Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska porträttgrupper. Mekanici. Första serien. J. H. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommunikationsväsendet gifvet. Också tillgodogjorde
sig Fulton den samma för ångfartyg 1807 och Stephenson
för lokomotiv 1829. Lägga vi härtill uppfinningarne
af spinnmaskinen 1769, väfmaskinen 1799, snällpressen
1803, hydrauliska pressen 1817, myntpressen 1827,
turbinen 1827, skördemaskinen 1840, ånghammaren 1843,
symaskinen 1845 och ångplogen i början på 1850-talet,
så hafva vi anfört några af de vigtigaste data tör
maskinväsendets utvecklingsgång.
Visserligen har man ännu ej lyckats att med
maskinarbete ersätta allt arbete som utföres med
menniskohanden, denna den sinnrikaste kombination af
rörelser och rörelsemodifikationer, som man kan tänka
sig, men likväl öfverträffar redan nu i de flesta fall
maskinarbetet i utomordentlig grad handarbetet, så väl
till mängd som godhet. Så kan t. ex. ånghammaren i
Woolwich med sin fulla vigt om åttio centner göra ända
till tre hundra slag i minuten, men äfven nedfalla så
sakta, att man kan knäcka en nöt derunder; valsverk
kunna på en sekund uttänja en jernbit på en kubiktum
till trettio qvadrattums vidd; pappersbruken lemna
bortåt sjuttio qvadratmil papper om året; den råa
bomullen kan på några timmar förvandlas till färdigt
tyg; och garn har spunnits så fint, att ett skålpund
deraf hållit en längd af fyrtiotre svenska mil,
ett resultat, som i finhet täflar med Reichenbachs
delningsmaskin, hvilken är i stånd att göra delningar
med fel endast på 1/25000 tum.
Efter denna öfverblick af maskinernas betydelse
för industrien, är man berättigad att betrakta
maskinverkstäderna, hvarest de frambringas, som
industriens centralpunkter. I dessa verkstäder omdanas
största delen af detta halftannat hundra millioner
centner jern, som årligen produceras i Europa, till
plåt, skenor, arbets- och ångmaskiner, af hvilka
sednare vi år 1870 ensamt i vårt lilla land hade en
armé på sammanräknadt 30,000 hästkrafter. Det skulle
emellertid föra oss för långt, om vi skulle vilja
följa maskinväsendets utveckling och hela den rad
af fredliga, men derföre icke mindre lysande segrar,
som ägt rum från tiden då Watt i verkstaden vid Soho
började tillverka sina ångmaskiner till våra dagar med
deras storartade etablissementer af sådant slag som
exempelvis Kruppska anstalten med dess 9000 arbetare.
Icke heller ingår det i vår plan att här utförligare
tala om den totala omgestaltning af sjökriget,
hvilken framkallats af vår tids mekaniska uppfinningar
och företrädesvis vår landsman John Ericssons.
Vi vilja i stället taga en kort öfverblick af
maskinväsendets utveckling i Sverige. Allmänt
och med rätta anser man Christoffer Polhem som
svenska mekanikens, om ock ej maskinindustriens
fader. Sannolikt skulle han varit äfven detta sednare,
om ej hans verksamhet hade infallit före ångmaskinens
uppkomst. Nu kunde han endast sysselsätta sig med
sin tids ur industriel synpunkt mera fristående
mekaniska problemer. Han anlade dock en mekanisk
fabrik vid Stjernsunds bruk, förnämligast afsedd för
urfabrikation, och der införde han arbetsmaskiner
och arbetsfördelning, just det utmärkande för vår
tids industri.
Den egentliga maskintillverkningen började
först sin tillvaro här i landet med engelsmannen
Samuel Owens hitkomst 1804. Han infördes hit af
Edelcrantz, optiska telegrafens uppfinnare, för att
uppsätta några af denne sednare i England inköpta
ångmaskiner. År 1807 blef Owen förste verkmästare vid
det samma år af G. Wilcke inköpta Bergsunds bruk,
hvarest han genast införde förbättrade metoder i
jerngjutningen och utförde den första här i landet
gjorda ångmaskin. År 1809 anlade han för egen räkning
fabrik på Kungsholmen, hvarest 1818 den första i
Sverige byggda ångbåt, Amphitrite, gick af stapeln,
och sedan dess har ångbåtsbyggeriet hos oss nått en
utveckling, som kan uthärda täflan med hvilket annat
lands som helst. År 1871 hade Sverige 419 ångbåtar,
om 12,735 hästkrafter.
Härtill väsendtligt bidragande har varit Motala
verkstad, som 1822, under grefve Platens omedelbara
ledning, anlades af engelsmannen Daniel Frazer,
hvilken sedermera under loppet af 20 år var chef för
samma verkstad. – Ursprungliga meningen med Motala verkstad var att i
den samma äga tillgång till en för Göta kanal
behöflig reparationsverkstad, men 1828 utsträcktes
dess verksamhet och samtidigt tillverkades den
första sjöångmaskinen derstädes. År 1840 öfvergick
verkstaden från kanalbolaget till ett aktiebolag
och 1843 öfvertog kapten O. E. Carlsund ledningen,
från hvilken tid verkstaden utvecklat sig till den
förnämsta i landet och erhållit godt rykte äfven
utom landet. Verkstaden, som vid sin tillkomst endast
hade 22 arbetare, sysselsatte 1850 300 och 1870 1000,
samt använde dessutom 345 hästkrafter och tillverkade
för ett värde af 2,300,000 r:dr eller nära en million
mer än fem år förut.
På 1840-talet tog maskintillverkningen ännu ett
steg framåt, i det att, förutom den lyftning
som Motala verkstad erhöll, de flesta af våra nu
varande större mekaniska verkstäder då började
sitt arbete. Dessas riksgagneliga verksamhet har
från den tiden alltjemt ökats, så att, då de
under perioden 1845–1849 i medeltal voro 21 med
tillsammans 775 arbetare och ett tillverkningsvärde
af 950,000 r:dr, voro de år 1871 till antalet 92,
som använde 1137 hästkrafter och 1636 arbetsmaskiner
samt sysselsatte 6125 personer och tillverkade för
ett värde af 10,827,000 r:dr. Maskintillverkningen
har sålunda blifvit en bland de för landet vigtigaste
näringarne, i tillverkningsvärde representerande en
tiondedel af hela fabriksindustrien, men det oaktadt
är den likväl ännu ej i stånd att fullt tillgodose
alla våra behof i den vägen, hvilket synes deraf,
att vi 1870 importerade maskiner och redskap för nära
tre millioner, men deremot exporterade sådana endast
för icke fullt en.
Förutom Motala märka vi bland våra förnämsta
verkstäder Arboga, Bergsunds, Bolindrarnes,
Eskilstuna, Göteborgs, Lindbergs, Trollhättans,
Öfverums m. fl.
Bergsund har på sednare åren under ingeniör
E. A. Ollmans utmärkt skickliga, ledning höjt sig
till den andra i ordningen af våra verkstäder och
har en arbetsstyrka på omkring 600 man samt ett
tillverkningsvärde, för år 1870, af något öfver en
million, eller i det närmaste 300 % mer än tio år
förut; de förnämsta tillverkningsartiklar äro ångbåtar
och jernbroar. Af de öfriga lofvar Trollhättans
mekaniska verkstad, från hvilken cirka 30 lokomotiver
redan utgått, att efter den ombyggnad, som nu pågår,
och under ingeniör Nydqvists fortsatta ledning komma
att fylla vårt behof af lokomotiv, emedan derstädes
då skall kunna årligen tillverkas 15 à 20 st, och
Öfverums, hoppas vi, skall ej i engelska händer
förminska den heder, som genom den samma redan
kommit landet till godo, i följd af de utmärkta
landtbruksredskap, som, derstädes tillverkade, vid
alla täflingar tillvunnit sig ett framstående rum.
De öfriga, som mera framstående omnämda mekaniska
verkstäder, få vi tillfälle att vidröra, då vi nu gå
att meddela några korta biografiska notiser öfver de
män, hvilka äro framställda i den serie af »Svenska
porträttgrupper», som omfattar utmärkta, nu lefvande,
svenska mekanici.
John Ericsson föddes den 31 Juli 1803 vid
Långbanshyttan i Fernebo socken af Wermland
och hade till broder den i vår jernvägshistorias
annaler ryktbare N. Ericson; båda voro söner till en
bergsman. Redan tidigt yttrade sig hos John anlag för
mekanik, och i likhet med flera mekaniska snillen före
honom, sysslade han som barn med »perpetuum mobile»
och reflekterade tillika öfver luftens expansion,
reflexioner, som i en framtid skulle taga form i
varmluftmaskinen och på sådant sätt eröfra verldens
uppmärksamhet. Vid 11 års ålder ådrog han sig genom
förfärdigandet af ett par modellmaskiner grefve
Platens uppmärksamhet, hvilken, efter tagen kännedom
om dem, till honom yttrade: »Fortsätt som du har
börjat, så kommer du att en vacker dag göra något
utomordentligt», samt anställde honom, 13 år gammal,
att göra afvägningar för en väganläggning, hvilka
af 13-åringen verkställdes stående på en pall vid
afvägningsinstrumentet. År 1820 blef han fänrik och
1822 officer vid Jemtlands regemente. Strax derefter
anställdes han vid afvittringsverket i Norrland,
hvarvid han ådagalade en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
