Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur husdjurens lif. - Blott en ruin. Svante.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och huru omsorgsfullt söka dessa ej ändå att fullgöra
befallningarne! Det är utan tvifvel menniskans andliga natur, som
utöfvar denna kraft på djuret och förmår det att kufva sina
vilda naturdrifter. Hemma och under menniskans inflytande
blir djuret klokare, mångsidigare och rycker närmare det
trappsteg, som menniskan intager i skapelsens verld.
Blott en ruin.
I sjelfva hjertat af det område, som utgör den mest
aristokratiska delen af Danmarks hufvudstad, höjer sig
omkring en af tvenne breda gator – Amaliegatan och
Fredriksgatan – i rät vinkel öfverkorsad vidsträckt
plats – Fredriksplatsen – fyra hvarandra alldeles
lika palats, smyckade med kolonner i jonisk stil. Från
den sålunda bildade åttkantiga borggårdens midt reser
sig på en hög fotställning en kolossal ryttarestaty
i brons. Det är en bild af den praktlystne och
konstälskande Fredrik V, på hvars
"befallning" fyra af landets förnämsta magnater, hvar
för sig, uppförde ett af de nämda palatsen, hvilka
sedan efter hand förvandlats till statens egendom och
bära det gemensamma namnet Amalienborg. Den furstliga
bronsskepnaden är vänd i riktning af Fredriksgatans
korta perspektiv, som slutande vid en annan, med
Amaliegatan jemnlöpande gata – Bred- eller Norgesgatan
– här upprullar ett i förhållande till omgifningarne
egendomligt parti, hvilket ock genast fängslar blicken
och snart med oemotståndlig makt drager den dröjande
och undrande främlingens steg till sig.
Ryttarestodens bronsögon skåda också ditåt. Se
hvilken hänförande syn som hägrar för den i metallen
förevigades blickar!
Der ståndar ett tempel i underbar prakt, ett
diadem, en krona likt, öfver det stoden omgifvande
Amalienborgs eleganta arkitektoniska former. Se
templets rika korintiska stil med de oräkneliga
kapitelernas behagfullt skiftande bladverk! Se
peristilens smäckra, bländande pelarrad och se den
mäktiga, kolonnomkransade dômen med öfverst på
kupolen ett gyllene kors afteckna sig mot himlens
blå! Betrakta så inom templets hvalf som ock utom
dess murar den oöfverskådliga mängden af Bibelns
heroer – apostlar, profeter, martyrer, frammanade
af konstnärens mejsel: det hela ett väldigt poem,
ett storartadt religiöst epos i marmor.
Men hägringen är försvunnen och blott en ringa del
af konung Fredriks herrliga dröm vardt verklighet. Af
Fredrikskyrkan framstod aldrig mera än ett fragment –
"en stympad
arkitektonisk torso" – och af detta skåda vi nu endast
en ruin, men för visso den praktfullaste i Norden. Och
i Fredriks tempelbyggnad se vi ett verkligt motstycke
till hans svärsons, vår egen Tredje Gustafs tillämnade
Haga-palats. Ett tempel och ett palats, hvilka båda
i sitt ofulländade skick likväl klarligen vittna om
sina upphofsmäns djerfva tankar och som äfven städse
skola för betraktarens blickar framkalla lifliga och
skiftande föreställningar af oförvansklig skönhet.
Men vi vilja anföra några närmare detaljer om den
märkliga tempelruinen, hvilken nu mera allmännast
benämnes "Marmorkyrkan".
 |
"Marmorkyrkan" i Köpenhamn. (Teckning af C. S. Hallbeck.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
