Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upptäcktsresor i lufthafvet. II. - Blicken är menniskan. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksamt åskådaregrupperna, och huru stor var
min öfverraskning då jag varseblef min bror, som
betraktade mig och vinkade med handen till helsning! –
Sällsamma verkan af slumpen eller af en mystisk
magnetism! Tiotusen blickar korsades med mina, och
mina ögon fängslades af just den som jag sökte med
så stor längtan!
Neptuns passagerare voro idel glädje; jag tryckte
Duroufs hand. En utkastad sandsäck lät oss stiga å
nyo och vi beundrade landet, som rullade fram under
oss.
Det led emot qvällen och vi hade ej ätit sedan
morgonen. Jag öppnade en låda och tog fram en
kyckling, som vi förtärde med luftseglares aptit; vi
drucko ett glas vin och superade midt i ett fuktigt
moln. Jag kastade ett afgnaget ben öfver bord och
Durouf gjorde mig uppmärksam på att jag begick en
oförsigtighet i att lätta ballongen; jag trodde han
skämtade, men med en blick på barometern fann jag
att han hade rätt ... Vi stego 80 à 90 fot ... Så
känslig är ballongen i luften. En fjäder skulle i
vissa fall kunna förändra dess gång.
Emellertid hade jorden försvunnit bakom de tjocka
molnen och vi sågo solen sjunka vid horisonten
... hon var röd som en eldskifva; tusen strålar
upplyste himlen och kastade på långt håll en skugga af
vår ballong på den ofantliga molnslätten under oss.
Hvar voro vi egentligen? Hade vinden burit oss inåt
kontinenten? Skulle den än en gång ha jagat oss till
sjös?
Vi hörde ett otydligt sorl under molnen; en ihållande
melodiös ton träffade plötsligt vårt öra. Kunde det
vara hafvet?
Ett ryck i ventilen lät oss hastigt falla nedåt; vi
genomgingo molnen och sågo under oss – icke jorden,
icke det grönskande landet, utan hafvets oändliga
yta!
Hvilken oklokhet att fresta lyckan efter att en gång
hafva undkommit som genom ett under. Men här var ej
tillfälle att öfverlägga, endast handla ... Vi hade
åter fångats af vinden och ihågkommo att den redan
en gång räddat
oss! Snart upptäckte vi en udde lik ett smalt band;
den växte för ögat. Om vi passerade denna udde, voro
vi förlorade; på ena sidan var Nordsjön, på den andra
kanalen.
Ögonblicket var sannerligen högtidligt! Jag betraktade
solskifvan, som jag aldrig sett så blodröd; den
sam i rymden lik en ofantlig ballong som nedföll
i hafvet ... Det tycktes mig som om den sade ett
sista farväl! Än irrade mina blickar bort till den
ännu aflägsna kusten, der jag tyckte mig se de mina
som väntade mig med öppna armar, än sänktes de till
hafsytan, der några båtar dansade på de skummande
vågorna. Det var en underbar känsla, som ännu lefver
qvar i mitt minne: jag ser ännu scenerna i detta
panorama, jag hör oceanens dystra, entoniga sång,
som uppstiger ända till vår gondol och fyller själen
med en dyster aning ...
Plötsligt uppgaf Durouf ett glädjerop; jag vände mig
om, och denna gång kunde vi ej tvifla på att icke
vinden dref oss mot kusten. Durouf öppnade ventilen
på ballongen och den störtade ned mot hafsytan; Barret
dröjde icke att kasta ut den medförda draggen och jag
sjelf, trygg genom mina följeslagares kallblodighet,
slungade ankaret in på stranden.
Detta tog fäste och Neptun sänkte sig hastigt.
Folk tillskyndade från den närliggande fyren och
några handfasta lotsar grepo tag i de nedhängande
ändarne. Oaktadt denna hjelp studsade ballongen ännu
upp och ned; en stormil fattade oss och hotade att
rycka med både räddare och räddade. Durouf hade sett
hafvet på andra sidan udden och fruktade att ett
nytt vindkast skulle slunga oss ut bland vågorna;
han omfattade då med båda händer tåget, som öppnar
ballongen, och i nästa ögonblick nedföll den öfver
vara hufvuden.
Några hundra alnar från det ställe der ballongen
nedföll höjer sig en grafvård öfver den ryktbare
Pilâtre de Roziers, som för ungefär ett sekel sedan
nedföll och krossades mot samma klippor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
