- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
55

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska porträttgrupper. Vittra författare. Första serien. C. S-e. - Skall det vara en pris? E-g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hvilken härlig lott att med några friska toner
kunna öfverrösta lifvets skärande missljud! Det
vandrar der ute på våra bygder ett slägte, som har sin
egen stora betydelse för folkets glädje. Hvarhelst
byspelmannen visar sig, der blifver genast fröjd
och lust; stora och små, gamla och unga samla sig
omkring honom, och åt hvar och en har han en ton,
som sprider glädje till hjertat. I hopp om att ej
missförstås, ville vi väl kalla Elias Sehlstedt
[1] en
sådan byspelman i stort, som går kring land och rike
och sjunger och spelar. Det är också ett triumftåg,
der hyllningen minsann icke uteblifver. Sjelf går
han der helt sorglös och tänker visor; i sin sång
har han den mest trofasta vän i verlden, och andra
vänner komma honom öfverallt till mötes. En gång när
den gamle välbekante byspelmannens toner tystnat, och
folket förgäfves väntar på att han skall återkomma,
då blifver glädjen förstämd, och hvad han uträttat
der i byn, det framgår tydligt ur den gråtögda frågan:
»hvem skall nu ställa till en roliger dans?»

*



I sagans verld ligger en ö,

"... der allt, hvad jorden sig som skönt har tänkt,
Herrska får, af tiden evigt oförkränkt."

Äfven poesien har sin lycksalighets ö, som det väl
ej förunnas jordens barn i allmänhet att nalkas, men
skalden är den Zephyr, som på starka vingar sväfvar
med oss öfver dess paradisiska nejd, så att vi, om
ock på afstånd, dock förnimma de underbara välljud,
som uppstiga derifrån. Der är evig vår.

"Allting åldras – blott Diktens panna
Ristas aldrig af flydda år;
Tidens hjul lockar hon att stanna;
Sjelf är hon jordens och hjertats vår.
Viljor gifvas, som aldrig hisna;
Känslor gifvas, som aldrig vissna:
Bragd och sång deras tolkar bli.
Lifvets makter må vexla, brista,
Men dess första bli ock dess sista
Tro, och kärlek, och poesi!"

C. S-e.

Skall det vara en pris?



Föreställ eder: att för närvarande tobaken vore
okänd bland de »nödvändighetsartiklar», hvilka nu
till sådan myckenhet införas från främmande
länder; att den menskliga uppfinningsförmågan ännu
aldrig sysselsatt sig med att uttänka nya former
för de underliga pjeser, som man benämner snusdosor;
att ännu aldrig ur någon ficka uppdragits en kulört
näsduk och att aldrig någon näsas rena intentioner
blifvit förderfvade och qväfda genom nervskakande
nysningar i följd af det för luktorganet giftiga,
för skönhetssinnet vidriga, mot all renlighet
fiendtliga och för välbefinnandet obehöfliga pulver,
som kallas snus – skapa eder, ärade läsarinna
och läsare, en lefvande föreställning härom,
en så lefvande, som om ni aldrig kännt röken från
en pipa eller hört den betecknande knäppen på ett
snusdoslock! Föreställ eder vidare en familjkrets
af intelligenta och älskvärda menniskor,
sittande kring lampan, läsande en intressant
bok, genomögnande de färskaste tidningarne
eller samtalande om något ämne för dagen.
Meningsutbytet är ytterst lifligt, infallen och de
skämtsamma anmärkningarna jaga hvarandra, ni
är sjelf en intresserad deltagare i det angenäma
samqvämet. Plötsligt ser ni en person – ni
vet ej hvarifrån han kommit – med betänksam uppsyn
sticka ned ena handen i fickan och taga fram en liten
ask med afrundade hörn, hvars ändamål ni förgäfves
söker gissa. Med en ännu allvarligare min
knäpper han med pekfingret ett par gånger på den
underliga pjesens lock, hans näsborrar vidga
sig som på en häst, då denne på afstånd vädrar
kamrater eller hör smällen af en piska, pannans
veck bli allt djupare och mera bestämda,
liksom ville de knipa om och hålla qvar allt hvad
verlden äger storslaget och djupsinnigt – med ett
ord, han gör förberedelser som berättiga er att vänta
någonting storartadt. Nåväl, han öppnar locket,
på hvilket han knäppt, stoppar ned tummen och
pekfingret, griper girigt om en nypa svart
pulver och super det i ett långt, eftertryckligt
och njutningsfullt andedrag upp i näsan ...
Det far liksom en glimt af intensivt ljus
genom hans ögon, vecken i pannan utjemnas,
allvaret viker för en triumferande min, liksom hade
han utfört en handling, som återställt
jemnvigten i Europa; ännu tre, fyra gånger, kanske
fler, trubbar han i kraftiga slag till sin näsa med de
sammannypta fingrarne och utstöter ett par harklande
hm, hm!, derpå drager han upp en kulört
näsduk, med hvilken han åter försätter näsan i dess
ursprungliga läge, och paroxysmen är dermed öfver –
allt är fullbordadt ...

Tror ni nu, under de förutsättningar, om hvilka vi
förut kommit öfverens, att ni i hela vida verlden
kan få se någonting löjligare än en sådan der herre
i hans snusningsstund! Och
skulle ni, om ni plötsligt för första gången finge se
en herre med känsla och öfvertygelse förrätta en sådan
operation, kunna afhålla er från det hejdlösaste
skratt?

Det allmänna snusandet och fnysandet och frustandet
omkring oss, det oupphörliga knäppandet med
snusdoslock och det ständiga fladdret af kulörta
näsdukar har så vant oss alla vid snuset och
snusandet, att alltsammans för oss nu mera ej har
större betydelse än – en pris snus. Denna vana har
ock gjort, att en snusare nu är en mycket välkommen
gäst äfven i det finaste sällskap och ej mer behöfver
gå ut i förstugan, när han känner behof af att stöta
tummen och pekfingret mot ansigtets mest framstående
del. Fastän alla ännu ej begagna snus, så kan dock i
viss mening påstås, att alla äro snusare. Redan det,
att vi ej mer finna snusandet löjligt, bevisar att
vi till en del äro snusare sjelfva.

Trafiken mellan dosan och näsan underhålles på många
olika sätt, hvart och ett i viss mån afspeglande den
individuela karakteren.

Några snusa ryckvis och då med feberaktig häftighet,
liksom ville de godtgöra en försummelse. Man har
gjort den observationen att dessa begagna mycket
starkt snus – ett svartgult tobaksmjöl, försatt med
nålsudds-essens.

Andra gå så cirkladt och elegant till väga, som om
de befunne sig i en budoar i färd med att för ett
dyrkadt föremål presentera sitt hjertas innehåll,
instufvadt i de konstmessigaste fraser. Deras snus
är starkt parfymeradt.

Somliga verkställa snusandet med samma allvar och
grundlighet, som om de hade plats vid konungens
rådsbord och afvägde landets öden. Det är vanligen
»Rappe» eller »grofsikt» eller »grefvens blandning»,
hvarmed de traktera sin näsa.

För många är det vanliga nypsnusandet en öfvervunnen
ståndpunkt. Deras näsa dyker i stället glupskt
ned i dosan och anställer der kalas under en
snörflande taffelmusik. Dessa njuta af vanlig simpel
»bondrappe».

Andra, som till hälften skämmas för snusandets
snuskighet, men ej kunna neka sin kära näsa det ampra
retmedlet, mata henne med sked. Elegantare kan man ej
gerna vara, helst om skeden, såsom förhållandet är
med den, som underhåller den högre lifsverksamheten
i en viss respektabel presidentnäsa, består af en
näktergalsnäbb med ett skaft af konstarbetadt guld.

Med ett ord: snusandet, i sig sjelft en så simpel
sak, företer en evig serie af variationer. Den
magre snusar icke på samma sätt som den fetlagde;
den tröge icke såsom den liflige; den glade icke
såsom den sorgsne och den långe icke såsom den korte.
Per skrattar och snusar, Pål snusar och gråter.


[1] Elias Sehlstedt är född i Hernösand den 8
December 1808. Blef student i Upsala och ingick i
tullverkets tjenst, derinom han 1852 nådde befordran
till tullinspektor vid Sandhamn. Tog afsked 1869
och är nu bosatt i Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free