- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
51

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Månstorps Gaflar". H. A. W. L-n. - Svenska porträttgrupper. Vittra författare. Första serien. C. S-e.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skogbeklädda åsar och insjöar gömma sig under
löfträdens kronor, må göra en färd till Helgaåns,
Immelns eller Ringsjöns stränder, till Skäralid med
sin romantiska bergformation, till Heckeberga eller
något annat af dessa många natursköna ställen, på
hvilka Skåne är så rikt, och vi äro förvissade att
han ej skall jäfva vårt omdöme.

Att ett af naturen så rikt lottadt, genom sitt
läge och sitt jemförelsevis milda klimat så
gynnadt land som Skåne haft en tidig kultur, är
helt naturligt. Fordom har det, troligen i förening
med Halland och Blekinge, bildat ett sjelfständigt
konungadöme; men dess första öden äro höljda i
mörker, och konunganamnen Hake och Sölve träda oss
till mötes endast i sagans dunkel. Med något anspråk
på historisk visshet nämnas först såsom konungar
öfver Skåne Gudröd, Harald, Sigurd Ring och Orm.

Men öfverallt der menniskan uppträdt och nedslagit
sina bopålar hafva splitet och striden troget gått
vid hennes sida. Knappast har hackan röjt plats för
den första syllen, innan svärdet måst tillgripas för
att försvara den. Så långt historien minnes har Skåne
varit en tummelplats för de vildaste strider, och allt
från kristendomens införande till reformationen var
det ett rof för inhemska oroligheter. Flera af den
tidens biskopar, exempelvis Ascer, Eskil och Absalon,
voro utmärkta härförare och lågo i ständiga fejder. Af
dessa lärer biskop Eskil, som aldrig underlät att
blanda sig i tidens oroligheter, varit den förste, som
i Skåne uppförde fasta borgar på sina gods. Föredömet
vann efterföljd, och med tiden uppgick antalet af
sådana till öfver hundra. Men många af dessa hafva
blifvit så i grund förstörda, att nu mera ej ens
deras lägen låta med säkerhet bestämma sig, och
många hafva efter reformationen blifvit så helt och
hållet ombyggda, att spåren efter den ursprungliga
anläggningen gått helt och hållet förlorade. För
hvarje vän af våra fosterländska fornminnen bör det
derföre vara desto angelägnare, att hvad som finnes
qvar bevaras, aftecknas och beskrifves. För att i
vår mån dertill bidraga, meddela vi här, till att
börja med, bilden af en gammal götisk slottsruin
från södra Skåne, sådan den ännu finnes qvar och af
Familj-Journalens tecknare under en resa förliden
sommar blifvit afbildad.

På skånska slättbygden, ungefär en och en half mil
söder om Malmö, ligger i Östra Grefvie församling
kungsgården Månstorp, nu mera boställe för öfversten
vid södra skånska infanteriregementet. Den omgifvande
nejden är rik på minnesmärken från försvunna tider. Så
t. ex. fanns ej långt härifrån vid en vacker insjö,
i en omgifning af herrliga bokskogar och bördiga
fält, redan 1231 det åt Jungfru Maria helgade
Börringekloster, af hvars medeltidsbyggnader nu mera
dock knappast några lemningar äro qvar. Vid samma
sjö var äfven Lindholms slott beläget, hvilket,
enligt Brunius, 1339 bestod af ett stentorn med
träförskansningar, plankverk och grafvar. Här vistades
sednare drottning Margareta, som berättas hafva med
egen hand sått de bok- och ekollon, ur hvilka den
omgifvande skogen uppspirat, och här inspärrade hon i
sjuårig fångenskap den af henne 1383 tillfångatagne
konung Albrekt och hans son. Men af det en gång
ståtliga slottet synes nu endast en låg jordkulle,
en oansenlig grafhög öfver den fordna herrligheten.

Helt nära det nyssnämda, i modern stil uppförda
Månstorp reser sig en borgruin, som synes vida
omkring öfver den
omgifvande slätten. Den kallas af allmogen i orten
»Månstorps Gaflar», och en blick på afbildningen är
tillräcklig att öfvertyga läsaren om det betecknande
i namnet. Af en fordom ansenlig byggnad qvarstå
nämligen tvenne tornhöga gafvelväggar endast
sammanbundna genom lägre och till en del nedrasade
sidomurar. Om fastheten af de använda byggnadsämnena
och murningssättet kan man bilda sig ett begrepp deraf
att stora stenblock, som skjuta ut från väggarne,
fasthållas i sitt läge endast af cementet och synas
liksom sväfvande i luften. Här och der i murarnes
remnor gro gräs- och slingerväxter, och rundt omkring
platsen finnas tydliga spår efter vallar och grafvar.

Om de historiska minnen, som äro fästade vid denna
ruin, hafva vi få, ja nästan inga underrättelser. Den
omtalas visserligen i Linnés skånska resa äfvensom i
Gillbergs och Sjöborgs beskrifningar öfver Malmöhus
län såsom märkvärdig för sin ålder; men något
mera tyckas dessa författare ej hafva kännt om
den samma. Den ende, hos hvilken vi funnit några
sparsamma underrättelser om den, är S. Lagerbring,
i en akademisk afhandling från 1754 öfver Oxie härad
(De territorio Oxie). Enligt honom skulle uti en
i Malmö stads arkiv befintlig jordebok af år 1661
funnits följande anteckning: »Här är Mougenstrups
Eijendom, ager, engh, skough, march, fiskevand med
diurfängen, satt och taxeradt udi Södskende skifte
för 163 tunnor hårdt korn». Vidare skulle i 1681
års Tionde Documentsbok följande ha varit anfördt:
»Monstorp har varit en gammal herregård, nu Cronans
emot Borneholms vederlag; ingen kan minnas när den
är bygd ej heller om några bondegårdar skall vara
ödelagt för gårdsens åkerbruk eller dess gräsgång.»

Lagerbring tillägger, att slottet varit väl befästadt,
omgifvet af en graf med dubbla vallar och genom sin
ansenlighet och prakt vittnat om anläggarens stora
rikedomar; samt att, enligt en sägen, å det samma
skulle hafva funnits en så lydande inskription:
»Denne gaard är bygd for rede söll og penge og ej
for possemad.»

Såsom ägare till Månstorp nämner Lagerbring danska
slägten Bille på grund af en marmorhäll i Ingelstads
kyrka, på hvilken finnes inristadt: »Her under ligger
begrafven Erlige och Velbyrdige mand Hendrik Bilde
till Mougenstorp. Anno 1592.»

Detta är i korthet allt hvad vi ur historiska
källor hafva att anföra om den urgamla borg, hvars
anläggningstid ingen har sig bekant. Att den ännu
under snapphaneoroligheterna spelade en roll framgår
af åtskilliga bland folket i trakten gängse sägner;
och är det ganska antagligt att den samma vid denna
tid till en del förstördes och sedan lemnades
åt förfall. Vid de många i öfrigt qvarlefvande
traditioner om ruinen är så mycket mindre skäl att
fästa sig, som dessa äro gemensamma för nästan alla
dylika fornlemningar. Drakar rufva på skatter i de
djupa källarhvalfven, och underjordiska gångar, dem
ingen vågat fullfölja, föra till milslångt aflägsna
ställen o. s. v.

Det vissa är emellertid, att vi stå framför ett
vördnadsvärdt minnesmärke från en grå forntid. Och ju
mindre ljus historien sprider öfver de föremål från
forntiden, som komma i vår väg, desto mera känna vi
oss benägna att se dem i en mystisk halfdager. Det
är väl också derföre som vår tecknare framställt för
oss i belysningen af en mild sommarmånes strålar
bilden af »Månstorps Gaflar».

H. A. W. L-n.

Svenska porträttgrupper.

Vittra författare.

Första serien.

Det svenska folket är ett lyckligt folk. En gång har det
varit ett stort, då segergudinnan förde dess rykte
långt bortom underkufvade länder. Så förgätas fordna
tiders stordåd, att vi nu icke lära behöfva resa
särdeles långt utom våra egna gränser för att träffa
främlingar, för hvilka det svenska namnet hardt när
är okändt. Har svenska folket
förlorat derpå? Om ett folks lycka bestode deruti,
att segrens blodiga lager, vunnen ifrån förkrossade
fiender, prydde dess hjessa, eller att främmande
länder, som bevittnat huru dess makt vuxit genom
våldets samvetslösa raseri eller politikens listiga
ränker, med skräck och häpnad nämde dess namn, då
skulle för visso Sveriges folk stå långt tillbaka i
skuggan af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free