- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
49

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Chateaubriands Atala. Af Emil von Qvanten. II-IV. - "Månstorps Gaflar". H. A. W. L-n.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag trodde att det var den sista kärlekens himmelska
jungfru, denna blida ande, som sändes till den fångne
krigaren, för att förljufva hans dödstimme, och jag
sade till henne med en röst som darrade af rörelse,
hvilket dock ingalunda härledde sig af fruktan för
döden:

Unga jungfru, du är skapad för ett hjertas första,
icke för dess sista kärlek. Huru kunna lifvet och
döden blandas samman? Du skulle allt för mycket
komma mig att sakna dagens ljus. Må en annan blifva
lyckligare än jag. Må lianen och eken förenas i en
lång omfamning.

Det sköna väsendet vid min sida tog då till ordet
och sade:

Jag är icke, såsom du tyckes tro, den sista kärlekens
himmelska jungfru. Är du kristen?

Jag svarade att jag ännu icke förrådt min wigwams
andar.

Vid dessa ord gjorde flickan en ofrivillig
rörelse. Hon sade:

Jag beklagar att du är en arm afgudadyrkare. Min moder
uppfostrade mig till kristen. Mitt namn är Atala. Jag
är dotter af Simaghan med gyllne armringarne, denna
trupps anförare. Vi begifva oss till Apalaka, och
der skäll du brännas.

När Atala yttrat dessa ord, reste hon sig och
försvann.

*



IV.

Här måste den gamle afbryta sig. Minnenas mäktiga
här stormade genom hans själ. Tårar frambröto ur hans
slocknade ögon och öfversköljde hans vissnade kinder.

O, min son, återtog han efter en stund, du ser huru
föga den visdom, för hvilken Chaktas berömmes, förmår
att värna honom mot sorgen. Du finner att gråta kunna
menniskorna äfven när de icke längre kunna se.

Han fortfor:

Flere dagar förflöto under oafbruten vandring. Men
hvarje qväll förde till mig Simaghans dotter. Hon
talade några ord med den stackars fången, hvarefter
hon alltid försvann lika
plötsligt som då hon hade uppenbarat sig första
gången. Sömnen flydde mina ögon, jag såg ännu
i inbillningen Atala vid min sida; och när jag
sedan inslumrade af mattighet, drömde jag om
henne. Endast Atala herrskade i mitt hjerta.

En dag, mot qvällningen, nådde truppen sin vandrings
mål. Det var Apalakas gräsiga ängd, omgifven af
himmelsstormande klippor, hvilka bära på sina armar
och hjessor skogar af kokospalmer, magnolier, citronträd
och dunkelgröna ekar. Jag blef förd något afsides
från muskogulernes läger och fastbands vid foten af
ett träd, en liqvidambar, som kantade, jemte skaror
af välluktande syskon, en af dessa krokodildammar,
för hvilka Florida är beryktadt. Såsom väktare



illustration placeholder

Borgruinen "Månstorps Gaflar" i Skåne.



(Teckning af C. S. Hallbeck.)

(Tillhör artikeln "Månstorps Gaflar", sid. 50.)



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free