- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
67

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upptäcktsresor i lufthafvet. I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Upptäcktsresor i lufthafvet.



I.

Mången framhärdar ännu i att anse luftseglingen
såsom ett slags »konstproduktion» till allmänhetens
förlustelse och aeronauterna såsom oförvägna våghalsar
med en otyglad lust att bryta nacken af sig. I andras
ögon äro ballongerna en himmelsskriande hädelse mot
Gud, som gifvit oss jorden att gå och färdas uppå;
det är ju förmätet att vilja tränga upp till de
ljusblå rymder, dit endast själen vid högtidligare
ögonblick bör svinga sig. Vidare en tät skara
genompraktiska personer, som ej kunna se en ballong
utan att göra en beräkning öfver hvad den kostat
och öfver de hundratal kubikfot gas, som förspillas
åt alla väderstreck.

Men luftseglingen är visst icke
så halsbrytande som många tro. På närmare fyra tusen
luftresor, som hittills verkstälts, räknar man endast
femton dödsfall – ett föga oroväckande tal, enär de
flesta olycksfallen datera sig från ballongernas
barndom, då man af okunnighet begick grofva fel
i deras navigering eller antände ballongen med
brinnande fyrverkeripjeser, så som ett par gånger
inträffade.

Hvad åter beträffar de sparsamma, så skola de kanske
ej nöja sig med den upplysningen, att ballongen
redan gjort vetenskapen och särskilt meteorologien
ovärderliga tjenster och säkerligen kommer att
göra ännu flera. Det var ingen ringare än Benjamin
Franklin, som efter den nyss gjorda uppfinningen af
luftballongerna förutsade deras framtida användning
i vetenskapens tjenst, och sednaste årtionden hafva
lemnat lysande bekräftelser åt den store amerikanarens
ord.

Väl nöjde man sig i början att njuta af de nya,
ännu aldrig rönta intryck, som en luftresa medför,
och att af ren böjelse för våghalsade äfventyr
dyka upp i luft-oceanens vågor; men snart fann man
att det eröfrade riket icke blott kunde besökas af
nyfikna lustfarare, utan äfven öppnade nya fält för
den vetenskapliga forskningens män. Redan år 1803
se vi Robertson uppstiga till en höjd af 20,000 fot
och från denna höjd medföra en mängd intressanta rön
öfver värmets och elektricitetens förhållande i de
högre och tunnare
luftlagren. Äfven gjorde han iakttagelser angående
ljudet. Detonationen af 10 gramm klorsyradt natron
var ytterst svag, men förorsakade en smärtsam känsla
i örat. Andra försök visade att anslag på metalliska
kroppar här verkade långt svagare än på jordytan,
ehuru svängningarne varade längre. En liten episod
omtalas äfven från denna färd. Robertson ville
anställa ett experiment, för att utröna vattnets
kokpunkt på så stor höjd, och använde för detta
ändamål osläckt kalk till upphettningsmedel. Men i
ett ögonblicks tankspriddhet, lik Newton’s då han
lade sitt ur i vattnet och behöll ägget i handen,
satte Robertson sin termometer i elden i stället för
i vattnet, och termometern sprang. Emellertid kunde
han, i det ögonblick då vattnet kokade, hålla sin
hand deri utan att erfara någon smärta.

Under samma och följande år företogos äfven
expeditioner, bland andra af den berömde fysikern
Gay-Lussac, men sedan inträffade ett långt uppehåll
ända till år 1850, då Barral och Bixio tvenne gånger
uppstego för att på nytt
iakttaga de olika och ännu ofullständigt kända
företeelserna i atmosferen. Den första uppstigningen
missgynnades af storm och regn och ballongen erhöll
flera skador, som ej hunno sorgfälligt repareras. Icke
desto mindre svingade sig Barral och Bixio modigt
uppåt och detta så våldsamt, att de sjelfva icke en
gång förmådde på vanligt sätt reglera ballongens
stigningskraft. Som en pil sköt den uppåt och
försvann bland molnen.

Här väntade de resande ett nytt obehag. Den starkt
utsvällande gasvolymen hotade att spränga maskorna i
nätet och sänkte sig snart öfver de resande, hvilkas
gondol var fastgjord med för korta tåg, så att de
blefvo öfvertäckta som af en tung hatt. De båda männen
sågo sig försatta i ett mycket kritiskt läge. Men,
liksom hade måttet ännu ej varit fullt, råkade en af
dem, under sina bemödanden att göra ventil-linan klar,
att rifva ett hål i ballongens nedra förlängning. Den
ögonblickligt framqvällande gasen bragte dem flera
gånger i half vanmakt, andra verkningar
att förtiga.

En blick på barometern lät dem varsna, att de med
förfärlig hastighet föllo nedåt. Ballongen var
verkligen sprängd: midt öfver deras hufvuden gapade
en remna af öfver sex fots längd. Det högsta,
de båda djerfva männen kunde hoppas, var att
komma undan med lifvet. De befriade sig hastigt
från all slags ballast, utkastade de täcken som
de medtagit till skydd mot kylan, ja till och med
sina pelsstöflar; blott från instrumenterna skilde
de sig icke. Slutligen nedföllo de på ett vinberg
vid Laguy. Arbetare och vingårdsmän skyndade till
och funno de båda männen, som med händer och fötter
höllo sig fast i vinstockarne för att hämma de häftiga
svängningarne.

En resa under dylika omständigheter kunde icke gifva
stora vetenskapliga resultater. De båda luftseglarne
företogo dock innan kort en ny färd och hade nu
bättre framgång. En intressant optisk företeelse
visade sig innan de ännu hade uppnått den största
höjden. Emellan molnlagren,
som vid uppstigningen omgåfvo
dem, framträdde den hvita, glanslösa solskifvan;
men samtidigt blef i molnen under gondolen en
annan skifva synlig, alldeles som då solen speglar
sin bild i en vattenyta. Och i sjelfva verket var
denna bisol ingenting annat än en återspegling,
som frambragtes genom de i atmosferen sväfvande
iskristallerna. Ett oväntadt resultat lemnade
de termometriska iakttagelserna. Gay-Lussac hade
företagit sin luftfärd vid klar himmel och på en
höjd af 23,500 fot funnit en temperatur af –9° C.
Samma temperatur funno Barral och Bixio då de,
omgifna af moln, kommo till en höjd af omkring 20,000
fot. Men öfver denna punkt vexlade temperaturen på
ett öfverraskande sätt, till dess vid 23,500 fot
termometern föll ned till –39, d. v. s. 30 grader
lägre än Gay-Lussac hade observerat på samma höjd
vid klar atmosfer. Detta faktum var öfverraskande nog
och inga tillfredsställande förklaringar hafva ännu
gifvits häröfver. Vetenskapen vet ännu icke hvad som
föregår på dessa höjder af vår atmosfer.

illustration placeholder

James Glaisher.



Om än de vetenskapliga luftresorna varit jemförelsevis få,
hafva de dock förbundits med så vigtiga problemer och


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free