Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De slumrande svenska milliarderna. Mauritz Rubenson. - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXXI. Bengt Lidner. Axel Krook.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inhämtas till fabriken medelst vagnar, som
föras på rails, lagda på mossens botten i ett
så kalladt arbetsspår. Dessa vagnar stjelpas
öfver en matningsskruf, som inför råtorfven i ett
uppfordringsverk. Detta utstörtar torfven på ett
fördelningsplan, derifrån den ingår i de särskilta
sönderdelningsmaskinerna och utskjutes derifrån
förarbetad genom runda munstycken, hvarvid ett
roterande afskärningsverktyg bestämmer torfcylinderns
längd. Ett nytt uppfordringsverk uppbringar de sålunda
tillverkade torfcylindrarne till fabriksbyggnadens
högsta våning, hvarest ett uppfordringsverk
öfverlemnar de samma till en roterande, ihålig,
stympad kon, som i hvarje minut kastar 70 à 75 stycken
kulor ned i vagnar, hvilka framdrifvas på rails,
lagda på torkladornas öfversta bjelklager, samt
utföra de färdiga kulorna till torkning på sluttande
torkbanor, derifrån de i sinom tid, hufvudsakligen
genom egen rullkraft, förflyttas till magasinerna,
hvilka äro afsedda att jemväl fulltorka kultorfven,
som dock redan på torkställningarne erhållit en ganska
hög grad af torrhet.
Å vår teckning synas dessa stora, höga och omfattande
torklador, å hvilkas botten torfven magasineras
och förvaras, tills den utsläppes i marknaden till
försäljning.
Fabriken vid Wårgårda har för sin tillkomst att tacka
bröderna löjtnant L. v. Horn och kammarjunkaren
Ed. v. Horn, af hvilka den sednare uttagit patenträtt
för tillverkning af kultorf i Sverige och Norge. Ett
bolag under namn af aktiebolaget "Industria" är
nu innehafvare af fabriken, som skötes af Wårgårda
egendoms ägare, landtbrukaren A. Heyman, hvilken
såsom bolagets verkställande direktör inlagt ej ringa
förtjenst om denna tillverknings befrämjande.
Som bevis på den rikedom, Sverige äger i sina
torfmossar, förtjenar erinras om generaldirektör
Falkmans uppgifter uti hans prisbelönta skrift "Om
bränntorf", deruti det heter: "att kapitalvärdet af
de hittills geologiskt undersökta 207 qvadratmil
af vårt land utgör den betydliga summan af 2,430
millioner riksdaler. Hvart och ett län i Sveriges
rike har i sina torfmossar ett bränsleförråd, som är
tillräckligt icke allenast för alla vanliga husbehof,
utan äfven för en flerdubbelt större industri än den
nu befintliga under minst ett par sekler; och i flera
län i tyckas mossarne vara så fördelade, att knappast
någon socken kommer att sakna bränsletillgång, äfven
om all skog blefve nedhuggen och ingen sådan bragtes
till återväxt."
Man kan derföre ej annat än lyckönska vårt land
till denna nya uppfinnings införande hos oss, och
glädjande är att omnämna, det anläggningen vid
Wårgårda inom kort kommer att få en medtäflare
i Westmanland, der en likartad fabrik är under
anläggning.
Om så det ginge derhän, att det ej allenast blefve de
stora fabrikerna ensamt förbehållet att tillgodogöra
sig detta slag af bränntorf, utan att inom hvarje
socken tillverkning af sådan företogs, enär sjelfva
maskineriet härför är ganska enkelt, så skulle helt
visst i en ej aflägsen framtid Sverige liksom andra
länder, der torfindustrien blomstrar, skörda stora
fördelar deraf. Våra torfmossar skola då i förening
med stenkolsbrytningen, rätt bedrifven, medverka
dertill, att det framdeles skall vara en saga blott,
talet om Sveriges slumrande milliarder.
Mauritz Rubenson.
 |
Bengt Lidner. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
