- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
103

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upptäcktsresor i lufthafvet. II. - Blicken är menniskan. G.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmärksamt åskådaregrupperna, och huru stor var
min öfverraskning då jag varseblef min bror, som
betraktade mig och vinkade med handen till helsning! –
Sällsamma verkan af slumpen eller af en mystisk
magnetism! Tiotusen blickar korsades med mina, och
mina ögon fängslades af just den som jag sökte med
så stor längtan!

Neptuns passagerare voro idel glädje; jag tryckte
Duroufs hand. En utkastad sandsäck lät oss stiga å
nyo och vi beundrade landet, som rullade fram under
oss.

Det led emot qvällen och vi hade ej ätit sedan
morgonen. Jag öppnade en låda och tog fram en
kyckling, som vi förtärde med luftseglares aptit; vi
drucko ett glas vin och superade midt i ett fuktigt
moln. Jag kastade ett afgnaget ben öfver bord och
Durouf gjorde mig uppmärksam på att jag begick en
oförsigtighet i att lätta ballongen; jag trodde han
skämtade, men med en blick på barometern fann jag
att han hade rätt ... Vi stego 80 à 90 fot ... Så
känslig är ballongen i luften. En fjäder skulle i
vissa fall kunna förändra dess gång.

Emellertid hade jorden försvunnit bakom de tjocka
molnen och vi sågo solen sjunka vid horisonten
... hon var röd som en eldskifva; tusen strålar
upplyste himlen och kastade på långt håll en skugga af
vår ballong på den ofantliga molnslätten under oss.

Hvar voro vi egentligen? Hade vinden burit oss inåt
kontinenten? Skulle den än en gång ha jagat oss till
sjös?

Vi hörde ett otydligt sorl under molnen; en ihållande
melodiös ton träffade plötsligt vårt öra. Kunde det
vara hafvet?

Ett ryck i ventilen lät oss hastigt falla nedåt; vi
genomgingo molnen och sågo under oss – icke jorden,
icke det grönskande landet, utan hafvets oändliga
yta!

Hvilken oklokhet att fresta lyckan efter att en gång
hafva undkommit som genom ett under. Men här var ej
tillfälle att öfverlägga, endast handla ... Vi hade
åter fångats af vinden och ihågkommo att den redan
en gång räddat
oss! Snart upptäckte vi en udde lik ett smalt band;
den växte för ögat. Om vi passerade denna udde, voro
vi förlorade; på ena sidan var Nordsjön, på den andra
kanalen.

Ögonblicket var sannerligen högtidligt! Jag betraktade
solskifvan, som jag aldrig sett så blodröd; den
sam i rymden lik en ofantlig ballong som nedföll
i hafvet ... Det tycktes mig som om den sade ett
sista farväl! Än irrade mina blickar bort till den
ännu aflägsna kusten, der jag tyckte mig se de mina
som väntade mig med öppna armar, än sänktes de till
hafsytan, der några båtar dansade på de skummande
vågorna. Det var en underbar känsla, som ännu lefver
qvar i mitt minne: jag ser ännu scenerna i detta
panorama, jag hör oceanens dystra, entoniga sång,
som uppstiger ända till vår gondol och fyller själen
med en dyster aning ...

Plötsligt uppgaf Durouf ett glädjerop; jag vände mig
om, och denna gång kunde vi ej tvifla på att icke
vinden dref oss mot kusten. Durouf öppnade ventilen
på ballongen och den störtade ned mot hafsytan; Barret
dröjde icke att kasta ut den medförda draggen och jag
sjelf, trygg genom mina följeslagares kallblodighet,
slungade ankaret in på stranden.

Detta tog fäste och Neptun sänkte sig hastigt.

Folk tillskyndade från den närliggande fyren och
några handfasta lotsar grepo tag i de nedhängande
ändarne. Oaktadt denna hjelp studsade ballongen ännu
upp och ned; en stormil fattade oss och hotade att
rycka med både räddare och räddade. Durouf hade sett
hafvet på andra sidan udden och fruktade att ett
nytt vindkast skulle slunga oss ut bland vågorna;
han omfattade då med båda händer tåget, som öppnar
ballongen, och i nästa ögonblick nedföll den öfver
vara hufvuden.

Några hundra alnar från det ställe der ballongen
nedföll höjer sig en grafvård öfver den ryktbare
Pilâtre de Roziers, som för ungefär ett sekel sedan
nedföll och krossades mot samma klippor.

Blicken är menniskan.



Man hör ofta det gamla påståendet: "Stilen är menniskan", utan
att möta motsägelse. Men med långt större rätt kan
man säga: "blicken är menniskan", ty för menniskan
finnes ingenting mera karakteristiskt än den henne
egendomliga blicken.

Ögat är själens spegel, sade redan de gamle, och
visst nog kan den uppmärksamme betraktaren i denna
spegel skönja karakterens hufvuddrag. Menniskan är
öfver hufvud taget en bok; ögat är den uppslagna
sidan, der man läser innehållet. Detta studium är
alltid och för alla af intresse. Det första man
fäster sig vid hos en person är ögat; det som man
framför allt undersöker eller granskar är blicken,
efter hvilkens beskaffenhet man bildar sig ett
omdöme om personen. Detta ämne för uppmärksamhet är
så allmänt-menskligt, att vi anse oss dermed kunna
erbjuda våra läsare en stunds sysselsättning.

Under förutsättning att ögats beundransvärda
byggnad är känd, öfvergå vi genast till det mycket
omhandlade kapitlet om ögats symbolik. Den nyligen
aflidne berömde psykologen och fysiologen Carus har
anställt djupgående forskningar på detta område
och offentliggjort resultaterna i ett af sina
intressantaste arbeten.

I fråga om ögats symbolik spelar ögonlocket en stor
roll. Carus anser att, utom ögonlockets riktning,
öppningens längd, betäckningens omfång och
hårbildningen äfven äro särskilt karakteristiska.

Den långa öppningen, som tillåter mycket af
ögonglobens hvita färg att synas, gör ögat smäktande
och känslofullt. Egyptens typiska gudaöga har denna
form.

Den korta, uppåt mycket vidgade ögonlocksöppningen
påminner deremot om djuret. Korta och små
ögonöppningar gifva alltid intrycket af någonting
hopkrympt och sqvallra om svagbet, sömnaktighet och
ett mindre utveckladt själslif.

En vigtig faktor i afseende på denna symbolik är äfven
ögonens läge till hvarandra, d. v. s. det längre eller
kortare afståndet dem emellan. I allmänhet skall man
bos högre intelligenser alltid finna ögonen temmeligen
nära intill hvarandra, hvilket också blott är möjligt
vid en finare bildning af näsan. Ögon, som ligga
alltför nära hvarandra, påminna om apfysionomien,
då deremot de allt för långt från hvarandra belägna
erinra om de lägsta djurbildningarne och tyda på
själsgåfvornas ringa utveckling. Äro de öfre och
nedre täckande delarne, af ögonlocken besvärade
af fett- och cellämne, anses detta bevisa ett
flegmatiskt temperament utan högre intelligens.

Ögonbrynens skapnad är ock af framstående symbolisk
betydelse. Hos lifliga och öppna karakterer med ett
förherrskande glädtigt sinnelag bildar ögonbrynet en
jemn, öppen, vanligen något hög båge. Djupa tänkare
hafva ögonbrynen merendels sänkta och rätliniga.
Det oroliga, vexlande och af häftiga själsrörelser
anfäktade lynnet presenterar hvarken rätliniga eller
jemt bågformiga, utan i stället oregelbundna, i flera
böjningar löpande och hvirfliga ögonbryn. Ögonbrynens
framstående roll i mimiken behöfver ej särskilt
påpekas.

Öfvergående till det inre ögat, fängslas vår
uppmärksamhet först och främst af de olika färgerna
hos iris. Det gifves blå, grå, bruna, svarta,
röda
, ja hafsgröna, ögon. Den rena himmelsblå
färgen ler oss blott vänligt till möte i barnaögat;
hos fullväxta personer öfvergår denna färg vanligen
i starkt blågrått. Rent grå ögon, utan blandning af
blått, äro så sällsynta, att de endast någon gång
påträffats hos snillen af högre ordning. Blondt hår
bildar alltid den tjusande glorian kring blå ögon;
brunetta menniskor hafva bruna ögon, från ljusaste
gråbruna till mörkaste nötbruna färg. I de olika
färgnyanserna hos iris ser redan den förälskade,
hur blind kärleken än säges vara, en fingervisande
symbolik:


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free