- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
18

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska porträttgrupper. Publicister. Första serien. -d-

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bladen intogo till det ena eller andra partiet.
Ehuru svårt det under sådana omständigheter
var att ur tidningarna lära känna sakernas sanna
tillstånd, inverkade de dock betydligt på folkets
politiska utbildning och vande det samma att tänka
öfver allmänna frågor.

Man har kallat Olof Dalin den svenska publicitetens
fader. Hans Svenska Argus, som utkom i början
af 1730-talet, gisslade visserligen med satirisk
skärpa sin tids oseder och lyten, dock blott
i yttersta allmänlighet. På samma sätt var det
med den af Kellgren i förening med kommerserådet
Lenngren 1778 grundade Stockholms-Posten, hvilken
emellertid inledde den offentliga diskussionen i
vårt land genom de qvicka och bitande recensioner
öfver teatern och litteraturen, som gjort nämda
tidning så berömd. Dagligt Allehanda fanns redan
före Kellgrens tid, liksom vi på 90-talet hade
ett Aftonblad; men ingendera af dessa tidningar
åtnjöt något anseende. I början af innevarande sekel
uppstodo en mängd nya tidningar, af hvilka dock
ingen förmådde skapa sig en varaktig tillvaro. År
1809 började kanslirådet P. A. Wallmark utgifvandet
af Journal för litteraturen och teatern, emot hvilken
den yngre litteratörgenerationens språkrör Polyfem
och Phosphorus med förbittradt mod vände sig i den
estetiska polemik, som under några år rasade mellan
nya och gamla skolan. Ännu förmärktes icke inom den
svenska pressen synnerlig fallenhet för någon politisk
diskussion eller sådana symptomer till publicistiska
utsväfningar, att det år 1812 på regeringens förslag
af riksdagen fattade beslut om indragningsmaktens
införande kunde rättfärdigas.

Det var först inpå 1820-talet som första
tillstymmelsen till en svensk oppositionspress
visade sig. Dess upphofsman var en af de
fredligaste och godsintaste menniskor i verlden,
Fredrik Cederborgh, "Uno von Trasenbergs" och
"Ottar Trallings" gladlynte författare. Namnet
på den Cederborghska tidningen var Anmärkaren, och
Georg Scheutz började sin publicistiska bana såsom
medarbetare i den samma. I följd af utgifvarens
olust för företaget upphörde Anmärkaren efter ett
par års förlopp. Han efterföljdes af Argus, hvilken
först utgafs af Scheutz och Johan Johansson gemensamt
och sedermera af den sednare ensam. Denna tidning,
som lade den egentliga grunden till en sjelfständig
politisk tidningspress här i landet, sköttes under
några år med både sakkunskap och talang. Bredvid Argus
deltog den af bröderna Theorell utgifna, äfvenledes
i frisinnad anda redigerade Kuriren i den offentliga
diskussionen, och när Argus kom på villovägar och
herrarna Theorell lade bort kurirpiskan, uppträdde
öfverstelöjtnant Gustaf Hierta i den af honom 1830
uppsatta tidningen Medborgaren såsom en liflig och
varmhjertad målsman för de liberala idéerna. Den
plan, efter hvilken Medborgaren var uppställd,
antogs såsom mönster för det af Lars Johan Hierta
vid slutet af nämda år uppsatta Aftonbladet. Denna
tidnings historia, som i viss mening kan sägas vara
hela den nyare svenska publicitetens, har, i anledning
af tidningens frejdade grundläggares bortgång ur
tiden, så nyligen blifvit uppfriskad i den svenska
allmänhetens hågkomst, att vi för tillfället icke
behöfva erinra om skiftena i den samma. Det var efter
att hafva genomläst första numret af Aftonbladet som
den gamle erfarne publicisten Johan Petter Theorell
profetiskt yttrade: "Den här bytingen kommer att äta
opp oss allesamman".

Det tillkommer icke oss att afgöra hvilka af
deltagarne i den stora publicistiska konserten för
närvarande sjunga första stämman, hvilka bland våra
tidningar för ögonblicket äro de främsta eller de
yttersta; vi tro så gerna – och det är det vigtigaste
– att ingen af dem står tillbaka för den andra i
hängifvenhet för pressens gemensamma stora sak,
och att, hvilka stridiga åsigter och meningar,
som för öfrigt må åtskilja dem, de dock alla äga en
föreningspunkt i det allvarliga bemödandet att hvar
i sin stad värdigt utföra sitt sjelfvalda uppdrag
såsom tolkar af ett ädelt och fritt folks tankar och
känslor.

*



Bland Svenska porträttgrupper af utmärkta samtida
meddela vi här, såsom första serien af gruppen
publicister, afbildningar af: Lars Johan Hierta
[1],
Georg Scheutz, Carl Fredrik Ridderstad, August
Sohlman, Sven Adolf Hedlund, Fredrik Wilhelm Dalman
och Carl Fredrik Bergstedt.

Lars Johan Hierta föddes i Upsala den 23 Januari
1801, således nära årsbarn med seklet. Som en af
detta sekels främste målsmän i vårt land har Hierta
ock stått: allt sedan han – dertill manad såväl
af sitt verksamhetsbegär som sin öppna blick för
tidsförhållandena – grundlade Aftonbladet ända
till sin den 20 sistl. November inträffade död
har han ihärdigt och modigt kämpat för allt hvad
han ansåg bäst vara för vår politiska, sociala och
ekonomiska utveckling. Jemte sin enskilta industriela
och merkantila verksamhet voro religionsfrihet,
folkundervisning, utvidgade politiska rättigheter
samt sparsamhet så väl från statens som den
enskilte medborgarens sida de syften, för hvilkas
förverkligande han hufvudsakligast egnade sitt
långa, arbetsamma lif.

Georg Scheutz är född i Jönköping den 23 September
1785, således fyra år före den stora franska
revolutionens utbrott. Efter i Lund aflagd juridisk
examen och i Upsala bergsexamen samt tjenstgöring
i ett par embetsverk, blef han, 1818, boktryckare
i Stockholm samt har allt sedan egnat sig dels åt
litterära sysselsättningar, dels åt vetenskapliga
uppfinningar, af hvilka sednare särskilt hans
räknemaskin förvärfvat honom verldsrykte. Efter att,
som ofvan nämts, varit medarbetare i Anmärkaren, blef
Scheutz, i förening med Johan Johansson, grundläggare
af tidningen Argus. Oaktadt sin höga ålder
är Scheutz ännu vid fulla själskrafter, och
några på senaste tiden utkomna förträffliga
öfversättningar från engelskan hafva verkstälts
af honom. Han är riddare af Nordstjerne-orden,
Wasa-orden och ryska S:t Annæ-orden samt ledamot af
Wetenskapsakademien.

Carl Fredrik Ridderstad är född den 18 Oktober 1807
i Frötuna socken i Upland. Efter att i sin ungdom
egnat sig åt krigarens yrke – han tog afsked
ur krigstjensten såsom löjtnant vid Helsinge
regimente – har han egnat sig åt litteraturen
samt under en lång följd af år utgifvit och redigerat
den i Linköping utkommande, högt aktade tidningen
Östgöta-Correspondenten. Han är äfven känd såsom en
af våra främsta skalder och bästa romanförfattare
samt har tagit verksam del i förhandlingarne vid
flera riksdagar.

August Sohlman är född i Svennevad
i Nerike den 24 Maj 1824. Redan som student deltog han i
redigerandet af en tidning, Studentbladet,
och efter aflagd filosofie-kandidat-examen har
han uteslutande egnat sig åt journalistens
kall. Efter att hafva utgifvit Nordisk Tidskrift
samt stått i spetsen för tidningen Bore, blef
han 1857 hufvudrcdaktör för Aftonbladet och
har såsom sådan – med undantag af några
få månader under åren 1869–70 – allt sedan
qvarstått. För mycket har han i denna sin
sednare egenskap verkat: för allmän folkbeväpning,
religionsfrihet, representationsförändringen m. m.,
men dock mest för förverkligandet af den
nordiska enhetstanken; för denna tanke har han,
såsom frivillig under danska kriget 1848–49, vågat
lif och blod, den samma har allt sedan varit främsta
föremålet för hans dagars id och hans nätters vaka.
Sina åsigter med hänsyn härtill har han sjelf
karakteriserat i följande ord, dem vi sett
skrifna under ett porträtt af honom: "Trenne
stridsmän rygg mot rygg bilda en grupp, som
tillsammans utgör en långt större motståndskraft mot
öfvermakten, än summan af deras kampduglighet
som isolerade. Vinna vi icke seger, så går det
oss förenade dock i alla händelser bättre, än om vi
gå hvar sin väg."

Sven Adolf Hedlund är född den 24 Febr. 1821 på
Eldgarn, en af Mälarens öar. Blef student 1839 i
Upsala med de högsta betygen. Efter flitiga studier,
i synnerhet i grekiskan, isländskan och sanskrit,
blef han 1845 fil. kandidat. Ingick 1847 i flera af
embetsverken i hufvudstaden. Hans första offentliga
uppträdande var då han nämda år i Reformsällskapet
framkom med ett tal, hvari han höjde fjerde ståndets



[1] I dessa porträttgrupper skola endast intagas
afbildningar af ännu lefvande personer. Att det oaktadt
Hiertas porträtt här återfinnes, grundar sig derpå, att
vår gravyr fullbordades redan före Hiertas bortgång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free