såsom verkligen
förekommit, eller om kråkan hjelper hunden att
utrota små parasit-insekter och mellan dem uppstår
ett vänskapsförhållande, i hvilket en skilsmessa
kan hafva till följd djup sorg, försakande af föda,
stundom till och med
döden, så finnas väl klara bevis för
ögonen, att djuret är mottagligt för finare
känslor och rörelser

Om hundar och kattor har man verkligen rörande
exempel på tillgifvenhet för deras herrskap och
hemmet. Ett engelskt fruntimmer hade en katt, som
lik en sjukvårderska uppehöll sig hos sin matmor när
denna en gång föll i en nervfeber. "Det var verkligen
underbart", berättar damen, "att iakttaga huru hastigt
kattan lärde sig att urskilja timmarne då jag borde
intaga föda eller medikamenter, och under natten,
då min sjukvakterska stundom föll i sömn, väckte hon
denna regelbundet på bestämd tid derigenom att hon
sakta bet henne i näsan. I det rum, hvari jag låg,
stod intet slagur och likväl visste hon noga hvad
tiden led." Man har jemväl hos kattorna iakttagit ett
ortsinne, som af intet låter sig villas. Redan den
omständigheten måste sätta oss i förvåning, att en
i tillknuten säck transporterad katt icke tvekar om
hvilken väg hon bör välja för att komma hem. Hvilka
fordringar ställer icke menniskan på de i hennes
tjenst stående djuren,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free