- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
39

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXX. Haquin Spegel. Axel Krook. - Robinsons ö.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

poeten nästan så högt som sjelfve den mäktige
kejsaren." Han kände, som man finner, att poesien var
något mera än en katekiserande guvernant – anmärker
Hammarsköld riktigt. Hans följande hymn till Gud är
erkänd som en ädelsten i Sveriges vitterhet.

Utom det att Spegel hade goda estetiska studier,
var han äfven på andra områden en lärd man. Hans
"Glossarium Sviogothicum", der han "med stor
möda gaf språket ett samlingsställe", var en värdig
förelöpare till Ihres sekularverk. Hans svenska
kyrkohistoria var för sin tid af förtjenst. Som
predikant var han den förste som sökte att utbyta den
gamla skolastiska spetsfundigheten mot ett varmare
föredrag, hvilket ofta utmärkte sig för poetiska
skönheter. "Hans passionsandakt är en glödande kärlek,
ett blödande hjerta. Men detta hjerta är ej derföre
vemodigt. Det är likt lärjungens, som Jesus älskade
och som stod upprätt vid sjelfva korset." Med sin
"Catechismus" var Spegel ej lycklig: den förkastades,
och hälften användes till förladdning åt gardet,
hälften dränktes i Norrström.

Förflyttad som biskop till Linköpings stift år
1692, blef Spegel teologie doktor primus 1693, och
utnämdes af Carl XII i Bender till erkebiskop 1711,
i hvilken egenskap han var presteståndets talman vid
riksdagarne 1711 och 1714. Han förebråddes här för
att vara för konungsk, men det var sjelfva svenska
folket på den tiden. I Biografiskt Lexikon omtalas,
att då Svedberg föreslog, att man för fäderneslandets
nöds skull hellre skulle tillgripa kyrksilfret, än att
fienden skulle komma och taga det, invände Gezelius:
"Kyrkornas silfver äro res sacræ (heliga ting). Man må icke röra det
som ad pios usus (till fromma bruk) kommit är". Men
Spegel anmärkte: "Det är pius usus servare patriam"
(det är fromt bruk att tjena fäderneslandet). Biskop
Bilberg ville, att man ej skulle hålla protokoll vid
dessa diskurser; men Spegel svarade, "att han intet
annat ville tala, än det han kunde sätta sitt namn
under". Det klander, för hvilket Spegel var utsatt
af sina ståndsbröder, angrep emellertid den gamle
talmannens helsa så, att han insjuknade i Stockholm
den 10 Februari 1718, men blef så mycket bättre, att
han kunde föras till Upsala, hvarest han palmsöndagen
bevistade gudstjensten i domkyrkan. Men från den
dagen voro, säger Westén i "Hofclereciets Historia",
alla hans tal en beredelse till döden. Kort förr än
han lades på dödssängen utarbetade han en "vacker
och sinnrik dödsbetraktelse". Han afled den 17
April sistnämda år och ligger begrafven i Linköpings
domkyrka, der han hade beredt det sista hvilorummet
åt sig och sin familj.

Han gifte sig år 1683 med Anna Schultin, med hvilken
han hade trenne barn, den ena dottern förmäld med
riksrådet grefve Joachim von Düben, som förmenas vara
författare till ett par af de psalmer, under hvilka
står Spegels namn. Hans enka blef adlad år 1719.

Vi kunna ej till denna långt ifrån uttömmande
lefnadsteckning foga vackrare ord, än dem en student
uttalade vid Spegels nyöppnade graf: "Guds verk har
han verkat, Guds hvila skall han njuta. På jorden
går hans minne, som solbilden går i sjön, men hans
ande sväfvar der uppe, som solen hvälfver sig ofvan
alla månar och planeter."

Axel Krook.

Robinsons ö.

Långt ute i Stilla Oceanen, dit sällan någon seglare
styr sin spårlösa väg, ligger en liten bergig
ö, som efter sin upptäckare erhållit namnet Juan
Fernandez. Sitt rykte har den fått såsom skådeplatsen
för en verldskunnig skildring: Defoe’s berättelse
om Robinson Crusoe och hans vistelse på en obebodd
ö. Hjelten, hvars enformiga lif erhåller ett så
sällsamt behag af författarens talangfulla penna,
var en skotsk matros vid namn Alexander Selkirk, som
i anledning af en tvist med sin kapten blef utsatt
på den obebodda ön och vistades der från September
år 1704 till Februari 1709, då han påträffades af en
seglare, som återförde honom till England.

Denne Selkirk beskrifvas af samtida vittnen såsom en
person af temmeligen rå natur och ringa själslyftning;
huru dermed än förhållit sig är dock för oss af
en underordnad betydelse, ty "Robinson Crusoe"
har icke blifvit ryktbar såsom Alexander Selkirks
lefvernesbeskrifning, utan såsom ett sjelfständigt
snilleverk af djup poetisk kraft. Också har detta,
liksom andra snillealster af högre ordning, funnit
talrika efterapare, och redan står Defoes Robinson
ouppnådd af de hundratals andra robinsöner och
robinsonader som sett dagen på alla möjliga språk.

Det är tecknet på det verkligen mästerliga i Defoes
författarskap, att han väcker hos sin läsare en
onämnbar längtan att skåda de ställen der han låter
honom ströfva omkring. Det har blott lyckats en
författare till jemte Defoe att gifva så att säga
fast mark åt sina scenerier – Bernardin de Saint
Pierre, hvars Paul och Virginie skall lefva med
namnet Ile de France. Och liksom man på den fjerran
ön sökt efter den graf, hvari de älskande funnit sitt
gemensamma hvilorum, likaså har man på Juan Fernandez
vallfärdat till den håla, hvari Robinson tillbragt
sitt ensittarelif. Mången resenär, med intrycket
bevaradt af sin barndoms hänförelse vid skildringen
af enslingens öden, har trott sig kunna upplifva
intrycket genom att se de ställen der Robinson lefvat.
Huruvida verkligheten motsvarat denna förväntan är
föga troligt. Men här finnes dock någon verklighet
som ligger till grund för dikten. Ännu kan man skåda
den håla, hvari Selkirk bodde, huru föga den än torde
motsvara de föreställningar man gör sig derom efter
Defoes hänförande skildring.

Den största af hålorna, ty egentligen äro de två,
ligger i en liten trång dal vid en vik som kallas
"English bay" och befinner sig på öns vestra sida. Den
är i form af en ugn, ungefär tolf fot hög, femton
fot djup och tjugu fot bred vid ingången. Väggarne
äro betäckta af inskriptioner ristade af tidigare
besökare. På höjden ej långt derifrån finnes ett
klippblock med en koppartafla, hvarpå läses följande
inskrift:

"Till minne af matrosen Alexander Selkirk från
Largo i skotska grefskapet Fife, hvilken i
fullkomlig ensamhet tillbragt fyra år på denna ö.
Han blef landsatt från "Cinque Ports", en galer
af 96 tons med 60 kanoner, år 1704 och blef
bortförd af corsaren "Duc" i Februari månad
1709. Han blef befordrad till marinofficer och
dog i konungens tjenst 1728 i sitt 47 ålders år."

Den resande som medfört teckningen af ön beledsagar
skildringen af hålan med följande ord, som vi taga
oss friheten återgifva:

"Omgifningen var underskön. Gräs, örter, brokiga
blommor och täta buskar växte öfverallt. En liten
porlande bäck kom från en skogsklyfta och rann
längs genom dalen. Framför oss låg det blå hafvet,
men bakom drogo sig bergen tillsamman och de branta
klippväggarne med deras gröna smycken gåfvo det
hela prägeln af en förtjusande enslighet. Oceanens
brus, som endast doft och förvirradt trängde fram
till oss, blandade sig med bäckens sorl, eljest var
intet som störde tystnaden. Tigande stodo de forngrå
klipporna; ej ett eko återkastades derifrån, ej en
fågels skri hördes. Och här, på denna ensliga plats
hade en stackars öfvergifven månader och år igenom
längtat efter det kära ljudet af en menniskoröst,
här kanske hade han förtviflad sjunkit tillsamman
då ett skepp i fjerran synts nalkas med räddning,
men detta hopp åter sveks! Stället var väl egnadt att
tilltala fantasien och att stämma äfven sjömän till
allvar; vi kände oss sällsamt beklämda och begåfvo
oss under tystnad tillbaka till vår båt."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free