Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Upptäcktsresor i lufthafvet. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upptäcktsresor i lufthafvet.
II.
En af de djerfvaste luftseglarne på sednaste tiden
är den bekante astronomen och skriftställaren
Flammarion[1].
En sommarafton år 1858, han var
då endast sexton ar, befann sig Flammarion
i observatoriiparken i Paris, då händelsevis
en ballong passerade förbi, tätt ofvanför hans
hufvud. Eldig, svärmisk, som en yngling med hans
skaplynne måste varit, erfor han en outsäglig
längtan att sålunda få högt öfver jorden plöja
luftens osynliga vågor. De astronomiska studierna,
hvaråt han redan nu med ifver börjat egna sig,
fingo dock länge undantränga dylika tankar;
men några år efteråt, då han i och för sina
teorier om verldarnes beboelighet sysselsatte
sig med studiet af lagarne för de atmosferiska
förändringarne, luft- och hafsströmmarne m. m.,
kunde ungdomsdrömmen blifva verklighet, ty luftskeppet
erbjöd just ett förträffligt medel för nya och
säkra iakttagelser. Regeringen anslog medel
till expeditionens utrustning och tid efter annan
företog han nu ballongresor, hvarje gång återvändande
med nya vetenskapliga byten, hvarje gång
medförande någon ny skildring, omedelbarligen
författad under intrycket af de ovanliga
scenerierna, ofta skrifven i sjelfva gondolen.
Det är ur en dylik »skeppsjournal» som
vi låna följande korta skildring:
Omärkligt höjde sig aerostaten bland molnen. Det
föreföll oss som om luften varit ogenomskinlig
rundt omkring oss och jordytan täckte sig med en
slöja, hvars täthet ökades från medelpunkten till
periferien. Snart kunde vi endast se jorden rätt under
oss och inneslötos i ett ofantligt hvitt töcken, som
likt en stor sfer följde ballongen utan att röra den.
Vi tyckte oss vara orörliga midt i denna täta dimma;
vi kunde ej afgöra huruvida vi gingo horisontelt
framåt eller af molnens utseende veta om vi stego
eller föllo. Midt i denna för oss
ovana dunstkrets och sväfvande bland dess
luftiga vågor träffades plötsligt våra öron af en
beundransvärd instrumentalmusik, som tycktes komma
från samma moln, några alnar ifrån oss. Ofrivilligt
tittade vi bland de hvita dimmorna: uppåt, nedåt,
hvart vi än vände blicken, träffade den icke annat
än det luftiga och homogena ämne, som omgaf oss åt
alla sidor.
 |
Camille Flammarion.
|
Vi lyssnade med undran till den hemlighetsfulla
orkestern och jag antecknade melodien i min
journal. Derefter riktade jag min uppmärksamhet på
apparaterna; med en viss förvåning märkte jag att
fuktigheten aftog i den mån vi stego bland molnen
och att värmen ökades.
Det stycke som spelades af den osynliga orkestern var
’Polens frihetsbön’. Troligen buro ljudvågorna dessa
toner från en orkester, hvilken samtidigt spelade
i Boulainvilliers. Molnen äro mera ljudledande, än
blotta luften, detta förklarar hvarföre vi så tydligt
kunde höra orkesterns toner på mer än tre tusen fots
afstånd.
Emellertid genomträngde sidenklotet med sin hjessa
det motståndslösa töcknet och bar oss mot ljusare
rymder. Våra ögon, vanda vid den matta dagern der
nere, bländades af det ljus som nu omgaf oss. Det
var en slags vidsträckt solid
klarhet, som tycktes omgifva oss åt alla sidor. Det
hvita klotet omkring oss var af samma glans åt alla
sidor, uppåt och nedåt, till venster och höger; det
var omöjligt att säga på hvilken sida solen var. –
Jag söker förgäfves att skildra karakteren af vår
belägenhet, anblicken är i sanning obeskriflig; allt
hvad jag kan uttrycka är att vi tränga fram genom en
slags hvit ocean ... Men ljuset tilltager hastigt
och framträder slutligen i hela sin glans. Solen
aftecknar sig på den klara himmelen som en ofantlig
hostia på bäddar af snö.
Vi sväfva i det renaste ljus, under den klaraste
himmel. Högt öfver jorden med dess dimslöja går vår
luftiga väg. Här herrskar ljus, här strålar värme,
här är rymden full af glädje. Då man kommer i skötet
af denna nya verld, tyckes det som lemnade man dödens
dystra rike för att träda in i en ny tillvaro och
att man lemnar molnen under sig för att uppstå i en
förklarad himmel. Jorden der nere kläder sig i dok
och stoftets intressen dölja sig i mörker. Knappt
hafva vi öfverskridit himmelens portar förr än
själen, eldad af den plötsliga förvandlingen, känner
sina vingar darra och under det kroppsliga omhöljet
erfar en känsla af sin eviga bestämmelse. Den tror
sig röna en försmak af de högre verldarnes lif
och i sin lågande hänförelse skulle den vilja låta
stoftklädnaden falla bland molnen och lyfta sina
vingar mot solen.
[1] Camille Flammarion är född
den 25 Februari 1842 i Montigny-le-Roi i Frankrike. Han var
först bestämd att blifva prest och studerade vid
seminariet i Langres, men begaf sig år 1858 till
universitetet i Paris, der naturvetenskaperna blefvo
hans hufvudstudium. Han utmärkte sig snart för
djup lärdom, i synnerhet i astronomi, och blef,
knappt 20 år gammal, anställd vid observatoriet
i Paris. En tid redigerade han den verldsbekanta
vetenskapliga tidskriften Cosmos och ingick
år 1865 i tidningen Siècle, för att sköta den
vetenskapliga afdelningen der. Ungefär samtidigt
började han hålla föreläsningar, hvilka ådrogo honom
stor uppmärksamhet, samt utgifva allmänfattliga
arbeten i astronomi, i hvilka han äfven inlade de
spiritistiska åsigter, som han hyser och hvilka i mer
än ett fall närma honom till Svedenborg. Med ännu en
annan ryktbar svensk lärd, professor Melin i Lund,
har Flammarion anmärkningsvärda anknytningspunkter,
med hänsyn till föreställningarne om himlakropparnes
beboelighet. År 1868 blef han medlem af franska
vetenskapsakademien, riddare af Hederslegionen och
ordförande i en af juryerna vid den internationela
fiskeriutställningen i Havre, hvari äfven många
svenska utställare deltogo. Han är bosatt i
Paris, der han fortfarande ifrigt arbetar såsom
vetenskapsman och skriftställare. Flera af hans
arbeten hafva öfverflyttats till svenska språket
samt i vårt land nått ovanligt stor spridning och
väckt uppmärksamhet på och intresse för den unge
vetenskapsmannen-drömmaren.
Då vi här endast kunna meddela några utdrag ur
originalet Voyages Aeriens, är det med nöje vi
omtala, att det intressanta arbetet snart i sin
helhet är att emotse genom annan härvarande förläggare
öfverflyttadt på vårt språk.
Red:n af Sv. Fam.-Journ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1873/0105.html
