Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Chateaubriands Atala. Af Emil von Qvanten. II-IV. - "Månstorps Gaflar". H. A. W. L-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag trodde att det var den sista kärlekens himmelska
jungfru, denna blida ande, som sändes till den fångne
krigaren, för att förljufva hans dödstimme, och jag
sade till henne med en röst som darrade af rörelse,
hvilket dock ingalunda härledde sig af fruktan för
döden:
Unga jungfru, du är skapad för ett hjertas första,
icke för dess sista kärlek. Huru kunna lifvet och
döden blandas samman? Du skulle allt för mycket
komma mig att sakna dagens ljus. Må en annan blifva
lyckligare än jag. Må lianen och eken förenas i en
lång omfamning.
Det sköna väsendet vid min sida tog då till ordet
och sade:
Jag är icke, såsom du tyckes tro, den sista kärlekens
himmelska jungfru. Är du kristen?
Jag svarade att jag ännu icke förrådt min wigwams
andar.
Vid dessa ord gjorde flickan en ofrivillig
rörelse. Hon sade:
Jag beklagar att du är en arm afgudadyrkare. Min moder
uppfostrade mig till kristen. Mitt namn är Atala. Jag
är dotter af Simaghan med gyllne armringarne, denna
trupps anförare. Vi begifva oss till Apalaka, och
der skäll du brännas.
När Atala yttrat dessa ord, reste hon sig och
försvann.
 |
Borgruinen "Månstorps Gaflar" i Skåne. (Teckning af C. S. Hallbeck.) (Tillhör artikeln "Månstorps Gaflar", sid. 50.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
