Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 / 84 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ystad. H. A. W. Ln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af ett menniskohufvud, 25 skeppsvrak, kanonkulor
af jern och sten, bössor, m. m. Alla dessa föremal
antagas hafva en ålder af 400 eller högst 500 år.

Det andra lagret, hvilket låg närmast under hafssanden,
bestod af torf, hvari stodo en mängd trädstubbar,
sträckande rötterna ned i moränen under torfven. I
detta lager funnos inga af menniskor bearbetade
föremål.

I moränen under torfven påträffades deremot redskap
från sten- och bronsåldern samt ett knifskaft af
ben från slutet af hedniska eller början af kristna
tiden i norden.

Då nu det yngsta i moränen funna föremålet ej
anses vara äldre än från 8:e – 11:e århundradet,
har man kommit till den slutsats, att mossen vid
Ystad varit vid denna tidpunkt öfver hafvets nivå,
ehuru sänkningen troligen långt förut börjat, samt
att, enär den samma ligger 10 fot under hafsytan,
kusten sänkt sig något mera än en fot på århundradet.

Af gammalt öfverfartsort till Tyskland och
en anlöpningsplats för det alltjemt tillväxande antalet
ångbåtar, som kringkretsa vårt land på sina turer
mellan vestra och östra kustens städer, är Ystad helt
säkert till utseendet välbekant för många af våra
läsare, om ock endast genom några få timmars uppehåll
på platsen. Det blåa, vida hafvet, som utbreder sig
framför oss, än i vildt uppror, än i stilla hvila,
med sina tusentals segel och de i fjerran uppdykande
rökpelarne från förbiilande ångbåtar, erbjuder
alltid åt ögat en fängslande tafla. Vid ett icke
alltför flygtigt besök är en utfärd i omgifningarna
särdeles att förorda. I stadens grannskap ligger
nämligen inbäddad i lummiga bokskogar en stor mängd
af Skånes, för att icke säga Sveriges vackraste och
mest omsorgsfullt vårdade herresäten, exempelvis det
pä en ö i den af bokar omkransade Svansjön belägna
Svaneholm, det ståtliga Tosterup, der stoftet
af en af Sveriges mest framstående söner, Karl
August Ehrensvärd, förvaras, Öja, Charlottenlund,
Marsvinsholm, Bjersjöholm, m. fl.

Parti af hamnen i Ystad. (Teckning af C. S. Hallbeck.)

Kasta vi nu en blick pä den af vår tecknare här
framställda vy af det nu varande Ystad, tagen
under en resa i Skåne förliden sommar, visar sig
för oss till höger Mariækyrkans 145 fot höga,
kopparbeklädda torn, som synes långt ut i hafvet
och tjenar sjöfarande till märke. Kyrkan, som
antagligen tillkommit på 1200-talet, är byggd i
spetsbågstil med sednare tillbyggnad till stor
del i barockstil. Längre fram i förgrunden och
till venster om detta åt den stilla andakten och
den religiösa känslan egnade menniskoverk från
förgångna dagar, der under århundraden tempelsåugen,
buren af orgelns toner, genomljudat hvalfven, se
vi en af den nya tidens uppfinningar och rastlösa
sträfvanden framkallad byggnad, nämligen det efter
en ritning af danskt arkitekten Wold uppförda nya
stationshuset för Ystad–Eslöfsbanan. Under de höga
glastaken frusta lokomotiven, hvissla konduktörernas
pipor, slamra waggondörrarna och trängas brokiga
skaror af passagerare. Hvilket nytt, rörligt lif här
nu, mot för blott några få å sedan, dåden resande
på en färd mellan Skånes
städer ej hade någon annan utväg, än att på den ökända
»rapphönan» i en tålamodspröfvande bondlunk knåda
sig fram genom de bottenlösa lervägarne!

Framför stationshuset och på kajen till den del
af hamnen, der de ofvannämda gräfningarne ägde
rum, lyfter det nya fyrtornet sin af en balkong
omgifna lanternin mot höjden. Bygdt af jernplåt
på en stomme af valsadt vinkeljern, till sin nedra
hälft måladt i rödt och till den öfre i hvitt, har
det en höjd af 50 fot och väger 100 skeppund. För
några år sedan flyttades hela denna massa utan att
söndertagas ett par hundra fot från sin förra till
sin nu varande plats, hvilket arbete leddes af den
bekante jernvägsingeniören major Adelsköld och väl
med rätta anses för ett af de vackraste som blifvit
af vår ingeniörvetenskap utförda.

Äfven denna byggnad gifver oss en osökt anledning
till jemförelse mellan förr och nu. Psilander säger
i sin ofvannämda beskrifning: »Postkontoret i Ystad
har hållit en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>